För att

komma runt den massiva känslan av grått, nej beige… alla nyanser av denna, möjligen neutrala, men fullkomligt meningslösa tråkiga färg, vilken är vad Trumps agenda sprider, ämnar jag förmedla det spirande motstånd, domare och domstolar, vilka i en rättsstat har till uppgift att värna medborgarnas rättigheter, har börjat resa och organisera. Det har, vilket tidigare nämnts sedan den 20 januari varit och är min förhoppning, att maktdelningens kontrollfunktion, dessa domare och domstolar, alltså, endast visar konstitutionen obrottslig lojalitet, då är Trump körd. Rätten att utse domare till the Supreme Court ingick inte ursprungligen i den amerikanske presidentens befogenheter. Det är själva finessen med maktdelningen, att tre autonoma maktpoler balanserar maktutövningen. Och rätten att utse domare till Amerikas Högsta Domstol, har redan förorsakat skada på rättsstaten och medborgarnas fri- och rättigheter, minst tre gånger;

första gången, genom att upphäva förbudet mot dödsstraff,

andra gången, genom att upphäva rätten till abort och,

tredje gången, genom att ge Trump immunitet mot eventuella brott denne kan ha begått, under och efter sin presidentperiod, som en konsekvens, av det uppenbart partiska beslutet, gavs Trump möjlighet att åter ställa upp som presidentkandidat i ett val.

En federal

domare, Beryl Howell, avvisade med skärpa en begäran från justitiedepartementet, (DoJ), om att hon frivilligt skulle avsäga sig ett mål, vilket rörde en exekutiv order riktad mot, den till det demokratiska partiet bundna advokatbyrån Perkins Coie, och anklagade DoJ för, att angripa budbäraren eftersom departementet inte kunde angripa budskapet. ”När DoJ, ägnar sig åt sådan retorisk strategi med ad hominem-attacker blir insatserna mycket högre än bara den utsatta federala domarens rykte”, skrev distriktsdomare Howell på onsdagen. Ad hominem betyder att en meningsmotståndare ger sig på sin antagonist med argument riktade till personen och dennes egenskaper istället, för att angripa själva sakfrågorna och sakinnehållet. Domaren fortsatte; – ”Denna strategi är utformad för att ifrågasätta integriteten i det federala rättssystemet och skylla eventuella förluster på beslutsfattaren snarare än på felaktigheter i de materiella rättsliga argument som lagts fram”. I sin begäran om att stänga av Howell hade DoJ framfört en mängd anklagelser om hennes beteende i andra mål, liksom kommentarer hon fällde vid en nyligen genomförd utfrågning i advokatbyråns mål, som administrationen hävdar adderar till partiskhet gentemot president Trump.

Howells försvar

av rättsväsendets roll visar med all önskvärd tydlighet, att Trump och hans allierade redan gått för långt. En sak är att bara kritisera domare, vilka går emot hans politik, en helt annan, är att med sin makt, aktivt ge sig efter domarna själva. Administrationen har krävt att flera domare ska ställas inför riksrätt, däribland Howells kollega vid den federala domstolen i DC, chefsdomare James Boasberg, som övervakar ett utvisningsärende med potentiellt stora politiska implikationer och otaliga personliga tragedier. I ett inlägg på sociala medier tidigare denna månad kallade Trump, Boasberg för en; – ”radikal vänstertok, en bråkmakare och agitator”. Retoriken fick chefsdomare vid the Supreme Court, John Roberts att utfärda en extraordinär tillrättavisning och klargörande av kraven för riksrätt. Som en liten hint; både Howell och Boasberg utsågs av president Obama.

Howells Nya

yttrande redogjorde för och svarade på varje DoJ:s anklagelse, men näppeligen innan hon gjort en större poäng av DoJ:s motivering till varför hon skulle kliva av målet. Det är knappast ämnat att förvåna, att Howell avvisade begäran om att hon skulle sidsteppa sitt åtagande, eftersom sådana framställningar sällan leder till framgång. Däremot, att hon använde sitt yttrande för att väga in och uppmärksamma de större och allvarliga attackerna på rättsväsendet när domstolarna behandlar hundratals juridiska utmaningar som väckts mot Trumps politik. Howell pekade på den inledande raden i DoJ:s yrkande om jäv, där departementet uttryckte ”behovet av att begränsa pågående otillbörliga intrång i president Trumps verkställande makt som pågår runt om i landet”. Hon la inte fingrarna emellan, utan tog till storsläggan; – ”Denna rad, vilken  mer låter som en samtalspunkt från en kongressledamot snarare än en juridisk sammanfattning från USA:s justitiedepartement, och saknar hänvisning till någon rättslig myndighet, och det av det enkla skälet att den uppfattning som uttrycks återspeglar en allvarlig missuppfattning av vår konstitutionella rättsordning”.

Och Howell

matade på; – ”Att avgöra om en verkställande maktutövning är laglig eller inte är faktiskt de federala domstolarnas främsta uppgift, och inte presidentens eller justitiedepartementets, även om ett kraftfullt och rigoröst försvar av verkställande åtgärder, både är förväntat och till hjälp för domstolarna. Howells utlåtande, där begäran om entledigande av henne grundat i jäv avslogs, kritiserades DoJ:s ”generella förringande av sakfrågorna och bevisen i samtliga stämningar” som lämnats in mot Trumps agenda, samtidigt som det noterades att domstolar har erinrat om att man inte ska ta lätt på yrkanden grundade i jäv. Howell avslutade sitt yttrande; – ”Denna större oro för en övergripande skada på rättsstatsprincipen och det federala rättssystemet p.g.a. obetänksamma ifrågasättanden av enskilda federala domares beslutsprocess, har fått chefsdomaren John G. Roberts, Jr. att kritisera ’beklagliga försök’ från ’offentliga tjänstemän’ att skrämma domare, bl.a. genom att antyda politisk partiskhet i domarens negativa beslut, när de ska lösa juridiska spörsmål, utan att det finns någon trovärdig grund för sådana anklagelser”.

Också om

---

chefsdomaren vid the Supreme Court, John Roberts nyligen tillrättavisade Trump för hans oansvariga uttalande om att vissa domare borde ställas inför riksrätt, var det likt en farsa, vilken skäller ut sin 12-åriga son för vårdslös körning efter att ha kastat bilnycklarna till honom. Roberts reagerade på presidentens inlägg med ett eget uttalande; ”I mer än två århundraden har det varit etablerat att riksrätt inte är ett lämpligt svar på oenighet om ett rättsligt beslut. Den normala processen för överklagande finns för det ändamålet.” Roberts tillsattes av Trump under dennes senaste presidentskap. Och ”återbetalar”, således Trump genom, att mer än någon annan bäddat för Trumps väg till makten och hans olagliga handlingar när han väl åter befann sig i Vita huset. Listan på detaljerna skulle kunna göras mycket längre, men låt oss bara titta på fyra punkter.

För det första

har vi the Supreme Courts beslut från 2010 i Citizens United vs Federal Elections Committee. I det målet hade och lade Roberts den avgörande rösten, och vände ett århundrade av prejudikat mot, att tillåta företag, andra externa grupper och rika givare att spendera obegränsade summor på valkampanjer. Inom några dagar efter beslutet gick president Obama ut och varnade för att beslutet – ”… kommer att öppna dammluckorna för särintressen – inklusive utländska företag – att spendera obegränsat i våra val”. Obegränsade bidrag har verkligen lett till att den amerikanska valprocessen har gynnat företagens och de rikas intressen. I dag spelar den största bidragsgivaren till Trumps kampanj 2024, Elon Musk, en oöverträffad roll i den nuvarande administrationen. Denna process har iofs pågått i över trettio år, men Corporate America har definitivt tagit över politikernas roll, se mitt inlägg Ukraina – US Bullshit.  

För det andra

gav Roberts 2013 sig själv i uppdrag att skriva majoritetsutlåtandet i målet Shelby County vs Holder, vilket upphävde en viktig del av lagen om rösträtt. I en artikel från 2024 i Journal of Political Economy presenterades bevis för att Shelby County-domen minskade valdeltagandet bland minoritetsväljare på grund av; – ”… tekniker för att undertrycka väljares möjlighet att rösta i avsaknad av federal tillsyn…”. Två professorer skrev i ett dokument från American Economic Association: ”Våra resultat tyder på att chefsdomare Roberts kanske borde vara något mindre optimistisk när det gäller den demokratiska jämlikheten i Södern”. Jag undrar var Trump fann en amerikansk jurist, vilken tror att den svarta minoriteter i USA:s södra delstater lever på jämställd fot med den vita befolkningen? Bah! Roberts är dessvärre en korrupt jurist, vars lojaliteter ligger långt vid sidan av Konstitutionen.

För det tredje

år 2023, beslutade Colorados Supreme Court att Trump skulle lyftas bort från delstatens valsedel på grund av det 14:e tilläggets förbud mot kandidater som har ”… deltagit i uppror eller revolterat…” mot USA eller ”… erbjudit dess fiender hjälp eller skydd…”. Efter en granskning ansåg Roberts och fyra andra domare att en lag måste antas av kongressen för att en sådan diskvalificering ska träda i kraft. Va? Det var en oväntad vändning, då något sådant undantag, jag i vart fall, aldrig tidigare ens hört talas om. USA:s konstitution, är den yttersta och viktigaste rättskällan vars bestämmelser äger företräde framför befintliga liksom framtida lagar. Att det skulle krävas ytterligare en lag för att konstitutionens bestämmelser ska gälla, begriper jag överhuvud inte. Vad som enligt Konstitutionen är förbjudet, är väl det oavsett annan lagstiftning – eller? Det elaka i denna situation är att USA saknar en författningsdomstol, vilken kan överpröva the Supreme Courts avgöranden, vilka tydligtvis gång på gång, avgörande efter avgörande går mot medborgarnas intressen för att istället gynna Corporate America.

För det fjärde

och det allvarligaste felbeslutet Roberts tagit, enligt min mening. Roberts tilldelade sig själv, återigen att skriva för majoriteten i förra sommarens avgörande i målet; United States vs Trump. I sitt yttrande ”trollade” chefsdomaren fram en rätt till immunitet för presidenten; – ”… från straffrättsligt åtal för uppförande inom hans exklusiva sfär av konstitutionell myndighet”. I en lika kritisk som svidande avvikande mening skrev domare Sonia Sotomayor att Roberts ”… uppfinner en icke-textuell, icke-historisk och omotiverad immunitet, vilken sätter presidenten över lagen”. Trump instämmer helt och hållet, i Sotomayors analys. Han har gjort gällande att; – ”Jag har rätt att göra vad jag vill som president” och ”Den som räddar sitt land bryter inte mot någon lag”. Trumps uttalanden, tyder på att han inte har ens en susning, om vad presidentskapet, innebär och vad som förväntas av honom. En amerikansk president får gör precis så mycket, som konstitutionen medger.

Den samlade

bilden av Roberts, ger vid handen att, Corporate Amerika äntligen lyckats få sin man in i lagstiftningsmakten. Roberts verkar programenligt bana väg för företagen, och göra det möjligt att konsolidera sitt nya maktinnehav. Trump står således i tacksamhetsskuld till Roberts vilken han visade den 4 mars, då kameror fångade Trump när han klappade Roberts på armen och sa; – ”Tack igen. Jag ska inte glömma det”. Jag undrar hur Trump ska kunna ”betala” tillbaka tjänsten utan hela storyn kommer att bedömas som ett mutupplägg? Meniallafall. Därtill undrar jag om Roberts är medveten om att Trump kommer att begära mer än vad Roberts kan leverera och vad den resan slutar. Under sina två första månader på posten har Trump redan ignorerat dussintals lagar och konstitutionella bestämmelser. Han har utfärdat exekutiva order som syftar till att upphäva de medborgerliga rättigheter som följer av det 14:e tillägget, blockera pengar som kongressen anslagit till Agency for International Development, (USAID) , utestänga en reporter från Associated Press från genomgångar i Vita huset, avskeda tjänstemän utan saklig grund och mycket mer.

Nyligen gav

Trump order om att samla ihop icke-medborgare som påstods vara medlemmar i ett venezuelanskt gäng och skicka dem till ett fängelse i El Salvador. Presidenten hävdade att han har rätt att göra detta enligt Alien Enemies Act från 1798, men den gäller endast i krigstid eller vid invasion. Domare James Boasberg, utfärdade ett interimistiskt beslut om att tillfälligt stoppa dessa utvisningar. På sociala medier kallade Trump domare Boasberg för en ”… vänsterradikal galning till domare…” och fortsatte;  – ”… den här domaren, liksom många av de korrupta domare som jag tvingas stå inför, borde ställas inför riksrätt…!”. Det var detta som föranledde Roberts till den mesiga tillrättavisningen av Trump. Hade jag haft möjlighet hade jag konfronterat chefsdomaren med följande ord; – ”Din  förmaning, Herr chefsdomare, är för lite för tunn, lite för sen. Du har redan spelat en ödesdiger nyckelroll, i att öppna amerikansk politik för en korrumperande tsunami av dollar, du har lyckats begränsa rösträtten, du såg till att Trump upptogs på varje delstats valsedel 2024, och du satte presidenten över lagen. I Trumps händer har du, mot bättre vetande, lagt nycklarna till kungariket. Det kommer inte att bli lätt att vrida dem ur det greppet”.