Hitlers Hot

Den 30 januari 1939 talar Hitler i riksdagen om den judiska frågan: ”Tyskland… tog emot dessa element, fastän de ingenting ägde förutom smittsamma politiska och fysiska sjukdomar. Vad de idag äger har de i mycket hög grad skaffat, på bekostnad av det mindre knipsluga tyska folket, med hjälp av de mest skändliga manipulationer. Idag lönar vi detta folk efter förtjänst”. ”… vara en parasit som livnär sig på samhället och andra folks produktiva arbete”. Hitler hotar:

”Om judiska finansiärer kastar folken in i ett nytt världskrig kommer utgången inte att bli ett bolsjevistiskt världsherravälde och därmed en seger för judendomen utan snarare den judiska rasens förintelse i Europa”.

Det låter som en spådom och är förvisso en självuppfyllande profetia, då han redan vet att kriget är på väg, kommer att komma. Detta är så vitt jag vet första gången Hitler nämner förintelsen av judarna. Här avslöjar Hitler också kärnan i sina fördomar om dessa. De var parasiter, vilka trots sin fattigdom hade välkomnats av tyskarna, men de hade kommit för att med knep och fullir berika sig på det tyska folkets arbete. Det var ju det här med faktagranskning, Hitler ständigt missade eller valde att hoppa över.

Kulturnation

Tyskland, inklusive de tyskspråkiga området betraktades fram till 1933 som en stor kulturnation, inte trots sin judiska befolkning, utan snarare tack vare den. Ingen folkgrupp har producerat fler nobelpristagare, lästa författare, vetenskapsmän, forskare och kulturpersonligheter än den judiska. Det hör till ödets ironi att Hitler sannolikt vunnit kriget om nazistisk ideologi hade varit inkluderande. Att fascism, åtminstone förr definierades, som anti-intellektuell aktivism, är verkligen mitt i prick, rätt beskrivning.

Åter visas fördomarnas förmåga till historieförfalskning oaktat fakta finns till gänglig. Hitler måste väl, med tanke på sina påstått stora historiekunskap, ha vetat att de judar, vilka först flyttade till Europas städer gjorde det enkom för att, på plats, bevaka återbetalningen av de ofta jättelika lån de beviljat staten eller dess monark. Våra mest kända judiska familjer kom hit efter Carolus Rex död för att bevaka de extensiva lån Konung Karl tog upp, i det svenska folkets namn, för sina fälttåg.

På den tiden fanns varken banker eller internationella avtal eller konventioner som garanterade att betalning och/eller återbetalning verkligen kom till stånd. Det gällde att fysiskt vara på plats med lånedokumenten i hand och föreslå eller begära betalt. Det tog Sverige över hundra år att betala tillbaka vad Carolus lånat, jämte den för tiden gängse räntan och gjorde den sista utbetalningen 1840.

Hitlers bristande kunskap

Hitler hade således; Fel! Fel! Fel! Det var knappast fattiglappar som anlände Tyskland, de ”skändliga manipulationerna”, utfördes uteslutande av låntagarna i otaliga, försök att undkomma återbetalning av dessa lån och att kalla en grupp människor som fick hundratusentals tyskar i arbete, vars verksamheter var, om inte avgörande, i vart fall viktiga för tysk ekonomi, för parasiter är historiskt inkorrekt och är ett rent österrikisk synsätt, inte tyskt.

Adolf historiekunskaper räckte inte heller till att förstå hur flera miljoner fattiga judar fanns i östra Europa och i Ryssland. Dessa småbönder och lantarbetare var fattigare ju längre österut man kom. De var spillrorna av de semitiska folk som tidigare bebodde Mellanöstern, men så att säga under århundraden ”knuffats” norrut, allt längre norrut. Detta av andra folks expansion och islams utbredning, likväl har  klimatförändringar spelat viss roll.

Men störst påverkan och betydelse har effekterna av och efter Djingis Khans och Gyllne Hordens framfart och härjningar haft för folkvandringen av dessa spillror av Dans stam. Det lite sensationella är att denna folkspillra, som 1939 hade färdats en avsevärd sträcka i både tid och rum från ursprungsplatsen Israel/ Palestina lyckats behålla sin judiska identitet, sin religion och världsbild. Detta är naturligtvis en styrka, en föredömlig styrka, men likväl en förbannelse, då det väcker mångas avund och hat mot vad som upplevs som en exkluderande och tillsluten folkgrupp. En form av översitteri.

Självfallet visste Hitler att dessa stackars fattiga satar inte var de stora kapitalistiska konspiratörerna av den rådande världsordningen, vilka han uttalat var ute efter och ändå… Hans fördomar hade honom helt i sitt grepp, ”Parasiter”, åtgärdar man med utrotning. Punkt. Det riktigt, riktigt otäcka är att ”den slutliga lösningen av judefrågan” hade antagit sådana patologiska proportioner i Hitlers hjärna att förintelsen prioriterades framför kriget. Järnvägarna skulle i primärt användas för att transportera Europas judar till de hundratals olika getton och koncentrationslägren. Endast sekundärt, att skeppa trupper och materiel till Wehrmachts fälttåg och fronter. 

Förintelse.

Termen förintelse finns, visserligen på fyra sidor i ”Mein Kampf”, dock inte relaterat till judar. Det är intressant att notera hur han sätter likhetstecken mellan bolsjeviker och kapitalistiska judar. Dessa bägge företeelser är inte kompatibla, vilket visar hur lite han egentligen brydde sig om att faktagranska sina påståenden. Hitler hävdade sålunda att han ville bekämpa den internationella bolsjevikiska judiska kapitalismen. Men allt han företog sig var riktat mot judarna som folkgrupp för judiska ägare av de riktigt tunga och viktiga industribranscherna existerade inte.

Det judiska företagsägandet låg på en betydlig lägre nivå, men inte desto mindre samhällsviktigt och som genererade inkomster och skatteunderlag för det tyska folket. I april 1939 hade de allra flesta judiska företag antingen gått omkull eller blivit föremål för tvångsförsäljning. Regimen hade fullt upp med att förbereda för det fula överfallet på Polen varför trycket på judarna något lättade. Tveksamt om det blev någon källa till större glädje eller inspiration då allt, precis allt, till och med värdighet, hade tagits ifrån dem.

Överfallet på Polen

Den 1 september 1939 rullade Wehrmacht in över Polens gräns. I sitt kölvatten följde fyra insatsgrupper (Einsatzgruppen der Sicherheitspolizei und des SD) vilka skapades av Reinhard Heydrich i samband med annekteringen av Österrike 1938 för att säkra statliga byggnader och dokument. De användes i Aktion T4,

Eutanasiprogrammet för att skjuta och gasa handikappade och mentalpatienter. Nu ska dessa mördare följa Wehrmacht och eliminera alla som kan tänkas utgöra ett hot mot det tyska styret.

Notera att vi talar om poliser och säkerhetstjänsten, vilka i alla civiliserade samhällen är bildade för att skydda enskilda, grupper och samhället mot brott. Att poliser beordras att begå brott är således lika sjukt som ovanligt. Senast hände det under Balkankrigen, då serbiska polisstyrkor var inblandade i etniska rensningsaktioner mot bland andra, muslimer.

På sex månader lyckas insatsgrupperna med hjälp av en paramilitär grupp bestående av etniska tyskar boende i Polen avrätta mer än 65 000 personer. Därtill judar, prostituerade, romer, handikappade samt mentalpatienter. Kandidater är den polska makteliten, kulturpersoner, lärare, professorer, författare, intelligentian, präster, socialarbetare, adel och partisaner. Både Hitler och Heydrich var sannolikt lite förbryllade eftersom det fortfarande fanns över 200 000 judar kvar i Tyskland. Med tanke på vad de utsatts för borde de vara borta. Putz väck!

Och nu har man fått ytterligare två miljoner judar till på halsen. Det verkar som judarna får ytterligare en liten respit medan nazisterna rensar det polska motståndet och konsoliderar sin makt. I oktober 1939 kan judar rekvireras till tvångsarbete. De kan plockas upp från gatan för kroppsarbeten, som dikesgrävning, snöskottning och renhållning. Synagogor förstörs runtom Generalguvernementet (Polen) och judarnas rörelsefrihet beskärs ytterligare.

Polska Getton

I november 1939, blir Davidsstjärnan obligatorisk i hela Polen. Alla judiska samhällen måste välja ett judiskt råd. När gettona tas i bruk blir juderåden styrelser som försöker tillhandahålla social service. De måste också leverera arbetskraft till tyskarna och selektera ut människor för deportationer till dödslägren. Man fryser alla judiska bankkonton och begränsar uttagen till $50 per vecka. I december får judar inte längre byta vistelseort. Utegångsförbud är i kraft mellan 21 och 05.

I januari 1940 får judar inte resa med tåg utan speciellt tillstånd. De tvingas registrera sig som ägare av all sin egendom, inkluderande kläder, möbler och smycken.

I april, samma år, det första större ghettot färdigställt i Lodz. Utegångsförbuden i gettona är i kraft mellan 19 och 07.

I oktoberfärdigställs gettot i Warszawa. Stadens judiska befolkning spärras in där. Massdeportationer av judar, romer och polacker från andra nazi-ockuperade länder till Generalguvernementet börjar. Eftersom dödslägren ännu inte är klara, skickas de först till överbefolkade getton.

I februari 1941 var Robert Ley närvarande vid ett möte med Speer, Bormann och fältmarskalk Wilhelm Keitel där Hitler ingående framlagt sin syn på “judefrågan” (Judenfrage) och klargjort att hans avsikt var att få judarna att “försvinna” på ett eller annat sätt.

I Mars 1941 blir gettot i Krakow färdigställt.

Den 19 september blir Davidstjärnan obligatorisk i Tyskland för alla judar över sex år.

Den 29 och 30 september mördar SS med kollaboratörer, i Babi Yar, Ukraina, 33,771 judar.

Den 18 oktober sker den första deportationen av ca.1 000 judar från Berlin till Lodz.

I oktober förbjuds judar att lämna gettona vid risk för dödsstraff. Icke-judar som medvetet hjälper judar kommer att bli föremål för samma straff.

Den 30 november och den 8 december 1941 iscensätter SS med kollaboratörer massmord på totalt ca 25 tusen judar i Rumbulaskogen utanför Riga.

I december 1941blev gettot i Lvov det tredje största i Polen.

Merparten de polska gettona var etablerade vid ingången av 1942.

Vannseekonferensen 1942

Den 20 januari 1942 samlas representanter för de avdelningar av den nazistiska förvaltningen, vilka hanterade judefrågan, i en herrgård i Vannsee, utanför Berlin, till en konferensen för att diskutera den “slutliga lösningen av judefrågan” eller ”Die Endlösung der Judenfrage”. Värd var SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich och sekreterare, var österrikaren Adolf Eichmann.   Eller ja, diskuterade gjorde aldrig, utan han förklarade, istället, frankt och rakt på sak, sitt och SS uppdrag. Heydrich förklarade likväl att de närvarande naturligtvis fick tycka och tänka precis vad de ville om saken, men SS skulle oavsett genomföra de åtgärder de hade dryftat på mötet, vilket inträffade en dryg månad senare, det vill säga;

i mars 1942 startade de första dödslägren sina verksamheter. Polen är platsen där sex av de största koncentrationslägren hade byggts för att mörda judar; Lublin, Kulmhof, Treblinka, Sobibór, Bełżec och Auschwitz. Samma månad deporteras judar från gettot i Lublin till dödslägret Bełżec.

Mellan juli och december 1942 deporteras 300 000 personer från Warszawas ghetto till dödslägret Treblinka.

1943 – 1945

Deportationerna till Auschwitz och Theresienstadt inleds 1943. Reichsvereinigung der Juden in Deutschland (Riksföreningen för judarna i Tyskland, som hade grundats av nazisterna 1939) upplöses.

I mars 1943 likvideras gettot i Krakow.

I april 1943 försöket att likvidera Warszawas ghetto möts av ett högst oväntat beväpnat motstånd.

I maj 1943 likvideras så slutligen Warszawas ghetto genom att Luftwaffe helt sonika bombar området till grus och aska.

I juni 1943 likvideras gettot i Lvov.

Från senare delen av 1943 tills krigsslutet och befrielsen 1945 upprepades detta mönster i varje stad med en gettobefolkning; de, vilka är arbetsföra organiseras i slavarbetarbataljoner för att tillverka materiel till Wehrmacht. Alla andra måste värna sig själva. Tillgången på föda ligger på svältnivåer. Bristande sanitet och överbefolkning gynnar en snabb sjukdomsspridning, speciellt vad gäller tyfus, vilket resulterade i höga dödstal. Periodiska massdeportationer från gettona till dödslägren följs av ett inflöde av nyligen ankomna judar från Stortyska Rikets alla hörn. Och så börjar eländet om på nytt.

Berlin erövras av Röda armén i maj 1945 och av stadens tidigare judiska befolkning på 160 000 mördades 55 000, 7 000 begick självmord, 90 000 emigrerade och 8 000 befriades. Jag ska inte rabbla dödssiffror, då de är statistiskt avtrubbande, utan enbart konstatera att merparten av de ca elva miljoner europeiska och ryska judarna som levde här mördades av nazisterna eller dog på grund av deras åtgärder och behandling. 

Upptäckten av Lägren

De allierades trupper, vilka först snubblar över koncentrations- och dödslägren trodde inte sina ögon. Det var garvade, härdade och hårda soldater, som inför stanken av ondska, liken, de levande liken och den bottenlösa misären, brast i gråt och ville ge sig på närmste tysk. Amerikanerna som sprang på lägret Buchenwald ställde upp den kvarvarande vaktstyrkan från SS mot en mur och sköt dem per omgående.

Med den engelska armén följde en reporter från BBC och när de kom fram till lägret, Nordhausen, fick världen höra denne reporter, med gråten i halsen, gå runt och beskriva den horribla situationen, beskriva den ena mardrömsscenen värre än den andra.

Jänkarna begick ett klart krigsbrott, men omständigheterna friar dem kanske inte från skuld, men ger en naturlig förklaring till övergreppet. Det är således inte konstigt att det bortsett från de nazister som inte fattade eller ens trodde, att deras ideologi kunde stå bakom sådana monstruösa brott, uppstod en förnekelse hos många människor. Idag är vi mer eller mindre vana vid, effekterna av människans mörka sidor, men då 1945 måste det varit hissnande, att ett folk kunde utsätta ett annat folk, sina medmänniskor för något så fullständigt otänkbart. Dessutom i Europa, i Tyskland. 

Rovdjuret Människan

Nazisterna lyckades långt mycket bättre, att degradera mänskligheten från människor till rovdjur, än Spaniens utraderande av indiankulturer och civilisationer, långt bättre än jänkarnas utraderande av sin ursprungsbefolkning, eller Ottomanernas slakt av armenier, eller Stalins skräckvälde och politiska utrensningar eller Pol Pots massmord på civilbefolkningen, eller Balkankrigen, eller vilken inhuman våldsanvändning som helst. Att vi trots alla framsteg, i princip, inte kommit längre än till grottmänniskans primitiva stadie kan, så klart, vara stötande och svårt att få huvudet runt, varför förnekelse är självskriven. 

Jag önskar innerligt att förintelsen aldrig ägt rum, för judarnas, romernas och alla andra som dukade under för nazisternas hat, för tyskarna och alla andra folks skull, men förnekelse oavsett den baserats på ideologi eller ifrågasatt på andra grunder, är rejält korkat. Det existerade inte tekniska, ekonomiska eller ens tidsmässiga möjligheter att rigga förintelsen. Den är en smärtsam realitet, vi inte ska förneka, utan hellre dra lärdom av. 

Förnekelsen

Sedan är förbudet mot förnekande av förintelsen precis lika korkat. Det är illa när Sverige och andra demokratiska länder våldför sig på demokratins och rättsstatens grundläggande principer och värden, som likhet inför lagen, tanke- och yttrandefrihet. Ingen enskild eller grupp äger befogenhet att ensidigt bestämma över vad medborgarna ska tänka, tycka och säga. Det hör definitivt hemma i totalitära staters verktygslåda. Det räcker med den allmänna konsensus som råder om hets mot folkgrupp, uniform- och symbolförbud, samt förbud mot uppmaning till våld mot annan individ eller grupp. Detta kränker, i vart fall inga medborgerliga fri- och rättigheter.    

Dessutom är det viktigt för mig och borde vara för varje medborgare, att relativt snabbt lära känna nya bekantskapers syn på frågor som berör oss alla. Med en uttalad förnekelse hos en samtalspartner kan jag välja att fortsätta bekantskapen eller kanske ännu bättre, hoppa över att utveckla relationen. Därtill är förnekelseförbudet skadligt, i det att åsikten inte försvinner med ett förbud, utan bara så att säga går under jorden, lever vidare i slutna grupper. Vi missar likväl alla chansen att påverka den ytterst oriktiga uppfattningen om förintelsen hos dessa individer.

Inläggets Syfte

Mitt syfte med dessa inlägg har varit att visa på hur digra konsekvenserna kan bli av, att låta fördomar gå i arv. Jag vill likväl visa att fördomar knappast upphörde i och med avslöjandena om förintelsen i Nürnberg. Att så verkligen är fallet bevisas av att romer inte finns omnämnda i någon av alla de processer mot nazister, vilka följde på Nazitysklands kapitulation. Ett förbiseende, vilket endast kan tillskrivas fördomar mot denna folkgrupp.

För mig var det också viktigt att, om inte i detalj, i varje fall, närmare beskriva den utstuderade ondskan i naziregimens succesiva åtstramningar av den judiska befolkningens rättigheter och tillvaro. Vi måste vara uppmärksamma på tendenser från grupper, vilka diskuterar samtiden och samhällsproblem utifrån vi och dem. Det finns inga vi och/eller dem, det finns inga raser, endast människor, vilka alla delar samma mödor och besvär för att överleva, samma drömmar om fred och frihet.