Andriy Yermak

Många med mig har länge undrat vem denne Yermak är, men inte vidare reflekterat över personen, jag har känt mig trygg med, att han nästan alltid följer i Zelenskyjs fotspår. Elaka tungor, menar Yermak är presidentens barnvakt. Jag trodde länge att han var Zelenskyjs livvakt, men han visade sig vara chef för Zelenskyjs presidentkansli och basar över en handfull medarbetare, vilka assisterar och löser presidentens problem, skriver tal, förhandlar med allierade och detaljplanerar och arrangerar Zelenskyjs många resor och möten. Andriy Yermak är, som sin far från Kyiv, han föddes 1971 av en rysk mor, från St. Petersburg (Leningrad). Denna omständighet,  gör många misstänksamma på Yermaks motiv. Misstankarna blir inte svagare av att han verkar mysko, i sitt helt neutrala ansiktsuttryck. Därtill uppträder han som en grå eminens, känner alla, flyter omkring överallt och kan poppa upp närsomhelst, varsomhelst och hursomhelst, höll jag på att skriva. Meniallafall.

Han läste internationell lag, blev klar och advokat samma år Sovjetunionen kollapsade, 1991. Medan många av hans studiekamrater stack utomlands och hamnade på kända advokatfirmor, stannade Yermak kvar i Ukraina. Han öppnade ett advokatkontor och specialiserade sig på copyright och upphovsrätt, det vill säga och immateriella rättigheter, samt tillhandahöll service för företagsregistreringar. Yermak är en filmmänniska och kom som producent och konsult, att 2009-2010 träffa Zelenskyj, som då producerade sin egen TV- serie. ”Folkets Tjänare” De blev därefter, enligt uppgift mycket goda och nära vänner och träffades regelbundet. Det ligger sålunda inget skumt, konspiratoriskt eller ens konstigt bakom Zelenskyjs utnämning av sin gode vän. Och jag förstår presidenten, för Yermak är en klippa, arbetsnarkoman och ett organisatoriskt snille. Han är inte gift, har inga barn och bor, så att säga, på jobbet. Där han likväl tränar, duschar och har sina kläder, (nu är det dock mest olivgrönt). På fjärde våningen residerar Zelenskyj och Yermak besatte den andra våningen i presidentens administrativa center.

Maskinen Yermak.

Yermak sägs besitta en otrolig arbetskapacitet och kan ”straffa” arbetet, dygnet runt vid behov. Också de han rutit åt, för att få dem att sätta fart, medger att Yermak är en hejare på att få saker att hända och ting gjorda. Sådana förmågor får avunden hos folk att explodera och misstänksamhet blir restprodukt. Zelenskyj hade sannolikt, likväl seglat skutan i hamn också utan Yermak, trots att den blivande presidenten var ett äkta politiskt blåbär, utan minsta erfarenhet (förutom i sin TV-serie, då) av politiskt arbete och hur man styr och roddar en nation. Dock har hans gamle vän, med sin lagfarenhet gjort resan så mycket lättare. Då den ukrainske presidenten är normgivare, det vill säga, kan stifta lagar, har Yermaks kunskaper och erfarenhet som advokat varit ovärderliga. Jag förstår definitivt Zelenskyjs val av chef för sin personliga stab om än många tycker att Yermak är för bra för att kunna vara sann.

En skribent Paul Starobin i skrev i Business Insider; businessinsider.com den 16 december 2023 under rubriken ”Ukrainas verklige makthavare” och underrubriken ”Är Andriy Yermak, Zelenskyjs högra hand, på väg att lämna över det krigshärjade Ukraina till oligarkerna? Yermak och Zelenskyj är omgivna av krig och oligarkiska rikedomar”. Därefter går han långväga för att binda Yermak vid ett rykte om att han har byggt eller bygger en ny oligarkklan, med hjälp av presidentkansliet, vilken han kontrollerar. Starobin bygger hela sin uppfattning på kollegors och tjänstemäns obestyrkta påståenden och på ryktesfloran i Kyiv, som underhålls och utvecklas av Zelenskyjs politiska motståndare. När han med dessa något oklara, eller ja, obefintliga, bevis tycker teorierna fastnar på Yermak, resonerar han sig fram till, att det likväl inte kan vara så. ’

Märklig artikel.

Inte desto mindre blev mitt bestående intryck av inlägget, att Starobin menar att Yermak är skum, att han sannolikt redan skapat den nya oligarkklanen och överfört astronomiska summor och kontroll över delar av den ukrainska statens ekonomi, till denna klan. Detta skulle ha skett eller sker, utan Zelenskyjs medverkan eller kunskap. Visserligen är info lättillgänglig, som aldrig förr, dock inte lika tillförlitlig och vi har ingen möjlighet att veta hur det egentligen förhåller sig. Men jag tycker att Starobin är alltför spekulativ. Att utifrån de möjligheter och fördelar skribenten hade genom att befinna sig på plats i Kyiv, samt med tillgång till personer nära presidentkansliet, inte sällan, före detta anställda, levererar han smått – presenterar inte ett enda hållbart bevis.

Bortsett från lika envisa som obekräftade rykten, hänger Starobins upp sin slutliga uppfattning om Yermak på det faktum, att Zelenskyjs kanslichef givits befogenhet att självständigt förhandla med jänkarna och kan således lätt flyga under radarn. Mja… Här finns överhuvud inget matnyttigt, att hämta hem. Däremot passar Starobins ansträngning mycket väl in i Kyivs ryktesflora och utvidgar den avsevärt.   

Min research

När jag började min snabbresearch av Andriy, slogs jag av den mängd artiklar som handlade om Yermak och Zelenskyj, i den ordningen. Dessa bägge framgångsrika vänner har således varit kraftigt påpassade och mer än en gång blivit anklagade för korruption och för att fara med halvsanningar, osanningar och urbota lögner. Omdömena och kritiken har varierat något alldeles våldsamt och verkligen spänt mellan  väldoftande och vacker ros till värsta svidande ris, vilket kändes allvarligt och mindre roligt. Till dess jag kom på varför… Det ukrainska samhället och dess folk har inte enbart varit ett delat land, socialt och etniskt, utan därtill ekonomiskt. När Ukraina deklarerade sin självständighet, vann naturligtvis den siste sovjetiske marionetten, det var Leonid Kravchuk (1991–1994), vilken kunde fortsätta berika sig på sitt folks slit och hårda arbete.

Därefter dyker den förste av de nya och nyrika ukrainske oligarkerna, Leonid Kuchma (1994–2005), upp som presidentkandidat. Vinsten är given när oligarkerna äger eller kontrollerar all media. Med Kuchma startar en statsstödd stöld av det ukrainska folkets resurser och välfärd. Kuchma kontrollerade staten och kunde i sann sovjetisk tradition ”skumma” av statliga kontrakt (läs; klirrande cash och prasslande sedlar), som grädde och skicka dem utomlands. Han kunde likväl godtyckligt stjäla direkt ur budgeten eller ”vinna” upphandlingskontrakt och leverera dynga från ett konkurslager. Denne ärkeskurk var ansvarig för att Ukraina blev av med sina sovjetiska kärnvapen komplett och förefaller vara den mest korrupta av dem som följde; Viktor Yushchenko (2005–2010), Viktor Yanukovych (2010–2014) och Petro Poroshenko (2014–2019). Samtliga var tjuvar och förrädare fast Poroshenko, verkar ha varit något återhållsam med de värsta bedrägerierna och penninggrabbade.

Så ser läget ut, när Zelenskyj svärs in som president, efter att hans parti Folkets Tjänare, vunnit en jordskredsseger med löfte om att utrota Ukrainas värsta, farligaste och mest smittsamma sjukdom; den oförblommerade girigheten. Denna vidriga åkomma har bidragit till att landet fått allt svårare att driva normala verksamheter, med förödande resultat på många samhällsområden, inte minst folks hälsotillstånd och mördande för de äldsta. Dessa så kallade presidenter ska väl egentligen nämnas parasiter. I alla händelse lyckades de på drygt 20 år, raka Ukraina ren på pengar, och det, så pass grundligt att Ukraina 2017 blivit Europas fattigaste land – vi snackar faktiskt om Ukraina! Till och med fattigare än Moldavien, vilket är en ofattbar och extremt fattig nation… Parasiterna måste sammanlagt under dessa guldkantade år ha skeppat båtlaster av gröna prasslande sedlar till sina konton i utlandet.

Nolltolerans mot korruption.

Ukraina har verkligen sedan diskussionerna med EU blev seriösa, börjat nysta i eländet, börjat bryta upp och loss oligarkernas makt och system för penningtvätt, applicerat EU:s mekanismer för kontroll av statliga upphandlingar, med mera. Därtill har statsledningen gjort det fullständigt klart, att det i dagens Ukraina råder; ”Nolltolerans mot korruption”. En sådan resolut tvätt av det smutsiga byket ger självfallet resultat, där till framgångarna kan räknas, bland annat, att två höga tjänstemän inom försvaret arresterades för att ha saltat militärens kostnader för kost. Ordföranden och andra domare i Ukrainas Högsta domstol greps på anklagelser om korruption, samtliga misstänkta för omfattande mottagande av mutor. Där kan jag se Yermaks finger, då han berättat att postsovjetiska ukrainska domstolar var exempellöst korrupta och inte alls, gick att lita på. Rovdjuret till oligark, Ihor Valeriyovych Kolomoyskyi, den girigaste av oligarker har också gripits.

Det är samme person förståsigpåarna påstod skull styra Zelenskyj, istället för tvärt om, detta då oligarken tydligen hade hjälp den blivande presidenten med transporter till och från valmöten med mera. Andra oligarker har också städats undan i samma svep med kvasten, för att rensa bort Ukrainas självdestruktiva egenskaper. De har ställts till ansvar för sina brott. Regeringen Zelenskyj har således gjort väldigt mycket för att stävja och komma till rätta med korruptionen, men kan knappast förväntas göra det i ett svep. Vad vi lätt glömmer är, att folket mannagrant står bakom sin president, med sopskyffeln redo, att dynga smutsen ut genom fönstret, befria sig från det tunga ok som knäar dem. Ukrainarna anger korruption som nummer ett, skadligaste faktor för Ukrainas framtid, först på andra plats kommer den omfattande förstörelsen i landet.   

Historia? – Redan?

Det finns förvisso en utbredd skräck hos ukrainarna att EU och/eller USA ska hitta en fet och drypande saftig korruptions- eller mutskandal, där landets toppar torskar med bägge händerna i kakburken. Men kritiken av Yermak och Zelenskyj, emanerar inte ur folkdjupet, utan mest från enskilda och grupper, vilka i allt väsentligt är en del av skeendet och oftast i ett motsatsförhållande till regimen. Det vi, idag, just nu upplever som nyheter är imorgon samtidigt historia. Utifrån det perspektivet, har det som sker i den politiska toppen och inom makteliten i Ukraina, hänt ett otal gånger i varje civilisation mänskligheten skapat. Hovintriger, palatskupper och guldrov är väl en intrigerad del av människans karaktär – eller? Jag är därför smått förvånad över, att ingen, ingen jag ännu stött på, refererat till häxdoktorn, Rasputin eller Martin Borman, Adolf Hitlers personlige sekreterare med, i stort sett, samma (normala) arbetsuppgifter som Yermak och med samma inflytande och makt.

När jag nu äntligen tittar närmare på närmare på saken, känns det som om många kritiker, i landets intresse, behöver sätta sig ner och bara hålla käft. Deras intressen kan näppeligen vara lika angelägna som landets, utan går därtill den ryska propagandans intressen till mötes, med sitt gnäll.  Ukrainarna är smärtsamt medvetna om, att de och landet, i morgon kan vara – bara; just historia. Alla vet, att den redan jobbiga situationen skulle bli bra mycket jobbigare om Väst skulle hålla inne några eller alla vapenleveranser ens under en kort period. Kanske inte omedelbart, men på sikt blir det omöjligt att ens hålla stånd mot inkräktarna. Ukraina vet också exakt vad EU förväntar sig av dem , då de är antagningsvillkor alla länder måste leva upp till. Dessutom tror jag Zelenskyj och Yermak är mer intresserade av, att för all framtid betraktas som Ukrainas genom tiderna största hjältar än att vänstra undan små summor, gränsande till växelpengar. De är bägge redan rika, likväl med våra mått mätt.  

Vem kan man lita på?

Folket utgör alltså inte något hot mot Zelenskyjs och Yermaks maktpositioner  Däremot verkar det, som likväl detta maktcentrum drar åt sig kadrer av personer, vilka verkar mentalt och ideologiskt klara med korruptionen, till dess de får en chans att roffa åt sig, lägga beslag på en bit av kakan, detta gäller inte minst ett antal tidigare rådgivare till Zelenskyj, vilka direkt fått sparken vid upptäckt av sveket. Därefter har de skarpt kritiserat Yermak och Zelenskyj och drivit rena kampanjer mot dem. Dessa stolpskott  kommer alltid att kritisera och hävda att Yermak och Zelenskyj håller på att bygga upp en ny oligarkklan. Det är därför regimen arresterar de befintliga. Hade nu inte de tidigare oligarkerna gripits skulle samme person hävda att regimen skyddar parasiter. Det är en otrevlig, läskig och svårbearbetad miljö, där en kniv både bildligt och fysiskt kan sitta mellan skulderbladen, vilket ögonblick som helst.  

Utöver idioter på hemmaplan, vimlar det av sådana internationellt. En av de mest korkade sajterna jag snubblat över är; The Communists – thecommunists.org. Det är ett brittiskt marxist-leninistiskt  kommunistiskt partis sajt. Här följer ett utdrag av ett praktexempel på många omdömen jag tidigare skrev om. Den 23:e december 2023, började sajten med sin toxiska dialektik sprida gift så gott de kunde och skrev under rubriken:

”Nederlag i kriget fördjupar sprickorna i Ukraina och hos dess uppbackare”.

”Jakten på syndabockar och sökandet efter komma undan är nu i full gång – i Kiev, Washington och Bryssel. Den ukrainske nickedockan president Volodymyr Zelenskyj faller snabbt i onåd och blir allt mer isolerad även i Ukraina, när väst förbereder sig att göra honom till syndabock för sitt eget misslyckande i kriget mot Ryssland. Det imperialistiska proxykriget mot Ryssland ligger nu, stendött i vattnet, med den mycket lovordade ukrainska “offensiven” som fastnat i sörja och alla tidigare påståenden om en nära förestående seger klingar ihåligt. Försöken att mildra nederlagets bittra smak, genom att döpa om det till ett “dödläge” lurar ingen: det finns varken jämlikhet mellan rivaliserande styrkor eller något allvarligt hinder för rysk framryckning”

Som gammal knegare skäms jag oerhört, också om kommunism knappast tillhör mitt politiska förstaval. En kommunists första plikt, är att söka och avslöja sanningen i omständigheter som rör eller påverkar  varje medborgares situation. Att dessa pajaser kallar sig marxister är lika mycket hån som skämt, i det att Marx, i vart fall, hade anständighet nog, att söka och presentera en korrekt bild av verkligheten, låt vara att många anser att han drog alltför stora växlar av sina upptäcker. Dessutom verkar redaktionen göra sina analyser i en dimmig kristallkula eller så rådfrågar de Marx och Lenins andar om krigsläget innan de skriver. Det spelar i och för sig ingen roll vem de konsulterar, de får likväl aldrig till det, sätter inte en ända poäng och har ständigt fel – rejält fel. Precis som i exemplet här ovan, där varje påstående ska tolkas motsatsvis för att bli rätt.

En del inlägg är med sitt bisarra innehåll underhållande och gav mig ett par hjärtliga gapflabb. Det mesta är dock ett monotont ältande av ett ensidigt marxistiskt språkbruk där vissa termer återkommer i en aldrig sinande ström av upprepningar. Dessvärre saknar sajten forum, där folk kan göra sina röster hörda, vilket troligtvis beror på att deras påståenden och synpunkter inte är speciellt svåra att smula sönder. Förresten, kan man bara älska en sådan huvudlös vändning de drar till med och menar på fullt allvar att det handlar om; ”kriget mot Ryssland”. Jösses sicka stolpskott! Sista meningen är också obetalbar. Man skull kunna ledas att tro det var Lede Fi, som i perioden mellan den 24 maj och den 24 juni eliminerade nästan 37 000 ukrainare… Det var lyckligtvis precis tvärtom.

Tidiga Protester.

Redan i november 2021 när en stor folkmassa var ute för att hedra minnet av de 100 döda hjältarna, vecklade man ut en jättebanderoll med Zelenskyjs och Yermaks ansikten och med texten ”Deras lögner är förödmjukande”. Folkmassan skanderade ”Yermak, bakom galler hör du hemma”. Detta sedan en åtalad i sin rättegång anklagade Yermak för att vara rysk spion. Saken undersöktes men några bevis till styrkande av påståendet producerades aldrig. Jag vågar påstå att just det är karaktäristiskt för vad som har hänt och vad som fortsatt händer i Ukraina. Det florerar massvis av anklagelser och påståenden, men så vitt jag förstår, inga avgörande bevis. Vilket av Ukrainas fiender tas som bevis för att Yermak skyddas av de mäktiga. Det spelar i stort sett ingen roll vad Zelenskyj tar sig till, någon kommer att attackera och ifrågasätta hans beslut oavsett.  

Inte heller Yermak kan agera utan, att oförskylt dra på sig massa tjafs. När han köpte en Mercedes i halvmiljonklassen påstods det att pengarna kom från korruption. Men killen har ju, fan varit advokat. Dessutom jobbade han på kontrakt, med att evakuera och rädda amerikaner från Afghanistan. Det är ett välkänt faktum att ukrainska chopperpiloter var behjälpliga vid talibanernas överraskade framstöt mot Kabul och flög skytteltrafik med flyende västlänningar. När Zelenskyj nationaliserar en för militären viktig verksamhet anser några att det görs för att lättare kunna plundra företaget ifråga. Vad de missar är att om företaget förblir privatägt kommer det garanterat försöka plundra Ukraina. Så simpelt är det. När Yermak ges befogenhet att självständigt för Ukrainas räkning, förhandla med NATO och de allierade ryar en del över diktatur och mörkläggning. De löjligaste och mest patetiska kritiska rösterna kommer från dem som på allvar gör gällande att Ukraina blivit likt Nazityskland, men utan att för den skull, vara på väg till ett koncentrationsläger.

Jag får intrycket att Yermak, med sin lagfarenhet och avancerad strategi täcker upp varje åtgärd med fullt lagstöd och så länge ingen kan påvisa missbruk är det Zelenskyjs vilja som, under krigstillståndet ska råda och gälla. Nu känner jag mig än mer trygg än innan, att Zelenskyj har Yermak att vaka över sig. Inget jag hittills läst har rubbat min tillit till Ukrainas statsledning och det är lite imponerande att Yermak, av Times, utsetts till en av de hundra personer, med avgörande inflytande under 2024, även om jag enbart närmare känner till få av dessa. Skulle jag nu ha fel om både Yermak och Zelenskyj skulle det för många med mig ingå bland de värsta av besvikelser och lämna oss ytterst förvånade, trots att jag sällan längre, överhuvud blir speciellt förvånad.