Igår

satt jag fast i nästa, Never Ending Story, med två skrivelser till Skatteverket i samma ärende som jag häromdagen berättade om. Storyn om hur två företag, oriktigt skönstaxerats och felaktigt påförts straffavgifter. Ett ärende rör Skatteverkets egna kvittens, ett bevis vilket de inte godtar, men utan att göra det troligt att kvittensen är fake, är tvingade att acceptera. Det andra ärendet handlar om rimligheten eller proportionaliteten i straffet kontra brottet, vilken lyser med sin frånvaro. Detta trams och nonsens förorsakade ett ofrivilligt avbrott i min skrivklåda och fick mig att fundera. Tänka på, att jag absolut inte hade kunnat drömma om eller föreställa mig behöva spendera mina, lika dyrköpta som dyrbara kvalitetstimmar som pensionär på att, pennfäkta med Staten & Co.

Pensionen

Men då jag nu likväl sitter där med min digitala värja, och vässar spetsen undrar jag om inte pennfäktandet håller den gamla hjärnan i trim och livsandarna och patos på topp. Alternativet; en helt eller delvis passiv tillvaro, om än skön, som tjuren Ferdinands sniffande på ängens blommor, ändar ohjälpligt och obönhörligen, i en frånkoppling av sinnet och minnet från verkligheten. Oaktad, man förmodligen själv inte märker eller varseblir förändringen är tillståndet läbbigt, som vi som barn sa hemmavid. Det utsätter dessutom, nära och kära, i många svåra och besvärliga situationer och mycket extra ansträngningar, vilka om än görs av omtanke, likväl kan vara betungande. Värst är att tillståndet hindrar vederbörande från att själv värdigt avsluta det. 

Gårdagens Nyheter

bekräftade bilden av att kvinnor, på alla sätt är förfördelade, också inom LO-kollektivet. Kvinnor får ta ett större ansvar för barn, vilket medför mer deltidsarbeten och VAP-dagar, varav följer sämre pensionsunderlag. Varför Staten inte lagstiftat om att män och kvinnor rimligtvis ska dela bördan, då den är anledningen till snedbalansen, är ännu ett tecken på att kvinnan systematiskt förbises. Visserligen är det ur barnfamiljers synvinkel nödvändigt att den som tjänar bäst kan göra det, men åter; jämlikhet eller? Det måste väl ändå anses vara moment 22, att kvinnan, vilken inte tillerkänts samma villkor som mannen, genom sitt underläge tydligen är predestinerad, att ständigt utföra oavlönad marktjänst. Det kan bara inte vara korrekt! Det är i alla händelser skittråkigt och högst deprimerande.

Makten över ratten

Som tur var, rullade ett inslag om hur äldre kvinnor blev hjälpta att s.a.s. återta bilens ratt. Efter att i princip ha suttit på passagerarsidan under ett helt livs resor, behöver många äldre kvinnor både lite träning med ratt och pedaler och personsupport för att stärka självförtroendet, för att våga sätta sig bakom ratten igen. Detta föredömliga och viktiga initiativ visar exakt precis på vad jag i ett av mina senare inlägg menar är den enorma kraft och dynamik, vilken existerar på gräsrotsnivå. Initiativ, vilka inspirerar, gör mig otroligt glad och fan så stolt. Min vision av Sverige, är den där Staten & Co, engagerar sig, mer i gräsrotsprojekt och ex.vis akut och snabb utbyggnad av el-nätet, vilka har en omedelbar positiv effekt på medborgarna. Att fastna planläggningar, med liten sannolikhet att bli verklighet, tar resurser och tid från vad som är väsentligt i rättsstaten.     

Timothy Garton Ash, är en engelsk historiker, vilken uppenbart blev rejält chockad av vad Trump faktiskt iscensatte, per omgående efter inaugurationen och skrev en rasande krönika, över sin totala besvikelse. Jag tyckte den var tillräckligt intressant för, att platsa i inlägget. Varsågoda!

Misstrogenhet

  För USA:s vänner runt om i världen förvandlar Donald Trump det vackra Amerika till det horribla Amerika. Åtminstone för tillfället. Fyra stadier av sorg för en livslång Amerikaälskare och euro-atlantiker; klentrogenhet, avsky, ilska, beslutsamhet. Ja, vi visste att det skulle bli dåligt. Vi hade blivit varnade. Men jag har fortfarande svårt att tro hur svaga maktfördelningarna, hittills har visat sig vara, både konstitutionella och invanda, i det som en gång var världens största demokrati.

  Hur kan en gång republikaner med självrespekt resa sig om och om igen för att applådera ett Fidel Castro-långt tal till kongressen fullt av skandalösa lögner och Mussolinis svulstighet? Hur kan det en gång så stora och mäktiga Washington Post rulla över som en sjuk pudel när dess oligarkägare, Jeff Bezos, dikterar en ”Trumpatorisk” redaktionell linje för att främja frihet för plutokrater? (Dess journalister ska tydligen vara “alla presidentens män” i en annan bemärkelse nu.)

Klentrogenhet

  Hur kan kongressen, som är tänkt att ha makten över kassakistan och ensamrätt att skapa statliga myndigheter, tillåta ett s.k. Department of Government Efficiency (DOGE), (Departementet för Regeringseffektivitet, min not.), att härja över hela den administrativa staten? Så, är Washington redan då ett amerikanskt Budapest på Potomac? Redan halvvägs till det som statsvetare kallar “konkurrensauktoritärt styre“, som i länder som Ungern? Jag hade inte trott att det var möjligt. Och om jag ska vara ärlig hoppas jag fortfarande att jag ska vakna upp i morgon och upptäcka att Förenta staterna trots allt, eller snarare än en gång, har “en regering av lagar, inte av människor“.

Och detta är innan vi ens kommer till sveket mot Ukraina och att bryta en 76 år gammal pakt med Europa.

Äckel

  För mig har den största gåtan i amerikansk politik under de senaste åren inte varit varför anständiga amerikanska män och kvinnor kan rösta för den populistiska politik som Trump förespråkar. Det händer överallt, och det kan förstås. Vågor av ilska över vad som har gjorts mot så många människor i liberalismens namn (alias nyliberalismen) svämmar fortfarande över. Men hur kan anständiga män och kvinnor – särskilt kvinnor – rösta för och fortfarande stödja en sådan översittare, lögnaktig, misogyn, narcissistisk människa? Det har jag mycket svårare att förstå.

  Under de senaste veckorna har dock Trumps beteende varit så vidrigt att det inte skulle räcka med en flygplanslast med sjukväskor.

Ilska

Man kan säga vad man vill om oss britter. Vi kan ta det. Vi kommer att svara, som vi alltid gör, med humor. EU och Kanada kan också stå upp för sig själva. Men att USA:s president trakasserar ett folk som kämpar för sitt oberoende, sin frihet, sitt liv; att kalla Volodymyr Zelensky en diktator och säga att Ukraina startade kriget; att skära av allt militärt stöd, underrättelser och satellitsändningar, vilket med säkerhet skulle leda till att fler modiga ukrainare vid frontlinjen dör; och sedan, när Vladimir Putin tar tillfället i akt att trappa upp sitt nattliga flygbombardemang av män, kvinnor och barn i ukrainska städer, för att säga att den ryske presidenten bara gör “vad någon annan skulle göra“… Det enda rättvisa svaret på allt detta är ilska.

Jag känner hur ilskan sprider sig över det som vi en gång brukade kalla och kände som den fria världen. Från Kanada till Europa till Japan till Australien – från hav till skinande hav. Och nog med “hjärntvätt”, tack. Nu får det vara nog med att låtsas, eller lura oss själva, att det bakom Trumps kaotiska, löjligt självberömmande, Putin-kramande skitsnack finns någon briljant mästarplan som signerad av Kissinger, för att skapa fred i Ukraina och Mellanöstern. Vad du ser är vad du får. Trump först, på guldplats. Amerika på andra plats, silverpall. (Ryssland på en nära tredje och bronsplats.)

Beslutsamhet.

Ju större krisen är, desto större är möjligheterna. Vi européer borde för länge sedan ha gjort mycket mer för att ta hand om oss själva. (När jag läser Robert Kagans bok ”Paradiset och makten” från 2003, påminns jag om att han sa just det för mer än 20 år sedan.) Nu är det upp till oss. Vi européer måste försvara våra egna demokratier och friheter. Jag hoppas och ber att ni, mina kära amerikanska vänner, kommer att försvara er. Hur mycket skulle jag inte älska att återigen kunna sjunga med er i sången “America the Beautiful”, med de där fantastiska raderna som fångar essensen av sann liberalism Befäst din själ i självbehärskning. Din frihet i lagen! Men för tillfället är allt vi ser, det horribla Amerika.

Min Kommentar

Jag är övertygad om att många européer och amerikaner känner igen sig, känner igen vad de själva tänker och tycker om hur USA glider iväg och lämnar Europa, oss i sticket. Trump och USA:s svek mot Ukraina överträffas endast av dessas svek emot sin egen befolkning, och det var inte svårt att sia om att många Trumpväljare skulle bli djupt besvikna, men att det skulle bli så många, kunde jag inte ens ana, det är rent förbluffande. Garton Ash noterar att den amerikanska maktdelningen inte stod rycken, för en utflippad president, utan kraschade direkt. Ja, men Trump är en klumpeduns, en elefant, en koloss på lerfötter, vilken halkar omkring och välter omkull allt och alla.

Europa – EU

Det är visserligen sant att Europa blivit bortskämt av den backning och support vi fått under två världskrig av USA, men å andra sidan har EU ställt upp på USA:s anfallskrig mot bl.a. Irak och Afghanistan. Vi, EU kan och ska, naturligtvis ta ansvar för vårt eget försvar. Inget snack om saken. Det kommer att ta en del tid i anspråk, men det kommer, att bli en stark militärmakt. Tyvärr. Tyvärr för EU-tanken inkluderade inte en stark militär, då tanken var att EU skulle existera och utvecklas i en fredlig värld och i kraft av en global handel.  

Maktdelning

Det är meningen att den tredelade makten ska ha vattentäta skott mellan sig och balansera varandra, så oavsett vilket maktcentra som agerar i strid med konstitutionen, ska de två andra korrigera förhållandet. Men det krävdes således endast en president som hatar det amerikanska etablissemanget p.g.a. att de inte accepterade honom, för att riva upp systemet inifrån. Med Trump fullbordades det som varit en trend 40-50 år, med vad jag avser företagsamerikas allt girigare greppande och sug efter dollar t.o.m. i samhällets penningflöde. Dess redan fasta grepp om politiker, kongress och representanthus har hela tiden hårdnat, till den grad att alla presidenter tvingats bevilja företagen stora skattelättnader, med lånade pengar och hjälpa kapitalet att bl.a. runda miljölagstiftning för att kunna göra lönsamma investeringar. Att en renodlad affärsman blev president var inte speciellt förvånande, att det blev Trump är däremot synnerligen förvånansvärt. Meniallafall.

Knepigt

Jag har funderat vidare på varför el-marknaden ser ut som den gör, och först läste jag, att priset sattes genom et auktionsförfarande, vilket inte är möjligt av skäl jag redogjorde för i mitt inlägg ”El-profitörer” https://medborgarbloggen.se/2025/02/26/medborgare-el-profitorer/. Nu läser jag vad som står här under, och då visar det sig att priset ”bestäms efter hur mycket det kostar att producera den sista kilowattimmen som behövs för att möta efterfrågan på elmarknaden”. Hmm… vilken efterfrågan? Det är helt klart knepigt, då det produceras mer el, vid varje tidpunkt på dygnet, än vad det går åt. Producenterna, vet med de nya elmätarna varje kvart, exakt hur mycket el förbrukarna använder. Priset sätts 36 timmar i förväg, så hur prissättarna kan veta hur kallt det ska bli vid ett väderomslag har inte ens SMHI koll på. Elpriset rusade till samma nivå nu, som den gjorde vid det senaste väderomslaget fast kylan då var strängare. Knepigt – eller?

Knepigare

är det verkligen med tanke på, att under de tjugo år plus, vilka föregick dessa dyrtider, var nog elpriset det mest stabila av de dagliga kostnaderna. Elpriset gick upp genom skatter och avgifter, men nu åker det berg och dalbana, med betoning på berg. Och skatter och avgifter utgör strax under hälften av slutpriset, det innebär att spotpriset för, ex.vis imorgon, 2025-03-11, vilket är 113,89 öre kommer att kosta nästan dubbelt så per kWh, mer än två spänn! Vi hade, under många, många år samma fasta pris på 36 öre per kWh, hur elen kan kosta 5,56 gånger så mycket nu, behöver i vart fall jag få förklarat för mig. Hur jag än vänder och vrider på alla faktorer och skärskådar alla omständigheter, landar jag i, att el-producenterna skönsmässigt sätter priset och saftar på, så fort de bara får chansen. Jag menar, att systemet är fake, vilket sannerligen stöds av den märkliga förklaring till hur elproducenterna prioriterar produktionssätt. De startar med de billigaste produktionsmetoderna, såldes; ”(vindkraft, vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme). Om efterfrågan så kräver tar man sedan till produktionsslag som kostar mer, i värsta fall fossil elproduktion”. Bullshit! Vilket, ”produktionsslag”, kostar mer och ligger mellan de billiga och ”fossil elproduktion”? Sicket skitsnack!

Knepigast

är hela den ”informativa” texten härunder, vilken inte säger något reellt eller matnyttigt, samt, att orättvisan tillåts fortgå. Frågar du dig varför, kolla vart pengarna hittar sina fickor, och du ska finna att de försvinner ner i Staten & Co:s djupa taskor. De ämnar köra på detta upplägg så länge det bara går, och det gör det uppenbarligen… fint! Går fint, åtminstone så här, flera års länge långt utan, att folk har tagit till gatan för att protestera. Den offentliga debatten stryps, genom att de vilka framför kritik, inte besvaras, ingen låtsas om dem, insisterar de, görs de till icke-personer. Också om jag vet hur man anhängiggör ett mål i Domstolen eller ECtHR, är det vanskligt, då jag inte hittar någon praxis, jag inte vet om ECtHR, kanske avvisar målet som, ”actio popularis”, vilket betyder att dra någon inför rätta utan att själv vara drabbad av anledningen till stämningen. Jag menar mig bli personligen drabbad av prisfluktrationerna, men det är en snårig väg bevisa det. ECtHR är därtill hårda, minsta formaliafel, och ut åker man. Målet måste vara vattentät, och lyckas, om inte får  näste medborgare som önskar pröva saken juridiskt, bra mycket svårare att få gehör för sin sak. Men det måste gå att pröva i domstol.         

Elpriset i de fyra olika elområdena sätts på nordiska elbörsen Nord Pool och bestäms efter hur mycket det kostar att producera den sista kilowattimmen som behövs för att möta efterfrågan på elmarknaden. Kostnaden för att producera denna sista kWh ligger till grund för spotpriset hela den aktuella timmen. Elproducenter använder först de billigaste produktionsslagen (vindkraft, vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme). Om efterfrågan så kräver tar man sedan till produktionsslag som kostar mer, i värsta fall fossil elproduktion.

Elbörsen består av två delar, Elspot och Elbas, eller Day-ahead market och Intraday market som är mer gångbara namn idag. Elpriser från Nord Pool Elspot/Day-ahead Market är de som visas här på Elbruk. Det är dessa priser som elhandelsbolag och elproducenter köper och säljer för – dagen före elen sedan används av hushåll och företag. Dessa priser bestäms alltså upp till 36 timmar i förväg. På Elbas eller Intradays-marknaden köps el under samma dag som den förbrukas. Detta görs för att tillgodose ett eventuellt större behov av el, ett behov som inte kunde förutses dagen före. Därmed kan man skapa balans mellan produktion och användning. Mer information om elmarknaden och elpriser hittar du på Energimarknadsinspektionen.

Denna deklaration kränker varje normalt funtad medborgare, i det författarna tar oss för idioter, (vilket vi kanske är), som stillatigande går med på, ett sådant fundamentalt orättvist upplägg och tvingas därtill, tåla att vi blir dragna vid näsan. Hadé Gott Folk! Wherever you are!