Prolog

Konsekvenser av att Låta Fördomar gå i Arv.

Folk frågar sig, varifrån Hitler fick sitt judehat, han fick det inte, det fanns där redan, långt innan Hitler ens var född och han, gjorde som alla barn; bildade sig en uppfattning utifrån hur föräldrar, släkt och vänner ställer sig. Från barnsben hörde och lärde han sig fördomar om judar, men brydde sig aldrig om att stanna upp och tänka efter varför han hatade judar. Han hade nått insikten att han egentligen inte visste varför. Inga påståenden om judarna var vetenskapligt styrkta, han kunde själv se att de stackars fattiga judarna i östra Europa, knappast hörde till de judiska kapitalistkonspiratörerna.

Det ändrade dock ingenting, då fördomar är så behändiga, självförklarande och trovärdiga, för där står svart på vitt vad man vill läsa. Man behöver inte ens tänka, utan endast ge efter, för fördomarnas uppfattning, bara accepter att de existerar. Det saknas anledning och mening att ifrågasätta de gamlas omdöme, ifrågasätta vad som alltid varit känt, som sanning, som fakta. Det kan endast leda till grubbel och förlorat fokus. Å andra sidan, visade Hitler att det faktiskt ligger oväntade och icke beräkningsbara konsekvenser av att låta fördomar gå i arv.

Hitler Besatt

Adolf Hitler var besatt av tanken på att utrota den stinkande ohyra som judarna representerade i hans föreställningsvärld. Han var övertygad om att man skulle bygga ett Hitlermuseum i hans födelsestad, Linz som tack för hans ”hjälpinsatser” att göra Stortyskland ”Judenfrei”. För att förstå de mekanismer som möjliggjorde förintelsen finns en hel katalog av teorier. Allt från Jesu korsfästelse över den evige juden till den judiske läkare som skulle ha förorsakat mammans död, men som i verkligheten, tillfälligtvis räddade mamman. Inga av de föreslagna teorierna ger mig en rimlig förklaring.

Jag ser endast två faktorer, låt vara simpla nästan banala, men som på ett tillfredsställande sätt kan förklara den fullständigt vettlösa och obegripliga förintelsen,

1. vuxnas syn på juden under Hitlers uppväxt, det vill säga fördomar.

2. för att hans maktinnehav gav honom möjlighet.

Varför förintelsen?

Historiker har avstått och avstår fortfarande från att analysera nazisternas folkmord utifrån vanliga fördomar. Sådana fördomar som de allra flesta av oss omfattar. Man verkar rygga för enkla motiv, sannolikt, på grund av massmordens omfattning. Men det ena utesluter inte det andra. En lättfattlig, eller simpel förklaring avdemoniserar i och för sig Hitler och gör honom kanske alltför lik oss, eller vi honom. Är vi inte lika? Jo, absolut! Vi ska sluta demonisera Hitler för annars flyttar vi ansvaret från honom till ett opersonligt väsen.

En demon ger oss ingen förklaring. Adolf Hitler var en helt vanlig människa med alla de egenskaper (goda & dåliga) som kännetecknar homo sapiens. Han var förvisso störd, rejält störd och i botten låg en extrem egoism. Detta visade sig i ett underskott av empati och hänsyn. Hitler var självgod, ofta indifferent och omedgörlig samt självtillräcklig, ja avgjort stöddig och ytterst auktoritär – en äkta besserwisser. Hans egoism slog senare över i ren egotism, det vill säga, självförgudning.

Min Kamp

I Mein Kampf försöker Hitler intellektualisera sin uppfattning om juden. Den ska inte grundas på känsla utan på förstånd. Hans ”analys” av ”judefrågan” haltar dock betänkligt. Det beror på att man förväntar sig ett logiskt sammanhängande block av hypoteser, därefter en följdriktig reduktion som avslutas i en inställning. Hitlers resonemang är förenklingar utspridda på ett mycket stort antal sidor. Verkar som om han under dikterandet (för Hess)  hela tiden fått nya infall. Kan inte påstå att alla dessa brottstycken bildar en klar och begriplig helhet. De motsäger varandra, går parallellt och försvinner ibland ut i meningslösa stickspår. Det är inte en direkt lättläst bok.

Sedan undrar jag; vilken ”judefråga”? Hur ska ca 1,8% (1933, 522 000) av något slags folk kunna påverka en befolkning på 65 miljoner? Eller skända tyskarnas blod. Urbota trams! Judarna bidrog stort till den tyska kulturen och ekonomin. Denna lilla folkgrupp frambringade mer än hälften av alla tyska Nobelpristagare, flera berömda författare, artister och forskare med andra ord en positiv inverkan. Hitlers sammelsurium landar slutligen i en uppfattning om att judefrågan baseras på en judisk marxistisk bolsjevism, Sions vises protokoll och en judisk världskonspiration. Han nämner inte förintelseidén då han gärna ville framstå som hård men inte omänsklig.

Judarnas Status

Låt oss, kortfattat titta på vilken status judarna hade i Tyskland respektive Österrike. Det fanns förvisso en utbredd antisemitism i Tyskland men judarna var ändå assimilerade sedan flera hundra år på samhällets alla nivåer. Blandäktenskap var vanliga och många visste inte ens att de hade judiskt påbrå. I Österrike var judarna, i och för sig, tolererade men släpptes inte gärna in i samhället på någon nivå. Karriär gjorde enbart de talangfulla, de envisa och blandäktenskapen var få.

Medborgarnas syn på och fördomar om juden skilde sig också markant mellan länderna. Medan man i Tyskland sa att juden var lurig, girig och höll ihop var han i Österrike lögn- och tjuvaktig, ett samhällshot samt en stinkande ohyra som borde utrotas. Inte alls olikt hur vi historiskt betraktat zigenare och som många än idag talar om romer. Skillnaderna ar dock störst i karikatyrerna av judar. I ”Der Stürmer”, Julius Streichers veckomagasin visas grova överdrifter av judars utseende (vilket fick några ledande nazister att klaga hos Hitler som emellertid viftade bort kritiken. Han läste med behållning tidningen varje vecka).

Der Ewige Jude

De österrikiska karikatyrerna var ofantligt mycket grövre, rent vidriga. Där avbildades judar som löss och baciller, ibland vanställda i korthet, monstruösa. Kan ses i ”dokumentären” ”Der Ewige Jude” från 1940.

Adolf Hitler växte upp, matad med dessa grova fördomar. Som 10-åring träffade han en jämnårig judisk pojke som han dock inte litade på (!). Men den judiske läkaren Eduard Bloch som hade behandlat Hitlers mors bröstcancer 1907 fick, efter att ha skrivit till Hitler, beskydd av Gestapo till dess han kunde emigrera till USA 1940. Bloch kunde t o m sälja sitt hus till marknadspris och fick också föra ut 16 Reichmark mot normalt 10. Den 23 mars 1933 hade Hitler skaffat sig oinskränkt makt. Nu kunde han göra det! Nu skulle han göra det!

Hitler visste mycket väl att allmänheten aldrig skulle acceptera ett öppet och naket folkmord. Han var därför tvungen att ligga lågt med förintelseidén. Därför undertecknade han varken skrev han inga order. Undertecknade inga dokument. Aktion T4, nazisternas eutanasiprogram var något helt annat. Det var ju barmhärtighetsmord, i den dödes intresse. Sex år på samhällets botten hade emellertid skänkt honom en fingertoppskänsla för det som triggar folk. Hans plan byggde på villiga medarbetares hederkänsla, lojalitet och tystnad.

Reinhard Heydrich

Hans val föll självfallet på Heydrich, som han kallade “mannen med stålhjärtat”. Hitler överlät frågan om den slutliga lösningen till ”stålhjärtat”, att lösa på det sätt han fann lämpligt och Reichsführer-SS Heinrich Himmler beordrades att bistå Heydrich med de resurser han behövde.  – Men ville inte Hitler bara kasta ut judarna? Till en början var det planen, men omständigheterna förändrades och när Heydrich fick i uppdrag att genomföra den slutliga lösningen, hade Hitler bestämt att judarna skulle utrotas. Som ett exempel ska nämnas av de ca 100 000 judar som flydde till Holland, Belgien och Frankrike dukade ca 90% under i förintelsen.

Judarnas andel av den tyska befolkningen var 1933 ca 1,8% (522 000). De bidrog dock långt över sin procentuella andel och stort till kulturen, litteraturen, vetenskapen, filosofin och den ekonomiska utvecklingen. SA:s trakasserier av judiska affärsägare fortsatte och förföljelserna började lite trevande ett tag efter Hitlers makttillträde. I april 1933 uppmanades tyskarna till en endagars bojkott av judiska affärer. Sedan ökade takten. Från 1933 till krigsutbrottet 1939 stiftades över 400 lagar ämnade att stänga ute judarna från det tyska samhället och vidare bort från Das Vaterland. Över 300 000 flydde, men dessvärre flyttade en hel del tillbaka bl a för att få länder tog emot flyktingar utan pengar, medan andra stannade i Nazitysklands grannländer.

Bäst att hålla käft!

Många tycker det är konstigt att ingen protesterade mot den fruktansvärda förföljelsen av judarna. Det gjorde folk, men bara en gång! När de bägge läderklädda herrarna från Gestapo lämnade lägenheten eller arbetsplatsen var det bäst att fortsatt bara hålla käft. Det fanns likväl präster som vågade men de tystades snabbt och effektivt. Efter ”De Långa Knivarnas Natt” den 30 juni 1934 insåg folk att ingen gick säker, oavsett vem man var. SS krossade SA och Hitler gjorde sig av med rivaler, fiender och ovänner, varav flera kända personer, förutom Ernst Röhm, SA-chefen. Hitler drev dessutom igenom en retroaktiv lag om statens rätt till ”självförsvar”. Denna användning av lag för, att uppnå egna syften har Putin, Polarna & Kreml kopierat och fulländat. Hitler saknade fullkomligt respekt för lagen, men förväntade sig att hans regim i samtiden och likväl historiskt skulle ses som legitim. Samma resultat förväntar sig Putin uppenbart med sin användning av laginstitutet.  

En del påstår att Hitler inte kände till vad som ägde rum före och under förintelsen. Det skulle varit nitiska anhängare som feltolkade hans ord och därmed gick till ytterligheter – fel, helt fel! Inget av betydelse hände i Tredje Riket utan Hitlers vetskap och/eller godkännande. Självfallet tävlade Hitlers anhängare om att visa sig duktigast och vinna hans gunst, som ex. vis, Sepp Dietrich, hans tidigare chaufför och livvakt, tillika general i SS-Waffen och anförare av Leibstandarte SS Adolf Hitler, vilka var Hitlers personliga skyddsvakt, samt insatsstyrkorna (Einsatzgruppen).

Och många gick säkert till överdrift i sin nazistiska nit och tolkade fritt vad de trodde Hitler ville. Inte minst för att Hitler var generös med den tyska statens finaste utmärkelser, vilka han förlänade personalen i de insatsstyrkorna som presterade de bästa resultaten, det mesta mördandet alltså. Men även om det verkligen var på det viset tycker jag det snarare adderar till Hitlers skuld då han brustit i tydlighet om sina avsikter. Ingen kan undandra sig ansvar genom att peka på någon annan. Det förklarar förövrigt knappast hur det kunde ske.   

Nürnberglagarna

SA trakasserade, som sagt, vanemässigt judiska butiksägare vilket fick ekonomiminister Schacht att i augusti 1935 offentligt protestera mot de ”olagliga aktiviteterna”. Han gav samtidigt Streicher och Der Stürmer en känga. Schacht ansåg att SA saboterade hans ansträngningar att återställa den tyska ekonomin, där det judiska entreprenörskapet var en viktig del. Det gick inte an att störa Rikets ekonomi med olagliga aktioner, ”gör det lagligt eller låt bli”, var Schachts torra råd.

En knapp månad senare, den 15 september 1935, på NSDAP:s partidag i staden Nürnberg antogs Nürnberglagarna, vilka tillkom och bereddes på rekordtid, en dryg månad. Lagen innehöll stadganden om det tyska blodet och om tyskt medborgarskap. Såväl äktenskap som utomäktenskapliga förbindelser mellan judar och andra tyskar förbjöds. Judar delades in i tre huvudgrupper; heljudar, halvjudar och kvartsjudar. Det fanns dock klassificering ner till sextondelsjude. Som heljude räknades en person som helt eller till trefjärdedelar hade “judiskt blod“. Halvjudar kunde endast med tillstånd från Hitlers ställföreträdare (Rudolf Hess fram till september 1939, därefter Hermann Göring) ingå äktenskap med personer av tyskt blod.

Heljudar och kvartsjudar fick inte gifta sig med varandra. Kvartsjudarna fick emellertid ingå äktenskap med tyskar. Meningen var att kvartsjudarna skulle assimileras i det “tyska folket“. Med Nürnberglagarna förlorade judarna sitt tyska medborgarskap och sin rösträtt och i november samma år även halv- och kvartsjudar. Inte heller fick de inneha offentliga tjänster Det blev därtill förbjudet och straffbelagt att visa bilder på judar som inte var antisemitisk propaganda. Det nazistiska förvaltningen hade stora problem med att omsätta de teoretiska rasklassificeringarna till faktiska förhållanden.

Vilket knappast är ämnat att förvåna om man betänker följande; hur bestämmer man kvantiteten judeblod i en sextondelsjude? Det blir extra besvärligt när man kan vara jude utan att ha en enda droppe judiskt blod i ådrorna. Systemet är tungrott, diskriminerande och rättsosäkert, vilket kanske inte störde nazzarna speciellt mycket, men dylika system levererar inte korrekt data, då kriterierna för de olika halterna av judiskt blod inte definierades. Ska man dividera en icke-judisk släkting med en judisk mormor och minska värdet med en åttondelsjude. Det hela blir, i alla händelser en aning förbryllande.  

Nöjd Hitler

Men Hitler var likväl nöjd och gnuggade förmodligen händerna. Nu när lagen äntligen kommit ikapp NSDAP:s partiprogram, det artade sig med Hitlers mission. Inför OS 1936 tonades hetsen mot judarna ner men trappades genast upp direkt efter. Österrike annekterades. Bidrag till stora, sämre bemedlade judiska familjer upphörde. Judar fick inte besöka; parker, restauranger, badhus, de fick inte heller använda elektrisk eller optisk utrustning, cyklar, skrivmaskiner, eller skivor samt inte hälsa med ”Heil Hitler”. 1936 vägrade Högsta Domstolen i Tyskland erkänna judar boende i landet som personer i lagens mening. Vad de istället blev verkar oklart.

Och när de stackars utsatta judarna trodde det var över, att diskrimineringen var slut, blev det istället bara värre och värre; Yrkesförbud infördes, speciella id-kort utfärdades, de fick inte längre gå på bio, teater, konsert, utställningar eller besöka badstränder och semesterorter. Den 1 mars 1938, fick de inte längre lägga anbud på statliga kontrakt. Den 17 augusti 1938 tvingas judarna att lägga Israel och Sara till sina namn (för att bli lättare att spåra upp längre fram). Efter den 30 september 1938 fick judar endast behandlas av judiska läkare. På svenskt initiativ och krav från utrikesdepartementet, stämplades från och med den 5 oktober 1938 judiska pass med ett stort rött J. De som reste ut och lämnade Tyskland, hindrades från att resa tillbaka in.

Kristallnatten

Som vedergällning för dödsskjutningen av ett tyskt ambassadråd i Paris av en judisk student, den 7 november 1938, hetsar Göbbels den 9 hela landet till anti-judiska protester. SS och SA frossar i våld och bränner 267 synagogor, samt krossar fönster på 7 500 judiska butiker och kontor. Resultatet av Kristallnatten är förutom skräck och oro, ca 100 mördade judar samt ytterligare 20 – 30 000 på väg till KZ; koncentrationsläger där 2-3 000 mördas. Resten friges om de lämnar Tyskland.

Judarna får skulden för Kristallnattens förstörelse och tvingas betala 1 miljard riksmark (RM) i kollektiva böter. Man konfiskerar 20 % av varje judes egendom. Många anser att denna pogrom inleder förintelsen, kanske inte, men blir likväl startskottet för många fler pogromer i östra Europa och Ryssland. De är mindre kända då vi vann kriget mot Nazityskland och pogromerna förekom i länder vi numer betraktar som västliga demokratier. Att antisemitism var vanligt förekommande över hela västvärlden visar bland annat, det faktum att över 300 000 judar sökte visa till USA som beviljade och tog emot 90 000.

Förföljelsen Tilltar

Den 15 november stängs skolorna för alla judiska barn.

Den 3 december 1938 dras alla körkort in.

Den 6 december förbjuds judarna att äga och använda; radio, telefoner, husdjur, skivspelare, cyklar och dammsugare. För oss som ser alla dessa saker och dess användning som totalt självklara, framstår de nazistiska  förbuden som smått löjliga. Men försök, om blott för ett kort ögonblick, föreställa dig en situation där det officiellt basuneras ut att du, egentligen inte existerar och därtill är exkluderad från gemenskapen och förbjuden att leva, i en normal tillvaro, som den svenska majoriteten.   

Detta tillsammans med den utstuderade nazistiska avpersonifieringen av judarna, måste ha varit en dygnet-runt- mardröm. En fullständig chock för de tyska judarna, vilka till skillnad från sina fränder i Österrike sedan länge var etablerade i det tyska etablissemanget. Det fanns familjer, vilka ovetandes sin klassning som judar hade sina barn i Hitlerjugend. För att inte tala om separationer av äktenskap Nürnberglagarna stadgade om, vilka minst sagt, var ett onödigt grymt förfarande.

Fortsättning följer…