Krigslycka & Grusade förväntningar?

Det här kriget verkar inte riktigt gå Putins, Polarnas & Kremls väg, det går inte speciellt bra för trojkan, även om propagandan och de själva försöker påskina annat. Den ryska propagandan gjorde stort nummer av en liten seger, levererad av en skicklig rysk K-52 chopperbesättning. De engagerade och förstörde några tyska Leopard II-stridsvagnar och några Bradley pansarfordon. Moskva triumferar och segern firas i stad och land, som om hela kriget redan vunnits. Och så är det ju inte, snarare någonstans tvärtom. Det mesta, eller ja, allt vad Putin, Polarna & Kreml planerade, hoppades på och drömde om, har ju faktiskt blivit, någonstans tvärtom. Inget förefaller gå Lede Fis väg, oavsett vilken skrämmande och omänsklig krigföring denne hittar på. Sedan länge har vågskålen med Ukrainas sak, på Fru Justitias balansvåg svängt över till försvararnas favör, vilka således har den moraliska och legala rätten på sin sida. Ukrainarna har verkligen givit talesättet; (krigs)lyckan står den djärve bi, vilket däremot inte är vad ryssarna visat på slagfältet. Nu återstår Fru Fortunas gillande och assistans. Men bättre upp är om de allierade slutar söla och skickar vapen, luftvärn, luftvärn och mer luftvärn och ammo och missiler och…

Putins, Polarnas & Kremls vettlösa invasion av Ukraina har näppeligen resulterat, i något av allt det denna ryska treenighet, avsåg att uppnå. Tre dagar för att ta Kyiv och resten på en vecka med sin, ”Militära specialoperation”. Istället för, att komma överens och knyta Ukraina närmare till Ryssland har trojkan, sannolikt för alltid, på alla sätt, lyckats stöta bort landet. Säkerhet som är lika viktig för oss som för ryssen, har de satt ur spel, vilket gjort framtiden svår att förutse, samt kastat Sverige och Finland i armarna på NATO. Grattis! Snyggt jobbat! Trojkan har likväl kastat hela den Ryska Federationen rakt ner i ett helveteshål av umbäranden och många svårigheter. Putin hävdar att sanktionerna är verkningslösa, att ekonomin blomstrar, men Ryssland exporterar knappt några varor längre, så det är väl sedeltryckeriet som blomstrar. Innan detta krig är över kommer det inte längre finnas gränsövergångar till Belarus och/eller Ryssland från Ukraina. Inte ens några farbara vägar de sista kilometerna fram till gränserna. Jag tror Ukraina kommer att resa stängsel, murar och barriärer vad det lider. I detta nu håller ukrainarna på att, minera, gräva upp eller på annat sätt göra vägarna ofarbara för fordonstrafik och hela gränsområdet kommer att ständigt patrulleras av ukrainska gränsvakter.

Moderlandet >>> Moder Ukraina

Visserligen har Ukraina sedan många år varit i färd med, att ta ut skilsmässa, bryta sig loss från ”The Russian World”, den ryska kulturella, religiösa och historiska påverkan. Invasionen fick ukrainarna, att accelerera skilsmässan och avståndstagandet samt den juridiska processen med omfattande förbud för allt ryskt inflytande. Man har gjort slag i saken och fortsatt att montera ner ryska monument och har i dagarna bytt namn på den jättelika, 102 meter höga sovjetiska stålladyn ”Moderlandet”, vilken nu heter; ”Moder Ukraina”. Samtidigt tog man ner Sovjetunionens riksvapen och ämnar istället montera upp Ukrainas treudd. Jobbet förväntas vara klart till den 24 augusti, vilket är Ukrainas nationaldag eller självständighetsdag. Jag blev så nyfiken på hur det kommer att se ut och kunde inte låta bli att direkt byta till Ukrainas treudd.  

Det slår mig gång på gång, hur imponerande Ukraina hanterar, inte enbart kriget, utan hela den kulturella omdaning landet tvingas genomgå efter den totala brytningen med Ryssland. Medan ryssarna inte ens drar sig för att medvetet skjuta kyrkor, kloster och andra historiska objekt de delar med Ukraina till grus och aska, hedrar ukrainarna sin gemensamma historia med att göra den till sin egen. Ryssen hade sprängt stålkvinnan, men nu står den som en 102 m hög ständig påminnelse om att Ukraina står på egna ben. Två  parenteser vill jag gärna nämna. Den första är, att Putin inte ens hade koll på den 24:e som är ett viktigt datum för Ukraina. Som en konsekvens kommer den 24 februari att förstärka betydelsen av självständighetsdagen den 24 augusti. Mitt i allt elände efter ett och ett halv år av krig, av rysk aggression och Rysslands brutala invasion kan jag konstatera att Ukraina fortfarande existerar. Svårt sargat men kaxigt och under helt andra premisser, villkor och förutsättningar än vad som var fallet för ett år sedan.

Gamla Frimärken

Den andra parentesen är, att när jag skrev ”treudd”, här ovanför, kom jag ihåg, att gamla frimärken faktiskt kan bevisa hurvida en stat existerat i sin egen rätt eller inte. Det är definitivt sant för både Palestina och Ukraina, vilka bägge dömts ut som icke-existerande-stater. Det finns mycket gott om stämplade palestinska och ukrainska frimärken, vilket innebär att världens postverk befordrat post brev och paket till och från dessa länder. På bilden här nedanför syns ett grönt ryskt frimärke med ett övertryck av Ukrainas riksvapen från 1918. Det större blå/bruna märket är från frihetsperioden 1918-1920, då landet var en erkänd suverän stat. Hade inte Palestina och Ukraina varit suveräna stater skulle, som sagt, inget postverk i världen förmedla brev eller överhuvud försändelser från och till dessa länder. Förresten, precis på samma sätt som inga postverk (utom möjligen den Ryska Federationens då) hanterar eventuella försändelser från Kalle-Anka-republikerna, DPR och LPR i Donbas, vilket bekräftar vad jag gör gällande. Ännu en gång segrar sanningen och den reella världen och objektiva verkligheten dementerar Putins lögner. Ser verkligen inte ens nära  medarbetare hans bias och fulländade vanföreställningar, fördomar, förvrängda och skruvade världsbild? Karln är ju farlig, likväl för sig själv

Ändrad Spelplan

Det går, som tidigare konstaterats, inte speciellt bra för Putin, som till och med blivit köpargument. Inte heller för Polarna & Kreml, funkar det särskilt väl, mest bakslag, debacle och oerhört extrema förluster. Ukrainas motoffensiv löper visserligen inte enligt plan, men ”Stormen” kommer, var så säkra, då det inte existerar några andra alternativ för att köra inkräktarna på porten och uttrycket godtas. Lede Fis bekymmer stannar ingalunda vid försvar av det territorium de redan erövrat samt de bägge Kalle-Anka-republikerna DPR och LPR, utan nu är ryssen tvungen, att därtill försvara hemmaplan och skydda civilbefolkningen. Dels mot flera legionärgrupper av etniska ryssar, vilka genomför väpnade aktioner långt inne på Rysslands moderjord, dels mot allt fler, tyngre och mer  välriktade drönarattacker ända bort till Moskva och St. Petersburg, på ett avstånd av ca 450 km och mer. Dessa attacker kanske inte bidrar till seger, men den psykologiska effekten på ryssen är uppenbart enorm och likväl på ukrainarna som får en sådant fint moralstöd. Rysslands befolkning kan skatta sig lyckliga, då har tur som en tok. På vilket sätt? Jänkarna tillåter inte Ukraina att rikta amerikanska vapen mot den Ryska Federationens territorium. Dessutom beskjuter Ukraina endast militära mål. Det ska bli intressant att se hurvida ukrainarna kommer att terrorbomba ryska städer, då de får eller skaffar sig resurser att så göra. Jag befarar att så kan komma att ske, vilket i och för sig, inte skulle vara mer än rätt men hoppas att de avstår.

Ukraina behöver på allvar komma i gång med, att täcka de ryska truppkoncentrationerna, i Donbas med veritabla mattor av klusterbomber. Amerikanska vapen får användas fritt på ockuperade och annekterade områden, då merparten vapen är defensiva och når inte långt över gränsen. Med tanke på dagliga dödsoffer och på den massiva förstörelse Ukraina utsatts för, var det ett misstag att inte direkt skicka offensiva vapen i tillräckligt antal. I alla händelser har kriget, vilket tidigare förmodligen verkade pågå någonstans långt, långt borta, har sakta men säkert krupit en bit närmare den ryska vardagen. Ukrainas hårda och rättmätiga vedergällning byggs hela tiden upp, inte minst genom inhemska innovationer och egen produktion. Moder Ukraina i skepnad av ärkeängel Gabriel nalkar sig, och kommer, troligen, att med full kraft drabba den ryska befolkningen med en fruktansvärd hämnd i sinom tid. Om än jag hoppas Ukraina avstår, för sin egen skull, hade det visserligen en hemsk tanke, varit på plats att likväl ryssarna får lida på samma sätt som ukrainarna gjort under nästan ett och ett halvt år. Kort och gott! Spelplanen har ändrats något till Ukrainas fördel. Vad som i sammanhanget frapperat mig är, hur lätt de ukrainska drönarna tar sig till Moskva. Fast det sägs att stadens tak är fulla med övervakningssystem och luftvärn. Det får mig, att fundera på om ryssen ingenting lärde av den 19-årige västtyske medborgaren Mattias Rusts flygning 1987, med sin Sessna 172 från Helsingfors, vilken han landade på Röda torget i Moskva.

Skicka mer vapen, nu!

Ja, jag vet, det har nästan blivit till ett mantra och så får det bli. Det är, utan minsta tvekan dags för fler och mer avancerade vapen och vapensystem. Verkligen hög tid, att rikligt förse Ukraina med långviddiga raketer, kryssningsmissiler och ballistiska robotar. Först och främst ska landet ges möjlighet, att med sofistikerat luftvärn plocka ner samtliga och oavsett typ, av flygande bomber. Ukraina måste ges en rimlig chans att slå ut den Ryska Federationens stridsflyg och mycket farliga K-52 choppers på marken, på sina baser på Krim och kanske likväl på rysk mark. Liksom, att sänka örlogsfartyg och andra skepp ur den ryska Svarta havsflottan, antingen i hemmahamnen i Sevastopol eller till havs, där de härjar och opererar fritt och ständigt beskjuter Ukrainas städer med kryssningsmissiler.

Ukraina och ukrainska partisangrupper har förvisso tillfogat inkräktarna avsevärd skada genom framgångsrika attacker mot bränsle- och ammodepåer, järnvägssabotage samt till och med klarat, att isolera Krim från logistik landvägen, genom att spränga Kerch-bron. Dessa lyckosamma mål måste följas upp med effektiv eliminering av de stora ryska militära installationerna på halvön. Jag tycker till skillnad från de allierade i väst, att deras vapenleveranser tenderar att dra ut på tiden, istället för, att se till, att materielen snabbt, som attan kommer på plats och får göra nytta. Och, bortsett från det ödesdigra mötet mellan K-52-choppern och tyskarnas leopard-stridsvagnar, har vapenleveranserna inneburit en klar och avgörande skillnad.

Fler nya hot mot Ukraina

Också de nya hoten behöver Ukraina effektivt avvärja, helst i sin linda. Det vill säga de fabriker och anläggningar Iran just nu bygger i den Ryska Federationens fjärran områden, för tillverkning och montering av, bland andra drönaren Shahed 131/136. Också ryska fabriker och anläggningar, som tillverkar och monterar andra ryska drönare och missiler, samt producerar bränslen till alla flygande mordvapen behöver åtgärdas. Nu! Andra hot, kanske inte direkt nya, vilka tillkommit eller hellre utvecklats snabbt är ryssarnas ökande användning av radar för att positionera det ukrainska artilleriet och elektroniska utstörningssystem för att krascha ukrainska drönare. Den synnerligen snabba vapentekniska evolutionen, vilken följer krigets behov är, i sig ett allvarligt hot. Ett annat hot, vilket blixtsnabbt kan bli lika farligt som akut, är inkräktarnas minering av Europas största kärnkraftverk i Zaporizhia, med sex stora kärnreaktorer, redan med bristande tilldelning av kylvatten. Härdsmältan och explosionen i Chernobyls ena reaktor kommer, att framstå, som mer eller mindre harmlös, i jämförelse med en framkallad ”olycka” på kärnkraftverket i Zaporizhia. Om än, propaganda- och informationskriget inte utgör ett nytt hot krävs likväl i detta avseende mer resurser i form av brandväggar, ”sandlådor”, bandbredd och algoritmer, stark kryptering, fasta och säkra överföringstunnlar samt andra VPN-system på nätet.

Sanktionsfusk

Det finns andra hot, vilka ännu inte är akuta, men likväl tornar upp sig som mörka ovädersmoln. Och till dem hör ett tilltagande fusk med de ryska sanktionerna från företag inom den elektroniska komponentindustrin. Denna högst illojala hantering och vad som, per definition utgör ett förräderi måste behandlas därefter. De företag, vilka trots förbud levererar elektronikkomponenter till Ryssland och blir påkomna, ska bli värdet av exporten förlustig, de ska få eventuella dispenser, licenser och tillstånd återkallade och ägarna livstids näringsförbud. Är företaget av vikt för det respektive landets försvar ska det nationaliseras, till dess det kan säljas till en säker aktör. Då det är utomordentligt simpelt, att konstatera varifrån och vem som tillverkat elektroniken eller komponenterna i Lede Fis raketer, missiler och robotar, genom, att plocka isär blindgångare, kan jag alternativt tänka mig, ett fett åtal vid ICC, den internationella brottmålsdomstolen, byggt på ansvar för ett beräknat dödstal, vilket då skulle konstituera medhjälp till folkmord, med de stränga straff ett dylik brott ska rendera de skyldiga.

Kännbara konsekvenser

Visst, det kan möjligen verka lite väl hårt, men säg det till de söndersprängda barnens föräldrar. Säg det till alla dem, vilka förlorat hus och grund i det ryska bombardemanget. Säg det också till alla dem, vilka mist nära och kära eller den stora grupp, vilka fått sina livsverk och vinstgivande företag totalt utraderade samt deras anställda som står utan arbete, mitt uppe i ett krig. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, att någon i väst hjälper Ryssland i sin vidriga krigföring mot Ukraina och görs det av egen snöd vinning, förstår, i vart fall, inte jag varför sådana personer, bor och verkar bland oss, när de rätteligen ska befinna sig i Ryssland. Där kan de ju självfallet göra och hjälpa ryssen precis som de vill, fast utan vår teknologi, tror jag ryssens intresse blir ganska  svalt. Vi som konsumenter har ett stort ansvar och därtill makt, att genom köpbojkott korrigera felande företag. Som ex.vis Volvo, vars ägare fortfarande är verksamma i Ryssland, vilket gör varje köpare av Volvos produkter, bortom allt tvivel, minst lika ansvariga för folkmordet i Ukraina som de ryska mördarna.    

Dem eller oss

Svenska Volvos lama ursäkter, ihåliga förklaringar och övriga krystade uttalanden om, att de inte har med de kinesiska ägarna, att skaffa, faller på sin egen orimlighet. Jämför med Marabou och förstå hur det hänger ihop, med ägare verksamma i både Ryssland och här. Företagen måste välja; dem eller oss. Det borde så klart inte vara på det sättet, men Putin, Polarna & Kreml har en gång för alla satt den ribba, vilken delat upp världen i ”dem och oss”. Moskvas maktelit sådde vind och får nu följaktligen skörda storm. Det måste bli en Storm, vilken en gång för alla knäcker den Ryska Federationen och sätter Ryssland på sin plats. Med Putins, Polarnas & Kremls vägran, att förlänga spannmålsavtalet och de pågående attackerna mot ukrainska silos, hamnar och infrastruktur begår ryssarna nästa grova misstag, vilket strax kommer, att driva fler länder till oss och krympa supporten till dem. Detta nya läge eller denna nya fas innebär, att Putin, Polarna & Kreml, förklarar hela världen krig.

Korkade eller desperata

Eller kanske både ock, för hur Putin, Polarna & Kreml ämnar lösa den fajten förstår jag inte riktigt. Om ryssen hängt upp sin strategi på vapen- och ammoleveranser från Iran och Nordkorea måste de faktiskt vara både korkade och desperata. Om också dessa tre länder slog samman alla sina militära resurser skulle de likväl, som bäst, utgöra en flugskit för NATO:s, EU:s och FN:s samlade vapenmakt, att fullständigt krossa. På samma sätt ryssen menar att de länderna, vilka levererar vapen till Ukraina är stridande parter i konflikten, får man hoppas, att Iran och Nordkorea också kommer, att betraktas på detta sätt och dra på sig fler sanktioner och andra aktioner. Som, att få sin militärindustriella kapacitet bombad tillbaka till 1900-talets början. Det skulle göra planeten både säkrare och en bättre plats att leva på än nu. Dessvärre, har makteliten i dessa tre länder uppenbart inte ens en susning om hur NATO, EU och FN kan ställa till det för dem. De tror i sin inbilskhet att de kan stå upp mot och utmana väst och dessutom vinna det kriget. Det är inte ens sannolikt