Innan
vi fördjupar oss i konstitutionella spörsmål, bara något kort om dagens fortsatta nyhetsflöde och turerna kring statsminister, Kristerssons säkerhetsrådgivare. Frågor väcks i bulk; luktar det här inte vänskapskorruption? Är det fråga om dåligt/uruselt omdöme, egenmäktighet eller dilettantism eller administrativ inkompetens? Det är självfallet en knivig situation för Kristersson, men om han nu nödvändigtvis skulle ha en nära och god vän till den för Riket viktiga posten som säkerhetsrådgivare, skulle det arrangerats under självsanerande regler eller arbetsbeskrivning eller vaduvill, men som klart och tydligt satte gränser och vad som förväntades om dessa överskreds. Istället hamnar Kristersson i en lojalitetskonflikt, där hans kompis hänger över kanten, i vänskapsbandet och ber att bli upphissad, men Ulf tvekar, och tvekar, och tvekar, men släpper så till sist taget, men lite för sent.
Drevet
är redan igång och var detta ändar återstår att se. Sannolikt med Kastrullorkestern och locket på! Den här incidenten, menar jag, passar perfekt in i vad jag senast skrev om Tidöpartierna. Ingen av högerblockets partiledare har statsmannakvalitet, inget av Tidöpartierna är vuxna att regera en nation. De skulle ha stannat i sina respektive hemkommuner och regioner, och kanske gjort någon nytta där, för nytta i rikspolitiken, har de verkligen inte presterat. De hör svårligen ens hemma på den arenan. Som vanligt friskriver jag mig från partitillhörighet, då jag tycker, att den politiska sfären, bara är en oformlig, visionslös färgsörja, rena geggan, att halka omkring och omkull i. Utan de direkta och ingripande konsekvenserna för oss, vår vardag och framtid, de folkvaldas mandat ger dem befogenhet, att kunna påverka, hade den politiska ”verkligheten”, överhuvud varken tilldragit sig intresse eller uppmärksamhet. Nog om detta elände, för att gå till nästa; Vad som händer i östra Afrika, är vad jag skrev häromdagen om beväpnade grupper i jakt på naturtillgångar, på uppdrag av storfinansen, om nu inte gerillagruppen M23 har igång en batteritillverkning i någon hydda i bushen, vilket verkar osannolikt.
Konstitutionen
Då så, till grundlagen/Konstitutionen. Det här är ett område som ligger mig varm om hjärtat, som det heter. Inte bara lagtekniskt, utan likväl vad lagen säger och innebär för oss som medborgare, för vars skull den tillkommit. OK, OK, jag tar det väl från början då. Redan den 1 januari 1995 blev den Europeiska Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, (Konventionen eller EKMR), lag här i Sverige och Riksdagen åtog sig, att tillse att lagen fick ett reellt genomslag i medborgarnas vardag. Att döma av antalet rättsfall och praxis har den lagen tillämpats synnerligen sparsamt, besvärande sparsamt, otillåtet sparsamt. EU, (Rådet och Kommissionen), var missnöjda med utvecklingen på rättighetsområdet och lanserade, 2000 den Europeiska Unionens Stadga om de grundläggande rättigheterna, (Stadgan). Stadgan blev bindande för medlemsländerna den 1 december 2009. Den kan visserligen endast tillämpas då Sverige tillämpar EU-rätt, men det är rätt små rätts- och politikområden där unionen inte styr, eller rättare sedan Riksdagen, till Bryssel överlämnat det sista av vår jurisdiktion, med undantag för Rikets styresskick, snarare inga, så i princip gäller alltid Stadgan,
Stadgan
är dock ännu snålare tillämpad i medborgarnas vardag, än Konventionen. Jag tror den faktiskt aldrig tillämpats, inte en enda gång. Och så, den 1 januari 2011, inträffade en sensation, kanske den enskilt viktigaste händelsen, i vår, i svenska folkets historia och ögonblicket jag väntat på sedan 1974. Regeringsformen förvandlades som en ful ankunge, från en, skramlande, ekande tom tunna, ett tandlöst regelverk, som bäst en gullig dekoration i demokratirummet, till en stålhandske… men, men det är, nu ganska länge sedan – eller?. Rättsfall och praxis igen; vilket i allt väsentligt saknas avseende också denna lagstiftning. Att RF ska tolkas i kombination med EKMR och tillsammans med Stadgan, har ytterst få rättsinstanser och förvaltningen ännu fattat eller vägrar att förstå.
Primärrätt
De bägge EU-fördragen, RF, EKMR och Stadgan, är alla överordnade primärrätter. Det innebär, att de smäller högre än alla andra lagar, eller hellre, att de har samma räckvidd och styrka, som EU-fördragen, vilka är unionens yttersta styrinstrument. Som det står skrivet och som det ska tolkas, gäller, att innan nya lagar stiftas och antas, eller när myndigheterna önskar rikta åtgärd mot enskild, ska primärrätterna först konsulteras för, att säkerställa att varken lagar eller beslut och domar strider mot medborgarnas tillerkända grundläggande fri- och rättigheter. Det är därför oerhört viktigt, att känna till sina rättigheter; hur skall man annars kunna försvara dem och sig, mot otillåtna statliga ingrepp, vilka naturligtvis kan ske av misstag, av missuppfattning, systemfel eller annan mänsklig brist. I alla händelser ska staten, per omgående rätta vad som krokigt blivit.
Bokstavstrogen Tolkning
Det är, den explicita, uttalade hänvisningen till primärrättens obligatoriska företräde, lagtextens klara skrivning, och direkta effekt, det vill säga; medborgarnas rätt, att i domstol åberopa nästan alla rättigheter, vilket är det starka med den nya rättighetslagstiftningen. Det betyder, att vad som står i RF:s paragrafer, samt EKMR och Stadgans artiklar, är vad som gäller, bokstav för bokstav, ord för ord. Där landar i vart fall Europadomstolarna, då de vanemässigt följer lagens bokstav. Det betyder likväl, att primärrätten gäller ”fullt ut”, och den ska tillämpas generöst till den enskildes fördel, varje gång. Något sådant har, mig veterligt, aldrig ägt rum här. I alla händelser, existerar fortfarande inte en dylik situation, ens efter de bortåt 13 år RF varit i kraft, hand i hand med EKMR och Stadgan.
Läs På!
Jag rekommenderar alla, att ta sig tid och sätta sig in i de tre regelverk som utgör vår Konstitution. Det räcker att läsa rättighetslagstiftningen, om man är införstådd med, att det med rättigheter följer skyldigheter och eget ansvar. Det är inte bara viktigt för dig, kära läsare, om du nu finns – hehe – utan viktigt för att förstå hur långt ut i det blå Strömmer egentligen cyklar. Att han lyckats övertala Riksdagen att ta beslut om ett antal integritetskränkande och alltför ingripande åtgärder, vilka drabbar vanliga medborgare, är näppeligen det samma som att det är tillåtligt. Sverige är suverän nog att begå fördragsbrott som hon gitter, men Europadomstolarna har varnat medlemsländerna från, att ta dylika beslut, vilka förr eller senare hamnar på deras bord, varvid medlemslandet riskerar att fällas för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Rabiat Strömmer
Vad som driver Strömmer mot en alltmer rabiat, orealistisk och destruktiv policy, förstår jag mig föga på, med bakgrund, i att karln de facto, är advokat. Å andra sidan har han aldrig postat ett enda inlägg på sociala media, som avsett eller behandlat ämnet; medborgerliga fri- och rättigheter. Det finns så vitt jag vet överhuvud inget sådant inlägg i Moderaternas sociala kanaler. Jag tycker det är klart belysande och förklarar en hel del av moderaternas bristande respekt för våra, i lag fastlagda rättigheter. Visserligen var deras vallöfte, ett paradigmskifte, men knappast att försöka bryta upp, den bestående ordningen. Dessutom läser killen lagen som Fan läser Bibeln
Aktuell lagtext
Låt oss titta lite närmare på vad som ordagrant står och gäller, inte endast med för staten bindande verkan gentemot oss medborgare, utan dessutom rättsregler, vilka domstolarna fått i uppgift av rättsstaten att övervaka och ingripa mot, samt korrigera, felaktiga beslut och domar, också ex officio, på eget initiativ, med andra ord. Det har jag aldrig ens hört talas skulle ha skett, men ändå. Vi börjar som vanligt från början;
1 kap. Statsskickets grunder
1 §
All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
2 §
Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.
Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.
Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.
Förklaring
Vad hela 2 §, slår fast, är grundläggande åtaganden och minsta godtagbara standard för statens omsorger. EU-rätten, lämnar, dock som vanligt till medlemsländerna, att stärka och/eller förbättra medborgarnas skydd. Hur ofta det sker i de övriga medlemsländerna, vet jag inte, men det har, mig veterligen, aldrig skett här i Sverige. Första paragrafens tredje stycke ”Den offentliga makten utövas under lagarna”, innebär att alla åtgärder riktade mot enskilda måste ha stöd i lag. Det duger, således inte att det allmänna tvingar ovilliga medborgare till lydnad med råd och rekommendationer, vilket är legio idag. Kulturministern missade tydligtvis 1 kap. 2 § 2 st. ”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten”, som finansieras med?
Retoriskt
OK, det var kanske lite väl barnsligt retoriskt, men hur ska annars kultur finansieras? Det där tramset med kommers har vi redan testat, och jag tror lejonparten av oss svenskar är nöjda med sakernas ordning. Även om vi inte alltid är nöjda med resultatet, är den konstnärliga friheten värd sin peng, en konstnärlig frihet, vilken knappast existerar hos de kommersiella streamingtjänsterna, Techjättarna och den amerikanska filmindustrin. Lagtexten innehåller därefter en del ”ska främja” och ”ska verka”, vilket är lite väl tunna löften, men turligt nog finns det en synnerligen rik praxis hos de europeiska domstolarna, vilka styr upp vad texten utlovar. Du noterar förmodligen som jag, att här inte finns några kommersiella intressen nämnda. Företag ska naturligt vara skyddade på motsvarande sätt, men det är den enskilde, vilken ska skyddas och rättigheter i första hand gäller.
Rättigheter/skyldigheter
Vad jag tidigare avsåg med, att det räcker att läsa rättighetslagstiftningen om man är införstådd med att rättigheter, medför skyldigheter, är att man inte bara kan hänvisa till sina rättigheter, utan att hörsamma och åtlyda hela lagstiftningen. De intressanta lagrummen för medborgarnas del är framförallt, egendomsskyddet och privatlivets helgd, vilka är de två områden staten ofrivilligt eller avsiktligt begår flest intrång. Vi tittar närmare på; 2 kap. 15 § RF;
Egendomsskydd och allemansrätt
15 §
Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. … Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av lag i fråga om rätt till ersättning.
Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan
15 § 1 st. innebär, att du förfogar över din egendom, som du finner bäst, har staten invändningar eller önskar beröva dig på den eller rikta annan åtgärd mot dig, ska krävas, att ett angeläget allmänt intresse tillgodoses. Till dessa angelägna allmänna intressena, hör inte förvaltningens och kommunernas bekvämlighet i sin myndighetsutövning och handläggning av enskildas ärenden, däremot skyddsrum, andra försvarsanläggningar, civil infrastruktur, sjukhus, andra vårdinrättningar, miljövårdsintressen, den grad av angelägenhet. I annat fall, utgör statens åtgärd, i grundlagens mening, ett otillåtet intrång i rådigheten över din egendom. Utan dessa starka allmänna intressen kan staten inte förelägga dig någonting eller tvinga dig till något annat.
Tolkningsmetod
RF ska alltid tolkas i kombination med EKMR och tillsammans med Stadgan, således ska 2 kap. 15 § RF, tolkas i kombination med artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till EKMR och tillsammans med Stadgans artikel 17.
Artikel 1, i det första tilläggsprotokollet till EKMR, lyder;
Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.
Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.
Stadgans artikel 17, lyder;
Artikel 17 – Rätt till egendom
1.
Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen
När det kommer till Stadgan, är det en modern lagstiftning, vilken inkluderar förbud mot de senaste hoten medborgarna ställts inför. Särskilt anmärkningsvärt är inledningen eller artikel 1.
Värdighet
Artikel 1 – Människans värdighet
Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.
När jag läste artikel 1, första gången fann jag texten, eller ja, vad den förmedlade nördigt värre, näst intill pekoral, men lyckades tänka till och fann, att den knyter an till skyldigheterna och sätter ribban för EU:s och EU-medborgarnas relationer och behandling av varandra och andra.
EKMR igen; Utöver 2 kap. 15 § RF, ska enskilda hänvisa till artikel 8, EKMR vilken reglerar rätten till, att avnjuta privatlivets helgd. Lagtexten kan verka lite tunn och fattig, men rättsfall och praxis finns i riklig mängd.
Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1.
Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2.
Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Och Stadgan
Också här gäller, att 2 kap. 15 § RF och Konventionens artikel 8, ska läsas tillsammans med Stadgans artikel 7. Lagtexten kan likväl här verka lite tunn och fattig, men rättsfall och praxis finns i riklig mängd. Jag fogar artikel 13 som relaterar och artikel 6 kan likväl vara av intresse
Artikel 7 – Respekt för privatlivet och familjelivet
Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.
Artikel 13 – Rätt till ett effektivt rättsmedel
Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet.
Till slut
skall jag beskriva processen, vilken ska genomföras vid varje enskilt fall, varje gång, där det allmänna vill rikta åtgärd mot enskild. Som nämnts ska det allmänna först, konsultera primärrätterna, därefter utföra en obligatorisk fördragsbestämmelse, det vill säga en proportionalitetsbedömning i tre steg.
1 – Lämplighet:
Åtgärden ska vara lämplig för att uppnå det avsedda målet. Det innebär att det ska finnas en rimlig balans mellan åtgärden och det förväntade resultatet.
2 – Nödvändighet:
Åtgärden ska vara nödvändig. Om det finns mindre ingripande åtgärder som kan uppnå samma resultat, ska dessa användas istället.
3 – I strikt mening:
Också om åtgärden är lämplig och nödvändig, får den inte vara för ingripande eller belastande för den enskilde, i förhållande till det avsedda målet.
Den största och viktigaste skillnaden mellan dagens moderna och gårdagens utdaterade lagstiftning är att det genomgående står ska istället för bör.
Avslutningsvis
ska jag återknyta till rabiate Strömmers bristande läsförmåga. Denne tror uppenbart, att 2 st. i EKMR:s artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv, ger honom/Staten befogenhet att slakta medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Ser vi till lagtexten medger den inskränkningar av artikel 8, för att säkra ”andra personers fri- och rättigheter”. Jag för min del har, synnerligen svårt, att upptäcka hur en begränsning av mina rättigheter säkrar dem.
” Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter”.
Vidare i lagtexten hittar vi fler begränsningsgrunder, som ”… statens säkerhet, den allmänna säkerheten…”, vi hittar ”…till förebyggande av oordning eller brott…”. När det kommer till säkerhetsaspekterna, är visserligen våldspiralen potentiellt farlig, men någon situation i artikel 8:s mening är näppeligen ifråga här. Innan Staten börjar montera ned fri- och rättigheterna ska en sådan situation åtgärdas, med undantagstillstånd och utegångsförbud. Att en rättsstat skulle förebygga oordning eller brott genom, att sopa undan de grundläggande fri- och rättigheterna och i princip misstänkliggöra varje medborgare, är så klart, rent nonsens. Förebyggande arbete har en social uppgift och lösning, knappast en polisiär, då polisens förebyggande åtgärder är en försvinnande liten del av dess uppdrag. Det finns således, ingenting som motiverar Strömmers vansinnesfärd med slaktarkniven bland våra grundläggande fri- och rättigheter.
I nästa inlägg roterar min tankar kring Staten & Co:s totala inkompetens och fatala debacle. Väl mött käre läsare, var du än finns – om du ens existerar?
Lämna ett svar