Små nöjen
Till ett av mina små nöjen hör att hitta gamla artiklar och inlägg och läsa om dem i ljuset av vad som senare inträffat. I ett sådant ljus framstår spekulationer och lögner om allvarliga händelser i skarp relief till verkligheten och vad som egentligen ägde rum, Därtill är det kul och kan ibland bjuda på ren underhållning. Vem och/eller vilka som var ute och cyklade, inte hade på fötterna och hade fel, fel, fel syns likväl väldigt tydligt. Då vi oftast enbart kommer ihåg vad som hände vid tillfället ifråga kan en påläsning av gammalt material ändra på den uppfattning vi haft om saken, vilket inte är helt onyttigt. Revidera min uppfattning i motsatt riktning, om den tjej eller unga mamma vi sett i ett tillstånd av svår chock, småsårig och insvep i en filt, på gården till det nyss bombade mödravårdssjukhuset Nr 3, i Mariupol, tvingades jag till. Jag ramlade under mitt nätsurfande över ett inlägg om denna tjej.
Hon var då bosatt i Ryssland och klagade mest över att hon blivit hårt attackerad, hånad och kränkt på de sociala plattformarna, för att hon ”deserterat” och ljugit om vad hon var med om den 16 mars 2022. Hon å sin sida, menade att hon enbart talat sanning, enbart sagt vad hon upplevt. Hennes story att det var Azovbataljonen som låg bakom bombningen av sjukhuset förklarar svårligen den ca fyra meter djupa, veritabla krater endast en jättebomb (500-1000kg) lämnar efter sig. Det är inte mycket att säga om att hon flyttat till Ryssland, då både hon och hennes barn lever farligt i Donbas. Däremot är det bottenlöst dåligt att göra sig till inkräktarnas ambassadör. Hon glömmer sig; i det att det otvivelaktigt var Ukraina som erbjöd henne mödravård, trots hennes etnicitet som ryss och det var hennes ”landsmän”, som höll på att döda henne och det väntade barnet.
Tveksamt om det verkligen var ett smart drag och rätt val av henne att dra till Ryssland. Hon kan likväl ha flyttat tillbaka till Mariupol, till något av den korruptionsanklagade och numer inburade vice krigsministerns ryska fuskbygge till elementhus. Fast vari vinsten ligger i att stanna i ett land, till den grad skruvat, att det verkar fiction, får jag inte riktigt huvudet runt. Som jag tolkar, den lilla info som kommer ut från dagens Mariupol, hade innevånarna det bra mycket bättre innan inkräktarna hamrade sönder allt, klev in och tog över. Det verkar inte längre vara en trygg, munter och ytterst vacker plats, som en skimrade pärla bland pärlor. Till dess spelvändningen i kriget inträffar förblir detta en dyster historia. Minst lika dyster som den uppföljning jag ämnar göra inför årsdagen, av den klart kriminella och fruktansvärda bombningen av dramateatern i Mariupol 2022-03-16 och för att hedra alla de oskyldiga människor, vilka föll offer där.
The Exposé
Under min senaste surf, snubblade jag över sajten; The Exposé, expose-news.com, vilken visade sig bara vara ännu en filial till det ryska propagandaministeriet. Sajtens redaktion vrider och vänder outtröttligt på varje story om ryska övergrepp. De är specialister på att förvandla fakta till fiction, falsk till sant svart till vitt. Inte sällan dyker dessa onda provokatörer upp och menar sig vara icke-vinstdrivande nyhetssajter eller ”oberoende” bloggare. Med sitt groteska innehåll är syftet inte primärt, att övertyga, i vart fall inte oss i Väst, utan bara skapa tvivel, skapa en spricka inom alliansen för stöd till Ukraina. En öppning, vilken går utnyttja för att vidga sprickan och öka söndringen. Till min fullständiga förvåning, har det funkat mer än en gång. Kan inte minnas att Sovjetunionens propagandaapparat någonsin lyckades med några av sina nummer, fast de hade tillgång till duktiga språkvetare och skickliga tecknare och illustratörer.
De moderna, de nya ryska propagandisterna är förmodligen universitetsutbildade och äger god kunskap på de områden som krävs för, att nå framgång i påverkanskampanjer. Inte desto mindre är de, i princip, samma folk som under den kommunistiska regimen. Och kunskapen används, då som nu, i allt väsentligt, för ondsinta syften. Vi måste lära oss att betrakta likväl dagens ryska propaganda på samma sätt som gårdagens och slå dövörat till vad ryssen än babblar om. Det räcker mer än väl, att Putin helt fräckt håller världen komplett, som gisslan med sina kärnvapen. Men nu tillbaka till dagens ämne; The Exposé, med Fru Justitia som logga.
Det märks att hur enkelt det är att få en hemsida att se respektabel och seriös ut, vilket expose-news.coms sida gör. Däremot är knappast innehållet seriöst, tvärtom är de så oseriöst, att jag översatte artikeln, skriven av en viss Rhoda Wilson den 31 mars 2022, under rubriken;
”BBC skapar ett falskt narrativ om bombningen av Mariupols teater”
”BBC:s rapporter om den misstänkta förstörelsen av en teater i den ukrainska staden Mariupol var medförfattad av en ukrainsk PR-agent knuten till ett företag som ligger i framkant av sitt lands infokrig. Innan hon tjänstgjorde som fixare och reporter för BBC i Ukraina hanterade Orysia Khimiak PR för ett nystartat företag som heter Reface som skapade vad Washington Post kallade en “verklighetsförvrängande app” som nu fungerar som “ett slags ukrainskt verktyg för meddelanden i krig”, skrev Max Blumenthal i The Gray Zone. BBC:s korrespondentfixare som formar Ukrainas krigsbevakning är PR-operatör involverad i “krigsmeddelandeverktyg”, The Gray Zone, 25 mars 2022 Khimiak sprider sin politiska partiskhet i sin Twitter-bio och säger att hon är ’en fixare i Lviv för journalister för reportrar som visar ärlig bild av Rysslands krig mot Ukraina. Ukraina kommer att göra motstånd’.”
Snicksnack

Man kan lugnt utgå från att den ryska storyn, är påhittad, halvsann eller rentav en skär lögn. Det är i alla händelser mycket snicksnack och massor Mumbo Jumbo. Avgör själva.
Först; tjejen Khimiak har ju rätt! Slava! OK. Att någon också känner en, som känner en, som känner en som vet hur det ligger till, är ett första och ett säkert tecken på att upplägget är skumt och att storyn, är påhittad, halvsann eller rentav en skär lögn. Det är i alla händelser mycket snicksnack och massor Mumbo Jumbo. Avgör själva, för här kommer resten.
”Khimiaks Twitter-inlägg refererar till dödläget, “Ormön” som det flitigt rapporterades om, i många västerländska mainstream-medier och förkunnades som ett bevis på Ukrainas militära mod. Enligt president Volodymyr Zelenskyj dog 13 ukrainska gränsvakter “heroiskt” när de försvarade en ukrainsk utpost långt ut i Svarta havet, mot den ryska flottan. ’Ryskt krigsfartyg, fuck off!’ var soldaternas sista ord, eller så gick historien. De ukrainska vakterna dök till slut upp levande som ryska fångar. Hela historien om mod under beskjutning, inklusive Ormö-försvararnas berömda sista ord, var en myt – en av så många historier som fabricerats eller kraftigt förvrängts av pro-ukrainska element att de har blivit omöjliga att räkna”.
Tunn Is
Här ger sig Wilson ut på tunn is, då incidenten på Ormön är ett historiskt faktum. Att kaxa upp sig mot ryssarnas, då största flytande robotkryssare Moskva, kräver, naturligtvis ett utomordentligt stort mod. Invändningen hon gör verkar handla om att de 13 försvararna inte dog. Och? Vad menar människan? Skulle den omständigheten att de 13 soldaterna från gränsskyddet dök upp levande bevisa att deras sista ord är nys eller en myt? Hur då? Ryssen blev ombedd att dra dit pepparn växer, blev skogstokig och öppnade eld, varvid försvararna, förståndigt nog, fann för gott att ge upp. Något annat är det inte frågan om här.
”På PR-agenten som blev BBC-korrespondent, Khimiaks Twitter-sida omtalas det falska dödshotet på Snake Island fortfarande som en verklig historisk händelse. Och hon har inte varit förtegen om Ukrainas ryska motståndare. – ’Jag kan bara inte acceptera åsikten, att inte alla ryssar är kräk. Allt jag känner är smärta och hat, för deras tystnad är en konsekvens av det här kriget’, förklarade hon på Twitter som en reaktion på en video som visar räddningsarbetare som försöker rädda en ung flicka från rasmassor.
Är ukrainarnas hat, en konstigt eller opassande reaktion? Ryssarna har väl själva i en fulländad hybris eller övermod parat med en i modern tid oöverträffad arrogans banat väg för ukrainarnas missaktning. De måste anses ha gjort jobbet grundligt med negativa effekter under oöverskådlig framtid. Den här knepige skribenten tycks anse att ukrainarna ska ha skit för, att de inte uppskattar vad ryssen gör mot dem. En teknik, avsedd att skuldbelägga offer som förövare eller få dem att själva ta på sig skulden för vad som hänt. Det är självfallet, rakt igenom fullir.
”Teatern i Mariupol”
”Incidenten på teatern i Mariupol är en av de mest misstänkta händelserna under kriget, och både BBC och CNN citerar ett påstående från en lokal ukrainsk tjänsteman som hävdar att hundratals dödades inne i byggnaden, men som inte har lagt fram några bevis för att verifiera det. Båda nätverken upprepade det officiella ukrainska påståendet om 300 döda, men BBC erkände: ’Kommunikationen med Mariupol är fortfarande svår så det är svårt att oberoende verifiera information.’ BBC förlitade sig bara på en enda källa för det dramatiska påståendet: Petr Andryushchenko, en rådgivare till Mariupols borgmästare som nyligen hyllade den nynazistiska Azovbataljonen som modiga ’försvarare’ av hans stad. Enligt BBC ’kunde myndigheterna kontrollera dödssiffran eftersom de hade ett register över vilka som var på teatern före missilattacken och hade talat med överlevande’.”
Hit kommen börjar hon blanda ihop korten och bygga upp vad som komma ska. Notera hur hon nämner den ”nynazistiska” Azovbataljonen som i förbigående. Men som journalist, om hon nu är en, måste hon känna till att Azovbataljonen redan 2016-2017 gick upp i Ukrainas Nationalgarde, medan kärnan av nazisympatisörer reste till Kyiv för att starta ett politiskt parti och försöka ta sig till Rada, Ukrainas Parlament. Och, ja de var/är hejare på att slåss, rent överdjävliga, inte bara i kraft av ett totalt dödsförakt, utan likväl tack vare innovativa lösningar på illistiga planer att arrangera bakhåll och överraskande anfall.
De får nu kalla sig Azovregementet inom Nationalgardet och strider fortsatt för allas vår frihet. En annan sak människor glömmer är, att det, i Ukraina fram till 2022 inte var olagligt att bekänna sig till våldsideologier, vilka numer är totalförbjudna tillsammans med sina symboler. Jag är en boren anti-fascist, men hade varit stolt över, att få kriga sida vid sida med killar och tjejer, vilka försvarar sitt fosterland, med sådant mod och ursinnig kraft, om de nu än tycker fascisttramset är tilltalande. Vi går vidare, när det börjar bli intressant.
”BBC ansåg det olämpligt att nämna att Andryushchenko sannolikt befann sig långt från Mariupol, då han nyligen erkände ’att vi är tvungna att flytta för att bevara vårt nätverk för kommunikation’. Hans chef, borgmästaren Vadim Bojtjenko, ska ha flytt staden flera dagar tidigare. Den 17 mars uppgav den Ukrainas ombudsman Ludmyla Denisova på Telegram: ’Teatern stod emot effekten av en kraftfull glidbomb och skyddade livet på människor som gömde sig i skyddsrummet.’ En dag efter att incidenten ägde rum vittnade civila som evakuerats från Mariupol för Donbass-baserade medier, om att Azovkrigare sprängde teatern när de drog sig tillbaka. De fortsatte med att beskriva hur Azov använde dem som mänskliga sköldar under striderna och till och med sköt på dem när de försökte fly. Flera personer från Mariupol sade att Azov-nazisterna höll civila som mänskliga sköldar på den lokala teatern. När den ryska framryckningen tvingade dem till reträtt sprängde de teatern för att sätta dit de ryska styrkorna. Denna plan publicerades tre dagar i förväg av en Azov-desertör”, Twittrade Jake Morphonios och bifogade en video.
Azovbataljonens fel igen!

Mariupol verkar numer föga munter eller ens trygg. Staden var en ytterst vacker plats, likt en skinande pärla bland skimrade pärlor till dess Lede Fi krossade den, under sin stövelklack.
Här måste jag avbryta skribenten eller journalisten eller vad hon nu än är, för att notera hur hon namnger ukrainarna för att öka sin egen trovärdighet, men ”hennes” vittnen är anonyma personer eller heter ”Jake Morphonios”, sina allvarliga vittnesmål till trots. Här ser jag, åter den där, hos ryssarna så vanliga projekteringen, det vill säga, när det kommer till ”mänskliga sköldar” och skjutningar mot civila är det inte någon taktik Azov-krigarna gjort sig kända för. Däremot har bland andra, 64:e Specialregementet Akhmad Kadyrov, (Ramzan Kadyrovs far) från Tjetjenien, vilket ingår i den Ryska Federationens Nationalgarde använt sig av den fega tekniken i fråga.
Vidare är, påståendet att Azovregementet skulle slagit till reträtt för mig ett bevis på, att det är osant, då Azov-krigarna var helt kringskurna, ja hela Mariupol var inringad och belägrad, de hade knappast någonstans att retirera till. Dessutom hade ombudsman Denisovadelvis rätt, men det var inte byggnaden som stod pall, utan människorna räddades av att bomben detonerade mot taket och inte mot golvet ovanför källaren/skyddsrummet. Detta oaktat tuffar Rhoda på:
Prof. Marcello Ferrada de Noli twittrade en video, med kommentaren: ’Intervju med flykting från Mariupol:
Ferrada: – Vet du vad som hände på dramateatern?
Flykting: – De sprängde dramateatern i luften.
Ferrada: – Så det var inte en bombning utan en explosion?
Flykting: – Ingenting landade på den, den exploderade inifrån.
Ferrada: – Lät Azov folk lämna staden?
Flykting: – De lät ingen gå”
Och, som denna reporter (Ferrada får man förmoda, min not.) den 18 mars detaljerat beskrev, kontrollerades Mariupols teater av retirerande Azov-militärer som desperat vädjade om ett militärt ingripande från NATO. BBC:s korrespondent, Hugo Bechaga, och hans fixare, Khimiak, struntade i berättelserna av evakuerade från Mariupol, som visste att berätta att Azov-militären hade förstört teatern innan de drog sig tillbaka, och vände sig först till officiella ukrainska källor och en invånare som inte var närvarande på teatern på dagen för den förmodade attacken. Deras enda lokala källa sa att hon lämnade teatern en dag innan byggnaden förstördes – när de flesta, om inte alla, verkar ha lämnat teatern. – ’Vi visste att vi var tvungna att fly eftersom något hemskt skulle hända snart, sa hon till BBC’.”
Ränksmideri
I detta avsnittet fortsätter ränksmidaren Wilson att blanda och ge efter bästa förmåga. Och åter, ”drog sig tillbaka”, vart? Här för hon också in NATO, som jämte de nynazistiska Azov-krigarna är de primära måltavlorna för detta propagandanumrets påverkan. Som ett slags bonus antyder hon att hennes ”sanningsvittnen”, är synska och introducerar det okända, övernaturliga och ödesdigra vilket skulle ha räddat samtliga som tagit sin tillflykt till teatern. Men i så fall spelade det väl mindre roll, bortsett från att det var en vacker gammal byggnad, vilken ännu funkade och tjänstgjorde som rekreation för medborgarna, att Azov sprängde stället i luften – eller? Låt oss se hur le Grand Final spelar ut.
”Slutligen vände sig BBC till McKenzie Intelligence, en privat entreprenör grundad av en före detta brittisk underrättelseofficer, för hypotesen att en rysk 500-kilos laserstyrd missil användes för att förstöra teatern. Men som open source-analytikern Kobs påpekade, ’förstörelsens centrum ligger mitt på scenen, så två dumma bomber kan omöjligen vara skyldiga.’ Medan BBC verkar ha för avsikt att legitimera det officiella ukrainska narrativet om teaterincidenten, har andra mainstream-medier i tysthet gått vidare.”
Artikeln skrevs drygt två veckor efter bombningen och massmorden på teatern, men redan då visste man att dödstalet kunde vara dubbelt så stort, det vill säga 600 människor. Och hade bomben exploderat mot teatergolvet hade offren uppgått till minst 1 000 oskyldiga medborgare, varav mer än hälften sannolikt var etniska ryssar. McKenzie Intelligences, förslag, tror jag kommer närmast sanningen, men jag har likväl fått uppfattningen om att det rörde sig om en glidbomb. Det är förvisso oväsentligt, fler saker är dock solklara.
Ett; en sådan kraftig bomb, utlöst i teatersalongen eller på scen hade kastat virke och annat bråte utåt, medan teaterns tak låg nere i salongen, vilket ger anledning att ifrågasätta Herr Kobs, analys, då likväl scenen täcks av det nedfallna taket.
Två; Rhoda Wilson skulle klara sig undan många problem om hon lärde sig att hålla käft. Att som hon påstå att inga offer skördades, medan hundratals faktiskt dog, lämnar svårligen ett gott renommé efter sig.
Tre; att dividera om hur många människor som fick sätta livet till är meningslöst. Oavsett antalet, var dessa medborgare oskyldiga och tilltaget utgör, även om teatern hade varit tom, likafullt ett krigsbrott.
Fyra; det är inget konstigt att mainstream-media går vidare, det ligger liksom i nyhetsbranschens natur, att beta av ett ämne och röra sig mot nästa. Därför finns sådana som mig, som försöker påminna om den vackra skimrande pärlan vid Azovska sjön, vilken Lede Fi, hänsynslöst krossade under sin stövelklack.
Fem; The Exposés stående vädjan om penningstöd, talar för sig själv och säger att sajten fortsatt saknar reell support, samt att de försöker få sitt projekt bekostat av någon annan.
Uppföljning
I anständighetens namn kollade jag in dagens artikelskörd på The Exposé och fann endast två artiklar relaterade till kriget i Ukraina på deras arkivsida, för det senaste året. Lejonparten av skriverierna avsåg kritik av och varningar för vaccin, covidbluff, fågelinfluensabluff, världens matbluff och andra bluffar som Bill Gates (som faktiskt är en bluff, men av helt andra skäl än att vara konspirationsgeneral). Därtill fann jag att Rhoda Wilson är ensam författare till samtliga inlägg. Nej, inget konstigt i det, för jag är själv, ensam författare, men till skillnad från mig skriver Rhoda ibland 3-4 artiklar per dag. Om jag avstår sömn, skippar mat och paus för återhämtning, samt hoppar hemlighuset, kan jag nog matcha en sådan artikelproduktion. Slutligen konstaterar jag att sajten inte skapats för att söka det sanna förhållandena i verkligheten och beskriva dessa som de är, utan enkom för, att utifrån konspirationsteorier så split och splittring och skapa tvivel hos allmänheten.
Lämna ett svar