Fortsatt kaos
I går fortsatte, kaoset och folkvandringen, undan framryckande ryska trupper, för att undkomma Lede Fis raket- och artillerisalvor, och för, att sätta familjen, i säkerhet, varsomhelst, precis var som helst, då det igår blev förbjudet för män mellan 18 och 60, att lämna Ukraina, vilket är en nödvändig åtgärd. Det är tufft, för alla, inte minst för barnen och de äldre, vilket väl märks, men folk försöker hålla sin rädsla i schack, för att inte råka utlösa en masspanik, med ödesdigra konsekvenser. Den ukrainska järnvägen verkar funka normalt och tågen avverkar grupp efter grupp med kvinnor och barn, sedan de vinkat av papporna genom kupéfönstren, med hjärtformade små händer, telefongesten, slängkyssar och stumma läpprörelser. Det kom lite nyheter från striderna, men sporadiskt och, vilka i stort sett endast rapporterade om, att inkräktarna hade brutit igenom gränsförsvaret i alla väderstreck och kom nu svepande, från alla håll, med sin hemska krigsmaskin. Sannolikt i snabb takt på väg mot Kyiv, för en schack matt. Det ser verkligen inte bra ut för Ukraina, experterna ger landet högst ett par veckor, innan man tvingas böja sig för ödet, eller Putin, vilket går på ett ut. Några veckor? Men… men… vafan är FN? De är skyldiga, enligt sin egen stadga, att komma till varje attackerad suverän stats undsättning, för att stoppa blodbadet och placera ut fredsbevarande trupper. Men var är de? Varför finns de inte redan i Ukraina och stoppar blodbadet? Varför har inte den Ryska Federation åkt på arslet ut från världssamfundets gemenskap, efter ett sådant grovt regelbrott? Varför får de, inför världen försvara sitt krigsbrott och anfallskrig? Varför tillåts de ljuga om allmänt kända omständigheter?
Nya marknader
Den samlade bilden av Putins gnäll, ger mig en känsla av att han och hans oligarkpolare redan har dränerat Ryssland på vad värde av betydelse som funnits och delat den mellan sig. Kriget berikar visserligen vissa oligarker, men själva juvelen är Ukraina, som erbjuder nya guldkantade affärer, och helt nya möjligheter till lönsamma, business. Med tanke på det monopol på jordbruksvaror, Ryssland skulle förfoga över, om de lyckas besegra Ukraina skulle de kunna erövra vilken inhemsk marknad som helst, och till och med, kunna påverka världspolitiken med sin mat. Av Putins uppfattning om att Ryssland endast skulle genomföra en militär specialoperation, med trupper högt och lågt, sluter jag till, att Lede Fi förväntar sig en blixtsnabb seger. Kanske är det så som några hävdat att det huvudsakliga syftet med att anfalla i de tre möjliga väderstrecken, var att försöka lura bort Kievs internskydd för att låta ryska dödspatruller eliminera hela den nuvarande statsledningen med familjer och ersätta dem med marionetter. Sådana brutala grepp har visserligen Lede Fi tidigare använt, men verkar lite överdrivet så här en bit in i tvåtusentalet. Osvuret är dock säkrast, då man knappast kan utesluta någonting, i ljuset av att Rysslands just nu, i nådens år 2022, invaderar Ukraina.
Demonisera motståndaren
Krigförande länder har alltid försökt framställa fienden som fullständigt samvetslös, utmåla dem som brutala, onda och ute, endast för, att våldta, plundra och mörda. Ryssland är därvidlag knappast något undantag och Putin har dessutom, vässat metoden, och definitionen, och standardiserat dess mening och betydelse. Om och när du hör Putin säga, Band, Banda eller Bandera, eller något snarlikt, avser han Stephen Bandera, 1909-1959. Jag ska försöka ge en snabbskiss av vem denne Bandera var och varför han används som förevändning och slagträ för Putins aggression. Det är en synnerligen komplicerad story, men kort kan sägas att Bandera, av många i västra Ukraina ses som en frihetskämpe medan andra ser honom som en nazikollaboratör, rasist och mördare. Denne Bandera kommer, att få ett eget inlägg, men kort kan sägas att han var en ukrainsk ultranationalist, med politisk hemvist långt ut på högerkanten. Extremhögern, säger vi idag. som anslöt sig till den ultranationalistiska ukrainska organisationens, OUN:s radikala och militanta gren, OUN-B. Gruppen gjorde sig skyldiga till terror och etnisk rensning, i princip över hela det område som idag är västra Ukraina, Belarus, Polen och Litauen och lite till och som sett ett antal folk och härskare komma och försvinna genom historien. Resultatet blev ett multikulturellt område, och det var fattiga polacker, litauer, judar och andra minoriteter, på landsbygden, vilka råkade riktigt illa ut, då OUN-B mördade för ett fritt Ukraina, (låter och känns högst motsägelsefullt, min not.), och landet var fritt i två korta omgångar, grovt räknat, mellan 1925 och 1930 varav en var under OUN, men de ukrainska kommunisterna kuppade och Ukraina, blev en sovjetisk delrepublik. OUN-B, började attackera och mörda rysk militär och terrorisera civila för, att befria landet.
Operation Barbarossa

När Hitler, 1941 släppte loss Nazitysklands krigsmaskin, för ett utrotningskrig i Sovjetunionen, trodde eller fick nazisterna OUN, att tro, att Wehrmacht skulle befria landet från kommunister, och lämna OUN, att styra det. OUN lierade sig med nazisterna och var, GESTAPO och SS behjälpliga med terror, utrensning av intelligentsian och den tidigare förvaltningen, massmord på judar, och andra minoriteter, på oliktänkande, och på rysk militär. I stort sett, otänkbara vidrigheter de redan höll på med. OUN och Bandera, måste dock ha insett, att nazisterna knappast ämnade dela makten med någon, och hamnade i en väpnad konflikt, också med tyskarna. Bandera och OUN-B blev partisaner och stred nu mot alla. Främst mot den nya ockupationsarmén, Wehrmacht, men efter 1944, mot Röda Armén vilka drev tyskarna ut ur Ukraina. Där, och i storyns fortsättning ligger kopplingen till Ryssland. Lede Fi hade snart likviderat merparten av de olika partisangrupper, som alla stred för att befria Ukraina. De överlevande, bland dem Bandera, tog sig utomlands, till Västtyskland. KGB, GPU eller NKVD spårade upp honom, och en höstkväll, 1959, lurade en lönnmördare i skuggorna utanför hans bostad. En rysk bödel, vilken avrättade Bandera, på plats i München.
Efterspel
Historien är således rejält intrikat, komplicerad och svårutredd, då alltför många faktorer, spelar ut och påverkar händelseförloppet. Därtill saknas pålitlig info, eller ja, dels har tillgänglig info har inte satts samman till en enhetlig bild över perioden, dels är uppfattningen om tiden, så till den grad fläckad av bias, att den endast har relevans, som åsikter i tiden, eller tidsuttryck. Förståelsen bottnar i de faktorer, vilka ligger inlindade, i historiens väv. Denna mix har skapat dagens situation, vilken bäst beskrivs, av uppfattningen, en ukrainsk människorättsaktivist och fd sovjetisk dissident, Vaad Yosyp Zisels, framfört; “Om vi judar fortsätter, räkna hur många ukrainare som kollaborerade med Nazityskland och ukrainarna fortsätter, räkna hur många judar som tjänstgjorde i Cheka, GPU, NKVD och KGB, kommer vi för alltid att fastna i ett historiskt dödvatten, där konflikter lätt bryter ut“.
Denne kloke person, menade vidare, att ukrainare och judar istället ska fokusera på att utveckla nya, harmoniska relationer. Däri ligger det uppenbara svaret på frågan om Bandera, verkligen var en frihetskämpe eller simpel mördare. Den senare, menar jag, vilket inte finns utrymme, att utveckla här och just nu. Vi, sorry, jag har dessutom kommit lite vid sidan av ämnet; Demonisering.
Meniallafall
Vad denna story bevisar, bortom rimligt tvivel, för mig är, att Putin svamlar, förvanskar historien, snackar skit och är bluff & båg, rakt igenom. Ryssen fick sin hämnd och av allt att döma, existerar inte någon ukrainsk OUN-rörelse, inte heller nazistisk, i organiserad form. Den nuvarande regeringen och Rada, Ukrainas parlament, har beslutat om namnändring av gator och torg, vilka bär Banderas namn, de har därtill ändrat hans status som frihetshjälte, och berövat honom, hans Ukrainas Hjälteorden. De ukrainska myndigheterna kanske inte fullständigt raderat Bandera från det offentliga rummet, en eller ett par statyer finns fortfarande på plats. Putin saknar, således fullkomligt grund sin inställning, men väljer likväl, att hålla fast vid och agera utifrån denna vanföreställning. Det kan förvisso vara effektfullt, att demonisera sina motståndare genom, massiv desinformation, att stämpla dem (ultra)nationalister, fascister och/eller nazister. Metoden är dock, knappast speciellt smart. För vad, om fienden verkligen inte omfattar sådana ideal? Vad händer, om politiker och/eller medborgare inte agerar på ett sätt som går att tolka som extremt? Eftersom Bandera, fascism och nazism, verkligen är politiska extremideologier med lätt igenkännbara attribut, särskild hatjargong och speciellt språkbruk kommer det bli besvärligt, för Den Ryska Federationens propagandanissar, att få oss övertygade om motsatsen och få stämplarna på Ukraina, att fastna på oss i Väst.
Rationaliserad Ondska
Ryssarna har iofs rationaliserat och förenklat processen och nu räcker det, att peka ut, samt namnge fienden, för att i samma ögonblick demonisera denne. Putin och hans propagandatroll har skickligt lyckats definiera begreppen; Bandera, fascism och nazism som alla former av ondska, förtryck och massdöd. Fiffigt, näst intill genialt, ondskefullt genialt. Här tarvas det inte, att specificera förmodade avsikter. ”Bandera”, ”fascister” och ”nazister”, definierar fullt ut motståndaren, då det i begreppen ligger en presumtion eller förmodan om onda avsikter. Begreppsförvirringen, vilken planterats, i det ryska folkets medvetande är, total galenskap, med oanade och farliga effekter. Det legitimerar och ålägger var ryss, att söka upp och döda fienden, att vid upptäckt, direkt utplåna denne. För Banderas, fascister och nazister, gäller inga regler, de äger inga rättigheter och människor, vilka befinner sig i dessa fienders omedelbara närhet, kanske inte skulle vara där och får skylla sig själva. Perfekt, det är bara att damma på med allt man har, vilket USA gjorde mot egna japaner och Japan, japanerna mot Kina, Nazityskland, mot Polen och Sovjetunionen, och Putin gjort i Tjetjenien, Georgien och Syrien med välkända resultat. Banderas, fascister nazister kan inte påräkna någon nåd och vem gråter, förresten över en död fiende? Denna taktik fungerar bättre och bättre med ökat avstånd till fienden och ju större kulturell skillnad som uppstår.

Och härnäst?
Vad sker nu? Min förhoppning är, att ukrainarna kan stå emot och hejda det ryska avancemanget, men jag har onda aningar om, att det blir en ytterst svår uppgift. Experterna håller fast vid, att ryssen inte går att stoppa, ingen har gjort det sedan 1945. Fast jag tycker nog, att den ryska björnen fick rejält på pälsen och därtill ordentligt svedd, i Afghanistan. Jag känner, i och för sig, inte till vilket styrkeförhållande, som verkligen råder parterna emellan. Inte heller, vilken arsenal Ukraina förfogar över. Lede Fi har, i vart fall, varit tydlig, visat upp sina muskler ett tag och den Ryska Federationens krigsminister Shoigu, har dessutom skrutit, om den eldkraft, Putin nu förfogar över, med sina BTG-enheter, (Battalion Tactical Group). Putins uppenbara ambitioner borde med fog motivera en verklig kraftansamling av den fria världen, för att stoppa Lede Fis terror, ja, helst nu! Direkt! Jag skulle gärna engagera mig, men min insats som 71-åring torde dock var begränsad till att mest hytta och hota med käppen och liksom Mupparnas griniga gamla gubbar sitta och muttra och klaga. Tyvärr.
Lämna ett svar