SACO
eller Sveriges Akademikers Centralorganisation, har genomfört en omfattande undersökning av löneskillnader mellan manliga och kvinnliga akademiker i Sverige, baserat på ett helt arbetslivs löner, vilket de kallar; livslön. Jag vaknade till, det minst sagt, uppseendeväckande resultatet av fackförbundets undersökning. Den visar att kvinnliga akademiker under sitt yrkesverksamma liv har fyra miljoner spänn mindre att röra sig med än sina manliga kollegor. Jag blev helt ställd, paff! Varför? Jag hade ett jättelikt frågetecken ovanför huvudet. Vad är det för objektiva skäl bakom en sådan anti-demokratiskt, medborgarfientlig och olaglig skillnad? Olaglig? Tveklöst! Konstitutionen tvekar inte på den punkten, då det nästan övertydligt framgår av RF, EKMR och Stadgan, att jämlikhet ska råda mellan man och kvinna. Definitivt när det kommer till löner. Staten & Co, d.v.s. Staten, förvaltningen och etablissemanget, lever av allt att döma uppenbarligen i den, för makteliten mycket vanligt förekommande vanföreställningen om, att vad som står i Konstitutionen är ett slags principuttalande, eller avsiktsförklaring, något man inte behöver bry sig om.
Lagen
Så förhåller det sig icke! Vad som står i Konstitutionen gäller, gäller ordagrant, därom råder det inget tvivel, bland klokt folk. Staten & Co, måste väl ändå, ha läst 1 kap. 2 § 1-5 st. RF, EKMR och Stadgan, åtminstone en gång och känna till dessas existens – eller? Skit samma! Vad som står här, är vad Staten & Co, har att förhålla sig till
RF 1 kap. 2 §
Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara
grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna
trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social
omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.
Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder
till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet
och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna
ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder,
sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den
enskilde som person.
EKMR, art. 14. Förbud mot diskriminering
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna
konvention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund
såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt,
nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet,
förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
Stadgan, art. 21(1). Icke-diskriminering
1. All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg,
etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion
eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till
nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder
eller sexuell läggning ska vara förbjuden.
Stadgan, art. 23. Jämställdhet mellan kvinnor och män
Jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden,
inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön.
Principen om jämställdhet utgör inget hinder för att behålla eller besluta om
åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.
Kan det bli mycket tydligare? Sedan RF förklarat, ”Statsskickets grunder”, i kap. 1, 1 §, lägger RF ut rättigheterna direkt i 2 §. Placeringen av lagrummet indikerar dess betydelse. Kan Staten & Co verkligen missförstå eller alls inte fatta innebörden av vad där står. Jag har inte, precis jättesvårt, att förstå hur Staten & Co förväntas förhålla sig till lagens bokstav – har du?
Klara besked
Tvärtom tycker jag lagen uttrycker sig ovanligt tydligt och starkt med vad som gäller. Diskriminering ska vara förbjudet, jämlikhet ska säkerställas, och lagen sträcker sig t.o.m. så långt, att den överträder sig själv, med att erbjuda kvinnorna, (vilka alltid, i alla lägen, förefaller vara; ”det underrepresenterade könet”), mer skydd än vad som egentligen krävs. Stadgan visar och erkänner därmed, att kvinnor generellt blivit och blir diskriminerade. Så långt, så gott, eller ja, inte för kvinnorna då. Meniallafall. Vad gör Staten & Co…? Ingenting! Ingenting? Vaddå ingenting? Snälla, redan när jag var ung, på 1970-talet debatterade vi länge och väl, just exakt, bl.a. principen lika lön, för lika arbete. Det är fan mer än femtio år sedan! Staten & Co, har rakt av motarbetat en sådan ordning, med det urlöjliga och rent lögnaktiga påståendet, att svenska kvinnor är jämställda med männen. Punkt! Där är vi tillbaka till maktelitens ringa förståelse och vantolkning av lagen, alltså som principuttalanden, och/eller avsiktsförklaringar. Lagen innebär inte att kvinnor ska ha en chans att jämställas med mannen, den innebär att kvinnan de facto ÄR, jämställd, vilket ska vara startpunkten för Staten & Co:s, vidare åtgärder i denna kontext.
Nyheterna
frågade en ung kvinnlig student om vad hon tyckte om SACO:s resultat. Tjejen var klart negativt inställd till, att något sådant förekom i dagens jämställda samhälle, det var inte rättvist osv. Därefter, sa hon något generat, att Sverige var ett bra land… och jag formligen exploderade i ett spontant gapflabb. Nej, det var varken av vanvördnad för fosterlandet, eller för att jag tyckte tösen var korkad. Men hennes inställning och svar var, i det närmaste identisk, med vad jag tyckte och tänkte, då jag var i hennes ålder. Det är fan mer än femtio år sedan! Också då, satt det inpräntat i medborgarna, att kritik riktad mot Staten & Co, ska vara sakligt och alltid följas av ett balanserande uttalande. En friskrivning helt enkelt. Fuck that! Den något generade tjejen har definitivt gjort samma sammanblandning, som jag gjorde, av vad som är vad och vad som är vilket. Det är utan tvekan en väsentlig skillnad på svenska folkets Sverige och det officiella Sverige. Medan folket är ett skönt sådant, mer jordnära och tolerant än inte, med starka åsikter, (dessvärre oftast oredovisade), och generellt med en sund uppfattning av rättvisa, är Staten & Co, endast inriktad på sig själv, och genomför mekaniskt sin agenda oaktat varje giltig invändning. Det är en stel, styltig och tungrodd organisation med ytterst liten plats för spontanitet, än mindre empati.
Redan som Barn
upplevde jag det som är den klara skillnaden på svensken i gemen och Staten & Co, i det faktum, att leendet hos dess representanter, aldrig nådde ögonen, de var/är alltid, ”kalla som fiskars”, som jag uttryckte saken, medan jag i mina övriga landsmäns ögon finner glädje, sorg och ibland en spjuveraktig glimt, vilket gör människan dynamisk och levande. Kolla själv in nästa gång en politiker intervjuas eller tänk på den kristna kärlek, vilken aldrig når upp till Buschs ögon. Det kanske ska vara så, men den folkliga biten byter jag gärna mot Staten & Co:s, obrottsliga lojalitet och respekt för lagen. Staten & Co, är oavsett färggeggan som styr, en koloss på lerfötter, vilken sedan 1990-talet inte levererat något mervärde. Sverige är dessvärre fortfarande en utpräglad Demokratur, i den mening kämpen Wilhelm Moberg gav den, i sin odödliga analys från 1965. Det är fan mer än femtio år sedan och jag har skrivit det förut och kommer att göra det igen. Moberg skrev i sin artikel; I egen sak: obekväma inlägg i det offentliga samtalet, 1965;
Demokratur
I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”
Det bästa beviset på, att Mobergs träffsäkra analys är mitt i prick, är att medan hans trilogi om in/utvandrande migranter i rena debattromaner görs till lönsamma folklustspel och musikaler, vilka varje medveten medborgare känner till, är hans politiska skriverier och hiskeliga demaskering av den svenska rättvisan förpassade till glömskan, i dammiga arkiv.
Wilhelm Moberg
Jag som då levde, var fjorton och intresserad, kan bekräfta, att Moberg, släppte The Bömb rakt ner i ett etablissemang, vilket inbillade sig bära en 250-årig yttrandefrihetstradition. Artikeln fick mig att läsa Mobergs häftiga böcker. Bara förordet till hans ”Min svenska historia”, slog totalt omkull mig och befäste historia som mitt favoritämne. Jag kan och kommer, naturligtvis aldrig att kunna axla Mobergs mantel, men jag vill likväl verka, i hans anda, för samma mål och de ideal Moberg brann, så klart och intensivt för; medborgarens ovillkorliga frihet och Staten & Co:s, plikt att sig efter lagen rätta. Hans besvärande avslöjanden av en präktigt läskig rättsröta på 1940-1950-talen, fick mig intresserad av juridik, som mitt nästa favoritämne. OK! OK! Vad har detta med Sverige 2025, att göra? Inget annat än att stärka min poäng, att Sverige dessvärre fortfarande är en utpräglad Demokratur. Jag för min del ser ingen differens på Sverige 1965 och 2025 sedan Mobergs bomb briserade i den kontexten.
RF (2010)
står för 1974 års reformerade Regeringsform, vilken trädde i kraft den 1 januari 2011, och är ett ytterligare bevis på Demokratur, i det att det endast i en Demokratur kan förekomma en grundlag, med rättigheter medborgarna inte kan hänvisa till eller åberopa inför domstol men likväl av dessa ska betraktas som reella fri- och rättigheter. Inte förrän den1 januari 2011, fick alltså medborgarna möjlighet att hänvisa och åberopa grundlagen inför domstol. Och åter, lagens beskriver aldrig hur det BÖR vara, utan bara hur det SKA vara. Detta kontrade Staten & Co, med att helt sonika inte tillämpa RF (2010). Den som betvivlar den saken, får gärna förklara skillnaden, mellan de flera hundra tusen mål, ärenden och fall, vilka borde vara handlagda på 13 år och den handfull, som existerar. Och då har jag inte räknat in de lika många som saknas avseende EKMR och Stadgan. Att Sverige skulle vara det enda land i Europa, där inga intrång i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter förekommer kan vi droppa direkt. Det motsägs av 36 eller fler fällande domar mot Sverige i den Europeiska Domstolen för mänskliga rättigheter, (Domstolen eller ECtHR). Det klart motsägs av de ca 60+ mål, vilka väntar på förhandling.
Så Vaddå Bra?
Det finns så klart inget bra i eller med en stat, vilken inte ens äger anständighet att respektera sina egna lagar. Det är beklämmande svaghetstecken den representativa demokratin därmed uppvisar, och blotta tanken på att ge Hitler rätt i sitt förakt för demokratiernas svagheter, är motbjudande, värre. Hitler är dessutom ett paradexempel på vad som med hög sannolikt händer när demokratin blir slapphänt och slarvig, frångår eller struntar i de demokratiska principer den och rättsstaten vilar på. Det hände i USA i november 2024 och det kan hända här. Slutsatsen är att Konstitutionen ska följas in absurdum om så krävs för att säkerställa att medborgarna kommer i åtnjutande av sina tillerkända grundläggande fri- och rättigheter och att Sverige förblir en suverän stat. Mig förvånar det högeligen att den ordningen inte redan råder och stämmer in i de kloka jurister, vilka frågar sig varför Staten & Co, alltid pratar om begränsningar, så fort medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter kommer på tal. Det är ju rätt avslöjande – eller?
EU-rätten
Visst är det så, för om de grundläggande fri- och rättigheterna, genast ska begränsas, kan vi glömma de mer långtgående fri- och rättigheter EU-rätten medger. Nu är jag knappast ett lejon på andra medlemsstaters implementering av rättigheterna, men Staten & Co har aldrig utnyttjat EU-rättens generösa möjlighet att förbättra medborgarnas skydd. Knepigt – eller? Ännu knepigare är, att Staten & Co, i åtskilliga mål, inför ECtHR, våldsamt motsatt sig, medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Vissa domstolsreferat, är rent otäcka, att läsa, varav det värsta var målet, vilket rörde medborgares och miljörörelsers rätt, att överklaga miljödomstolarnas beslut. EU, där Sverige ingår, hade beslutat, att en miljörörelse, vilket verkat i ett år och bestod av 100 medlemmar var berättigade, jämte medborgare, vilka direkt påverkades av beslutet, att överklaga det. Sverige ville annorlunda och insisterade tillräckligt genomgående och envetet, på att tre års verksamhet och 3000 medlemmar, skulle gälla, att Kommissionen såg sig tvungen, att dra Staten & Co, inför
ECtHR
där Staten & Co:s agent eller advokat, till min totala förbluffelse, rabiat argumenterade för Sveriges ståndpunkt. Det var skämmigt, det var pinigt, det var oförklarligt, det var inte klokt! Det var däremot EU:s beslut, vilket baserats på det faktum, att ytterst få miljöhotande projekt är kända ett år i förväg, och dessa projekt oftast berör en mindre grupp medborgare. Ställ det mot tre år och 3000 deltagare och bedöm proportionaliteten, som inte finns! Ställ det mot en liten by i Norrland i kamp mot, resursstarka energiföretag, och gör det begripligt! Jag som formades av Sveriges 1960-1970-tal greppar det inte. Rätten till mänskliga rättigheter, att stå upp för dessa, stå upp för ANC i ett av apartheid delat Sydafrika, stå upp för Vietnam, mot USA:s dödliga aggression, stå upp för politiska fångar varhelst i världen de förvarades, hörde nästan till vardagen och basunerades ut av Staten & Co. Det känns som ett nedköp, att allt säljsnack om solidaritet, jämlikhet och frihet, inte avsåg oss, här hemma, utan bara några jävla bananrepubliker på någon fjärran kontinent. För mig betyder det, att Staten & Co, mer värnar sin hegemoni än våra fri- och rättigheter. Sveriges orealistiska motkrav, bevisar bortom alla tvivel, att Staten & Co, ville behålla sin möjlighet att bara köra över medborgares berättigade intressen. Den ambitionen har långt ifrån svalnat eller glömts bort. Får man inte göra, inte bra!
Till slut
för att ingen ska famla i mörker om vad som gäller avslutar jag dagens inlägg med, lagens skydd av sig själv, med bindande bestämmelser.
EKMR, art. 1. Skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna
De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en,
som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter
som anges i avdelning I av denna konvention.
EKMR, art. 17. Förbud mot missbruk av rättigheter
Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en rätt
för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet eller
utföra handling som syftar till att utplåna någon av de fri- och
rättigheter som angetts i konventionen eller till att inskränka dem i
större utsträckning än vad som där medgetts.
Stadgan, art. 53. Skyddsnivå
Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den inskränker
eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten,
internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller
samtliga medlemsstater är parter, särskilt europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
samt i medlemsstaternas författningar.
Stadgan, art. 54. Förbud mot missbruk av rättigheter
Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att
bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel
någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att
inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan.
I denna kontext, ska nämnas, att EU-rätten endast godtar lagtexter i original, avfattade på franska eller engelska och publicerade i EU:s officiella tidning. De bestämmelser jag refererar till här ovan är dock översatta av EU och både RF och EKMR är svensk lag. Den viktigaste förändringen från gårdagens till dagens lagstiftning, är att det genomgående står SKA istället för BÖR. Därmed Gott Folk stänger jag ner för idag.
Lämna ett svar