Förlusterna

På det ryska blodbadets andra årsdag visar de totala förlusterna för de ryska inkräktarna i Ukraina från  invasionsdagen den 24 februari 2022 till den 24 februari 2024, att det fortsatt går smått med att invadera sin granne (Beräknade siffror.)

Månad 23  –  Månad 24 

+   25 470      +   30 350      =                    409 010 manskap,

+        369      +        307      =                        6 534 stridsvagnar,

+        691      +        846      =                      12 425 pansarfordon,

+        694     +        944      =                        9 952 artillerisystem

+          39      +          28      =                           999 MLRS,

+          48      +          25      =                           684 luftvärnssystem,

+            4      +            9      =                           340 stridsflyg,

+            0     +            1      =                           325 choppers,

+        983      +        983      =                      12 988 militära fordon och tankbilar,

+            1      +            2      =                             25 krigsfartyg, varav 1 ubåt.

+        594      +        661      =                        7 659 taktiska drönare,

+        189      +        160      =                        1 576 speciell militär utrustning,

+         228     +          63     =                        1 905 kryssningsmissiler.

Förlustsiffrorna från månad, 23 (januari 2024) på 25 470 soldater och annan militär personal i döda, sårade eller försvunna (eller deserterade), har i februari 2024 i åter rejält överstigits med nästan femtusen. Snittet har de senaste månaderna legat på mellan 550, 650, 913, 1009 och 849 stupade per dag, varje dag, vilket i sig är fullkomligt ofattbart, men ligger denna månad på 1012 eliminerade per dag. Putin, Polarna & Kreml och Ryska Federationen fortsätter således, att ytterligare mata slagfältet med ännu mer kanonmat. Fler soldater, för försvararna, att likvidera i rena självmordsuppdrag de ryska soldaterna beordras ut på.

Helt uppenbart accepterar Putin, Polarna & Kreml förlustsiffror på mer än trettiotusen militär personal per månad, och det för de futtiga landvinningar de gjort… Den Ryska Federationens seger eller snarare erövrandet av staden Avdiivka i Donbas-regionen har tagit två år och säkert kostat ryssarna omkring 100 000 manskap och ofantliga mängder materiel. De fullständigt vidriga ryska inkräktarna tog ut sin frustation på de stackars ukrainska soldater vilka i reträttens villervalla blev kvar i staden. De lämnades inte en chans trots den ryska militärens löfte om att inte skada dem! Vi kan således, ännu en gång konstatera att de motbjudande ryssarna beter sig som själlösa rovdjur och bryter mot varje krigslag, mot folkrättskonventionen, mot varje rätts- och moralregel världssamfundet kommit överens om, ska gälla vid väpnade konflikter. Jag funderar över hur ryssarna har tänkt sig det hela? Kräk som Putins papegoja Peskov och Rysslands FN-ambassadör Vasilij Nebenzya hävdar lika envist som regelbundet att den Ryska Federationen inte beskjuter civila mål, inte sjukhus, inte skolor och inte bostadsområden, men likväl har omkring 122 000 utredningar om krigsbrott startats sedan krigets början.

Läget vid fronten?

Hur det ser ut vid fronten? Det låter förvisso som Första Världskrigets slagfält, där landvinningarna knappt räckte till för att begrava de stupade. Det verkar som ryssens tryck ökat och ukrainarnas har därför tvingats ändra taktik och istället för att lokalisera samt identifiera fiendens skyttegravar och träns för att snabbt avveckla dessa har spanings- och informationsinhämtning fått ökad betydelse. Enheter ur Ukrainas artilleriet och raketartilleri underrättas om målets koordinater… och boom! I staden Avdiivka har försvararna visserligen varit väl nedgrävda och med goda försvarsverk till skydd, men under ständig eldgivning av ryskt artilleri och ständiga frontalanfall av ryskt infanteri. Eftersom stridsenheterna vid fronten har mycket svårt att ersätta dem som försvinner på grund av sjukdom och sårade kan ryssarna bryta igenom Ukrainas försvarslinjer. Inkräktarna tränger, tyvärr längre in i Ukraina, om än metervis, sakta men säkert, kula för kula, granat för granat och liv för liv. 

De ukrainska försvararna står fortsatt tappert emot, förmodligen likväl med ganska stora förluster, dock inte lika sjukt stora som ryssens. President Zelenskyj uppgav att 31 000 ukrainska soldater stupat sedan den 24 februari 2022. Uppgiften ska väl tas med en stor nypa salt, men skit samma, siffrorna kommer fram efter kriget. Ryssens förluster är det enda av intresse här. Ukrainarna har föga val de är tvingade att försvara sitt land, sin samt vår frihet och oberoende. Den ojämna beskjutningen med missiler och drönare av ukrainska städer och byar skvallrar om lager, vilka ligger på kritiskt låga nivåer, samt att produktionen av krigsmateriel är synnerligen skakig och knappast hinner ikapp för att ersätta den utslagna och obrukbara materielen.

Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, läraren i militär strategi vid försvarshögskolan i Stockholm, som med sin något torra och oefterhärmliga humor, uttryckte följande klokhet med innebörd att ryssarna avfyrar fortfarande mycket mer ammo än vad Ukraina gör, men ukrainarna träffar fortfarande bra mycket mer av sina mål än ryssarna sina. Den lyckade jämförelsen, av de bägge krigförande parterna, fastnade direkt hos mig och gäller, i stort sett, också denna månad. Överhuvud tycker jag det likväl speglar krigsinsatserna hittills.

Motoffensiven tappar momentum

Otvivelaktigt har den ukrainska motoffensiven stannat upp. Soldaterna, av vilka många stridit i två år utan avbrott måste vara helt utmattade. Helt slut! Inte undra på att offensiven mer eller mindre gått i stå. Det är dock, helt och hållet vårt, västländernas fel. Då, framförallt USA och Tyskland, vilka visat sig rejält byxis och dragit sig för att skicka adekvata och effektiva vapensystem, av rädsla för en eskalering av kriget. Kluvenheten hos Europas regeringar, tveksamhet och byråkrati syns tydligt och detta kostar liv i Ukraina. Många onödiga dödsoffer, enkom för att de allierade inte begriper vad ukrainarna säger, inte fattar att brist på ammo är det samma som nederlag, brist på luftvärn, det samma som destruktion av ukrainsk infrastruktur, av energimatrisen och nödvändig service. Det verkar som om de allierade tror att Putin kommer att stanna vid Ukraina om han går segrande ur denna konfrontation. Föga troligt, snarare kommer inkräktarna att marschera västerut. Kanske inte direkt, men inom 5 till 10 år. Nu står hela den Ryska Federationen på krigsfot och den ryska ekonomin med den. Om 3-5 år kommer Ryssland att ha nått en hög produktivitet inom sin krigsindustri om inte Ukraina får långviddiga vapensystem som kan slå ut också avlägsna fabriker.  

Det talas fortfarande ofta om rädslan för en utvidgning av kriget. Det är redan rejält utvidgat… ett helt invasionsförsök och de allierades svajiga vapenleveranser. Ska rädslan hämma vår vilja att ge Ukraina erforderligt stöd? Det får mig att tänka på den amerikanske presidenten Franklin Delano Roosevelt (FDR) och hans ord;  ”The only thing we have to fear is fear itself”. Det enda vi ska vara rädda för, är rädslan själv. Antingen ger vi Ukraina full support eller skippar hela frågan, stoppar att ge dem vapen och låter dem förlora. Det kommer som sagt, likväl att drabba Sverige, med för oss fullständigt katastrofala konsekvenser. NATO verkar dessutom vara på allvarlig kollisionskurs med den Ryska Federationen och en konfrontation dem emellan är inte otänkbar i framtiden. Oavsett, ligger vi här i Sverige risigt till. Ryssens kryssningsrobotar når långt upp i Sverige och artikel 5, i NATO-stadgan vilken garanterar medlemsländerna ovillkorligt stöd vid ett väpnat angrepp verkar därför något ihålig. Jag hoppas innerligt att vi slipper det scenariot, men är rädd att vi Förr eller senare lika förbannat hamnar i den sitsen.

Jag tycker det är konstigt att Ukraina fortfarande kritiseras, ifrågasätts och osant påstås, inte vara tillräckligt bra, att deras heroiska kamp inte duger samt för att de inte kan kriga. Men, så slipper våra unga killar och tjejer onödigt stupa på ett slagfält. Själva säger ukrainarna att de tar kriget på sig, men behöver vapen, ammo och support. Märk väl att de ukrainska hjältarna kommer att lösa problematiken på sitt högst egna och genuint träffsäkra sätt, med eller utan vår hjälp eller bistånd. De kommer, rätt utrustade, mödosamt slå sig ner till Azovska sjön, skära av Lede Fis logistik- och försörjningslinjer och på så sätt isolera Krim. Detta kommer att signalera början till slutet på Putins olagliga annektion av denna berömda halvö. Jag konstaterar att hade Ukraina för 6-8 månader sedan haft tillgång till Archer och klusterammo skulle ryssarna inte kunnat minera och fortifiera landskapet, som de nu, i allsköns ro och ostraffade, lyckades med.

Ukrainas städer

Ryssarnas senaste taktik har varit att skicka svärmar av den iranska drönaren Shahed 131/136 mot alla de ukrainska städer, samhällen och byar, vilka saknar lika mycket luftvärn som de stora städerna, en taktik som ”mättar” Ukrainas luftvärn och några slinker på så sätt igenom för att träffa sina mål. Putin, Polarna & Kreml, som i prästernas basar i Teheran shoppat 4 500 sådana drönare eller autonoma flygande mordredskap, har dessutom tydligen handlat ett antal kryssningsrobotar. Att länder som Iran och Nordkorea får tag på nödvändiga halvledare och andra chips för sina krigsindustrier, trots sanktioner är ren skandal. Jag har ytterst svårt att förstå att pengar har sådan lockelse att många är villiga att bli klassiska förrädare och kollaboratörer för att, just tjäna snabba och stora pengar på att runda våra sanktioner. Dessa omoraliska länder och aktörer borde per omgående utsättas för lika hårda sanktioner som Ryssland och dessa lika omoraliska företag, helt sonika slås igen och tillgångarna konfiskeras för att, så långt de räcker bekosta de anställdas löner.

Ännu har Putin, Polarna & Kreml inte upprepat förra årets avgjort värsta svineri; den massiva utslagningen Ukrainas infrastruktur för energiförsörjning, dess elnät och värmesystem. Detta drabbade Ukrainas redan terroriserade befolkning omänskligt hårt, men fick näppeligen den effekt, skrytsamma ryska bloggare och ”experter” i förväg skröt om. Skrytet och skrävlet har tystnat, men

Putin kan likväl ha sparat sina kryssningsmissiler och -robotar till senare och andra mål. Ukraina tog sig igenom också denna naziinspirerade ryska terror och nu är snart våren och värmen tillbaka.  Det är, naturligtvis en klen tröst för Ukrainas Räddningstjänst och elingenjörer vilka sannolikt ännu

fortsatt jobbar dygnet runt för att säkerställa, el och värme så fort som möjligt. Det går inte nog att understryka vad Ukraina idag, behöver, och det snabbt, är artillerigranater och annan ammo, det är ett på alla sätt vassare luftvärn samt stridsflyget F16.

Putins utrotningskrig

Medan Putin, Polarna & Kreml gör sitt allra bästa för att totalt ödelägga Ukraina och utrota dess befolkning håller Bulgarien inne med en leverans av ca 100 bepansrade stridsfordon. Anledningen är att de anser att fordonen är NATO:s och de ska därför bekosta transporten av dem till Ukraina. Så uruselt ekonomiskt ställt kan Bulgarien knappast ha det som EU-medlem, utan den här verkar det vara en stor portion Bulgarisk prestige och bristande logistikkunskap som är den egentliga orsaken. Ska sådana småaktigheter verkligen tillåtas riskera, att Putins lyckas med sitt vidriga utrotningskrig? Det är sannerligen trams på hög nivå; bulgarerna skulle självfallet ha sett till att fordonen kom till Ukraina och sedan tjatat om transportkostnaderna. Seriöst! Hur tänker de där människorna och är det på detta sätt de ska bekämpa ryssen om denne kommer?

Vi måste vara eniga och arbeta för göra ett fortsatt folkmord i Ukraina till en totalt bortkastad rysk ansträngning. Vi måste verka där vi kan för att den ryske tyrannen ska kännas vid hur han totalt i onödan offrat över 400 000, fyrahundratusen människor. Och lejonparten av soldaterna, är fattiga ryssar från avlägsna regioner, vilka knappast har andra möjligheter att försörja sig och sina familjer än att ta värvning. Det är frånstötande, på riktigt, med tanke på att de numer måste vara rätt medvetna om att en resa till Ukraina sker med enkeltur. Putins, Polarnas & Kremls kriminella slöseri med den Ryska Federationens ungdomar är en förbrukning av mänskliga resurser, vilken kanske inte når upp till Stalins högst sjukliga och betänkliga handlingar, men är uppenbart på god väg. Och det utan, att Ryssland eller den Ryska Federationen gynnas eller vinner det minsta lilla.

Putins Totala Makt.

Det är minst sagt rejält fascinerande att betrakta hur den ryska makteliten och etablissemanget dansar efter Putins pipa. Han har verkligen vänt tillvaron upp och ner för miljoner människor, likväl ryssar. På dessa tjugofyra månader kriget varat har Ryssland eller den Ryska Federationen, förlorat det mesta av vad den vann på sina affärer med Europa. Visserligen smugglar ryssarna mycket olja till Indien och Kina vilka raffinerar den, fejkar ursprungsland och säljer den sedan vidare på världsmarknaden. Detta genererar stora intäkter men småpotatis i jämförelse med de goda åren, för att inte skriva feta, då EU täckte sina behov med rysk energi. Samhällsutvecklingen i Ryssland har backat på samtliga områden, eftersom hela samhället har ställts på krigsfot. Rubeln har rasat bortåt 70-80% eller mer. Ekonomin går på knäna och existerar enkom för att Putin, Polarna & Kreml kan  kontrollera finanspolitiken och har sedelpressarna i sin hand samt att den ryska staten lagt  gigantiska beställningar på vapen från krigsindustrin.

Sjukvården är fullständigt överbelastad, inte minst pga av kriget i Ukraina. Den lilla trygghet Rysslands befolkning hade av socialt skyddsnät förefaller knappt funka längre. Funkar gör däremot polisen och de ryska domstolarna. Inom några dagar hade många av dem, som la blommor vid ett minnesmärke för att hedra Alexej Navalnyj åkt in, ja, i fängelse! Det är som taget ur en roman av Kafka, fast värre, mer utstuderat… Hur är det möjligt att en statsmakt, vilket påstår sig vara av modernt snitt, låter polis jaga, misshandla och arrestera människor för att de lägger blommor vid ett monument och att åklagare och domstolar får göra rättssak av, något som är en ren struntsak och dessutom döma till fängelse?

Vet inte om inte Putin är bra mycket värre än Josef Stalin, de förefaller, i alla händelser, dela samma utvecklade paranoior, dela samma sjuka misstänksamhet, dela samma självsvåldighet, indifferens och enorma maktmissbruk. De delar likväl uppfattningen att de, vilka går Rysslands ära för när, ska spåras upp och avrättas. I denna kontext, kommer dessvärre sorgliga nyheter från Spanien om att stridspiloten Maksim Kuzminov, han som helt kallt snodde en rysk militärhelikopter och flög den till Ukraina. Choppern var värd en hel del och grabben fick furstligt betalt, samt ny identitet. Han hittades skjuten i den lilla spanska staden Villajoyosa. Några andra detaljer lämnade inte spanska polisen. Det gjorde emellertid den hemskt paranoide chefen för det ryska utrikes- och kontraspionaget, Sergej Naryshkin. Han tog tydligen till brösttoner och kommenterade uppgifterna om att Kuzminov avrättats i Spanien, så här;

– Den där förrädaren blev ett moraliskt lik redan när han planerade sitt smutsiga och fruktansvärda brott, sa Naryshkin till statliga Ria Novosti. 

Nu är ju Naryshkin inte den vassaste kniven i lådan. Han är en tölpaktig typ, en svamlande ideolog med mängder av vanföreställningar på lager. Det låter något tillgjort och  jättepatetiskt eller hellre urlöjligt att kalla chopperstölden för ett smutsigt och fruktansvärt brott. Naryshkin talar förvisso som han har förstånd till och är tveklöst helt fel  ute, i att nämna den unge stridspiloten Kuzminov ett ”moraliskt lik”. Grabben räddade istället sin själ, följde sin sanning och levde upp till sin moral då han gjorde vad han var övertygad om var rätt och riktigt. Naryshkins beskrivning passar bättre in på Putins, Polarnas & Kremls invasionsförsök av och folkmord i Ukraina.    

I Övrigt

Under det senaste dygnet har inkräktarnas trupper, som vanligt, attackerat regionerna;

Kirovohrad

Chernihiv,

Sumy,

Dnipro,

Zaporizhzhia,

Kharkiv,

Luhansk,

Donetsk,

Mykolaiv och

Kherson.

Ukrainas regionala militärförvaltningar meddelade idag att sammanlagt har minst fem personer  omkommit och ytterligare sju civila skadats av ryssarnas granatbeskjutningar och missilattacker.  Nästan dagligen meddelar militären liknande siffror över döda och skadade efter ständiga ryska terrorbombningar av Ukrainas städer, samhällen och byar. ”Den Ryska Federationen beskjuter inte civila mål, inte sjukhus, inte skolor och inte bostadsområden”, Peskovs och Nebenzyas lögnaktiga ord ekar i mitt huvud och jag tänker att den ryska statsledningen lever i förnekelse, i en uppdiktad parallellvärld, där det festa normer skiljer sig från vad vi är vana vid.

Att ens lyssna på ryssen är bortkastad tid, för allt är ändå halvsanningar, ljug och förställning. Vad de än talar om betyder, som regel, motsatsen. Som exempelvis uttalanden av den ofantligt dumdryge och synnerligen otrevlige, ryske FN-ambassadören Nebenzya, vilken kallade tvångsförflyttningarna av Mariupols innevånare och bortrövandet av ukrainska barn för ”humanitära insatser”. Av den urskillningslösa masslakten och oöverträffade brutala behandlingen av innevånarna i Mariupol och omfattande barnarövande, att döma är det tydligt vad de inhumana ryssarna avser med ”humanitära insatser”.