Påven

Franciskus, är död. Utan att vara det minsta religiös, fann jag mannen bakom Pontifex Maximum   intressant. Hans namnval; Fransiskus, skvallrade om att en annorlunda påve var i antågande, då jag förmodar att Fransiskus avser Fransiskus av Assisi. Tiggarmunk, predikant och botgörare från 1200-talet, vilken grundade Franskanorden, och var den andre och den näst siste kristne att konsekvent leva upp till Jesus testamente. Påve Fransiskus försökte, verkligen efterlikna Fransiskus av Assisi, och hedra Jesus alla löften, och bröt en tvåtusen år gammal kyrklig doktrin genom att liera sig med folket, istället för med makteliten och han bröt slutligen mot traditionen att helst se en europé, företrädesvis en italienare, som påve. Han ansåg att den katolska kyrkan ska vara en fattig kyrka för fattiga folk, vilket blivit inriktningen för katolska präster i Sydamerika. Det säger något om det förtryck befolkningarna utsätts för, av sina styren.

Fransiskus

betraktade omvärlden utifrån Jesus värderingar, och levde enkelt, (i jämförelse med Borgia, asketiskt), och var aldrig, varken feg eller sen med att skriva världsdelarna på näsan, var gång han upplevde att ledarna missade eller saknade barmhärtighet. Nu senast med Farbror Orange Trump och korkade J.D. ”Mr Vacancy” Vance, över massdeportationerna av sydamerikaner. Ett förfarande som tydligtvis är tveksamt lagligt och definitivt obarmhärtigt, och torde varit en känslig fråga för argentinaren, Fransiskus.  Jag tycker han lyckades bra med att återge den katolska kyrkan till sina tillbedjare, men dessvärre är sådana tvärvändningar s.a.s. färskvara, vilken står och faller med näste påve. Förresten, den där Vance, mannen som tar sig fram med armbågarna och är en linslus värre, och som konverterade till katolicismen 2019, hade mage, att besöka påven och om Vance var lika otrevlig och oförskämd han var mot Zelenskyj mot hela EU/Europa, och alla andra, för den delen, förstår jag att Vances, oväntade uppdykande följdes av ett upprört surr som från en bikupa i Vatikanstaten. Det viskades och utbyttes ögonkast i samförstånd, över en; ”Fräck Hillbilly”.

Vance

vilken fortfarande är den intelligente, men fattige hillbillypojken som fick chansen att studera vid USA:s förnämsta lärosäte, där han lärde sig sätta samman grammatiskt korrekta meningar, och skrev en bok om sin svåra barndom. Jag har inte läst hans bok, och ska inte uttala mig om Vance litterära kvaliteter, men i USA behöver man inte vara någon större litterär förmåga med en sådan tårdrypande story, som vändes till den amerikanska drömmen om framgång. Det hela känns, som den gamla pekoralen, ”Barnen på Frostmofjället”, i kubik. Dock, misslyckades Harvard, kapitalt med att lära Vance hyfs, mänsklighetens historia och hur man ska förhålla sig till sin omgivning och han missade helt klart föreläsningarna i statsmannaskap. Att Vance gjorde sig ärende till påven hänger antagligen likväl samman med, att hans beräknande jag, vill visa sina katolska väljare att han är en sann katolik, samt den diskussion Vance trasslade in sig i, och de rejält, och som gällde kärlek till medmänniskorna. Ett koncept Vance överhuvud inte begriper, men slängde sig med att citera Thomas av Aquinos kärlekshierarki, och vantolkade fullständigt dess teser. I en intervju, vilken finns beskriven i mitt inlägg XXXXXXXXXXXXX, hävdade Vance att efter det att en person visat sin familj, kommunen, staden, sina landsmän människokärlek, kan man visa resten av världen kärlek, om det finns någon kvar då.          

Per Omgående

levererade hela världens aktiva kristna präster och akademiker en skurpaket av tillrättavisningar. Inte minst påven Fransiskus, vilken förklarade att kärleken till nästan är universell och gäller; oavsett alltid samtliga människor på Moder Jord, särskilt de fattiga, marginaliserade och förtryckta folken. Det handlar om det föredöme den Barmhärtige Samariten visade och satte med sin gärning. Om Vance trodde sig kunna förklara sin vridna uppfattning för Fransiskus, föll de fröna sannolikt i ofruktbar mylla. Oaktat det faktum att Thomas av Aquino fortfarande, inom den katolska trosriktningen, är en kyrklig auktoritet, och hans mening ännu äger tyngd, känner uppenbart inte Vance till, att Aquino på sin dödsbädd menade att allt han sagt och gjort, egentligen inte var mer värt, än ”lite hö!”. Vance aktualiserar Einsteins tes om att fantasi, eller förmågan att gå i andras skor och känna medmänniskans sentiment, är bra mycket viktigare än intelligens.

I Denna Kontext

noterar jag att viss kyrklig press delvis verkar ursäkta buffeln och mobbaren, Vance, med att beskriva hur svår och smärtsam upplevelsen, måste vara av att böja sig och dagtinga med sin katolska tro, för att tillfredsställa Trumps lite nyckfulla beslut och avgöranden. Bah! Trams och nonsens! Killen bytte tro lika lätt sam han bytte politisk hemvist, och blev katolik, dels för att hans strategi går ut på att skapa sig ett namn på spektakulära utspel, dels på att den katolska väljarbasen idag nästan ensamma kan bära fram sin kandidat till Vita Huset, vilket Vance otvivelaktigt siktar på och mot. Gissningsvis räknar Vance med att katolsk presidentkandidat, kan komma att nå framgång, då USA endast haft två presidenter, vilka bekänt sig till katolicismen, J.F. Kennedy och Biden. Överhuvud, börjar utvecklingen i USA, bli så intressant och lika underhållande som en såpopera, att jag starkt funderar på om jag inte likväl skulle poppa ett gäng popcorn och placera mig i TV-soffan. Entropin, eller den amerikanska statens präktiga sönderfall, har varit och är så snabb och accelererar därtill, att det är läge för timvisa uppdateringar.   

Bananrepublik

är det bästa man kan kalla USA idag, för flykten från verkligheten, inte bara Trump och hans entourage, utan hela den 47:e amerikanska administrationen ägnar sig åt, är en exempellös missförvaltning, vilket resulterat i en förvuxen kopia av ett illa funkande Grönköping. Vad som den 10 januari 2025 framställdes som ett superteam har programenligt krackelerat, och systemet har, p.g.a. övermod och inre spänningar, börjat gnissla och laggar betänkligt, och har i Thomas Jeffersons mening blivit destruktiv för sitt syfte. I min sammanfattning av den senaste tidens turbulens, har jag noterat att de personer Trump överöste med            

uppdrag och befogenheter, lyckades hänga av tönten Ramsay, vilken inte längre syns. Musk ligger lågt, sedan han mött mördande kritik, för sin roll på DOGE som medborgarfientlig rättighetsslaktare och Teslas aktier störtdykt och kapat 44% av Musks förmögenhet. En öppen brytning med Trump syns inte ännu, men det ryktas om att han privat uttryckt åsikten att Trump är, – ”ute på djupt vatten”. En fantastisk aha-upplevelse, av en idiot som borde ha insett vad hans uppdrag innebar och skulle bära med sig, i form av negativ publicitet och tappat förtroende. Vilket i sin tur inneburit att en del länder hotat med att avveckla sina Starlinksystem och andra, annullerat sina beställningar på Musks lösning för snabb Internettrafik.

Splittringen

mellan Trump och Musk gick bra mycket snabbare än vad många av oss som såg kollisionen komma, när Trump upphöjde Musk till semigud. Den kunskapen är inte baserad på stjärntydning, synskhet eller hokus pokus, utan helt och hållet, på sunt förnuft och befintliga förhållanden och omständigheter. Utifrån sådana förutsättningar, är vad som skett lika ofelbart som oundvikligt. Att också Trumps försäkringar om att kaoset på världens börser strax skulle lägga sig, studsat och i realiteten spelat ut i precis motsatt riktning, lär inte förbättra dennes relation med Musk, vilken nu sannolikt desperat funderar på hur han ska reparera den, i dubbel bemärkelse, självförvållade skadan, vilken dessutom hårt drabbat Teslas och Starlinks aktieägare om några sådana finns kvar, utöver Musk. Musk kommer säkert, som gubben i lådan dyka upp igen, men den närmsta tiden slickar han sina sår. En annan av Trumps semigudar; försvarsministern med det konstiga namnet; Hegseth kommer troligtvis att strax göra likadant. Som den yttersta garanten för Konstitutionen och som enligt amerikanska mått mätt, likt en hök har att övervaka USA:s beredskap och förmåga att bedriva krig, inget annat gör än att klanta sig och har med sin ledarstil och Trumps agenda drivit Pentagon, eller Departement of Defense in i omfattande förvirring, vild oordning, en veritabel ”härdsmälta”, som en avhoppad militärpersonal beskrev situationen, vilken fortsatte med ”totalt kaos”, och att Hegseth bara skapar ”drama”, av allting.

Hegseth

borde, sedan länge, ha varit utsparkad i kylan, men killen har tur som en tok då många republikaner satsade mycket prestige och anseende på att hjälpa Trump med att få honom godkänd som USA:s försvarsminister. Vid omröstningen blev röstsiffrorna lika, varför Vance, (igen), fick lösa knuten till Hegseths favör. Det skvallras i Washington om att det skulle vara ett rejält nedköp att sparka en person, redan efter tre månader, i vilken man investerat så mycket. Det skulle slå tillbaka på politikerna som ifrågasättande av deras omdömen. Försvarsministern är utan minsta tvekan aningslös som siffran noll, inkompetent och direkt olämplig för varje högre befattning inom administrationen, i någon administration. Utmaningarna som nyhetsankare på Fox News, är något annorlunda än som försvarsminister med ca 2,8 miljoner par boots underställda hans kommendering och med ett världsomspännande nät av installationer för avlyssning, baser och fysisk underrättelseinhämtning att bevaka och utveckla. Det går i alla händelser att konstatera det faktum att USA dyrt skulle få betala, för Trumps och Hegseths huvudlösa agenda och agerande, om någon dristade sig att anfalla landet.

En Stark Känsla

får jag, av att Trump utsåg Hegseth, med uppgift att inte enbart avveckla den positiva och konstruktiva kraft accepterandet av transpersoner och hela paletten av alternativa självuppfattningar faktiskt har inneburit för militären och försvarsviljan. Eftersom Trump är överbefälhavare kan han beordra militären till vapeninsatser, men marschordern måste vara tillåten i Konstitutionell mening. Hegseth förefaller därför försöka manövrera militären och Pentagon att överge den traditionella och absoluta solidaritet med Konstitutionen och flytta över den till presidenten. Denna agenda passar in i Trumps övriga, dealande & wheelande, med sina konstitutionella rättigheter han har och likväl de han inte har. Hegseth är kvar, då Trump sannolikt inte litar på att kunna hitta ännu en, mer än villig, lättledd och stupid individ, beredd att uppfylla presidentens knepiga framtidsplaner. Som jag tidigare skrivit har jänkarna själva korrumperat sin Konstitution, då presidenten enligt maktdelningsläran inte ska kunna kontrollera två av de tre autonoma maktcentra maktdelning består av. Det är svårt att se behovet av att ge presidenten den kontrollen. Det amerikanska styresskicket ska vara baserat på maktdelning, d.v.s. Kongressen: bestående av Senat och Representanthus, som lagstiftande makt, presidenten som exekutiv, (utförande), makt och domstolarna som kontrollmakt eller i kortform; Check & Balance, Kontroll & Balans.

Det nya

och revolutionerande med den amerikanska Konstitutionen var att offentlig makt, inte längre skulle utövas av en härskare, för att skapa privilegier åt de besuttna, utan skulle utgå utifrån, ”We the people…”, folkviljan för att skapa rättigheter och nytta för medborgarna. För att skydda sitt nya statsskick skrev USA:s grundande fäder, the Constitution, ett regelverk med överordnade bestämmelser om statsskickets grunder och till skydd för de rättigheter varje individ, av naturen givits genom att födas till människa. George Washington, Benjamin Franklin, Thomas Jefferson och John Adams var några som tog Montesquieus maktdelningslära, vilken egentligen var avsedd för den franske kungens problem med sin adel, och anpassade den fyndigt till USA:s statsskick. Den ursprungliga Konstitutionen beskrev en Kongress, m.a.o. en lagstiftningsmakt, vilken också sitter på kassakistan, den beskrev en president med underlydande departement för att utföra vad lagstiftarna bestämt, och som kronan på verket en Högsta domstol, för att kontrollera att lagstiftarna inte stiftade lagar i strid med Konstitutionen och att presidenten verkligen gjorde vad denne var vald att uträtta.

Det Fyndiga

med statsskicket är den sköna kontroll & balans, vilka är grundläggande element i en konstitutionell demokrati. Dessa är ämnade att förhindra godtycklig maktutövning, förbättra beslutskvaliteten och beslutsunderlag, samt säkerställa att det finns mekanismer för att förhindra eller bestraffa regelvidrigt och oetiskt beteende. Därför, oavsett vilket maktcentra, eller t.o.m. vilka två maktcentra som börjar strula och missförvalta, var det tänkt att den tredje skulle kunna stävja eller lindra skadan. Kongressen kunde dra in finansieringen om presidenten och/eller högsta domstolen började konstra. Högsta domstolen kunde förbjuda Kongressens lagar och hindra presidentens dekret om dessa inte höll sig i skinnet. Och presidenten kunde mildra skadan av att Kongressen och Högsta domstolen inte funkade, genom sitt veto.

Hur långt utanför Konstitutionens råmärken dunderklump Trump klampar omkring är knappast svårt att se, i det han tror sig, som president äga obegränsade befogenheter och i sina försök att bryta upp rådande ordning, för att införa vad som i praktiken är en diktatur.

Händelserna

i USA knyter an till oss, i Sverige på det sätt att vi sedan den 1 januari 1995, skulle varit en konstitutionell demokrati, men tuffade på som en representativ sådan, vilken till skillnad från den konstitutionella, inte är en rättsstat, eftersom staten äger absolut överhöghet och ensam förfogar över all offentlig makt. Därtill saknar vi medborgare, i allt väsentligt, kontroll av staten och dess agerande. Riksdagens, JO:s, JK:s eller ens domstolarnas s.k. kontroll är inte ens ett skämt, det är, nada, nothing, ingenting, eller ja om man nu inte råkar tro på övermänniskor vilka opartiskt kan sitta på två stolar samtidigt! Det torde vara ytterst få, som lyckas med det konststycket. Jag kommer bara på; Moder Theresa, Nelson Mandela, biskop Tutu, Dr Livingstone, Albert Einstein, Elenor Roosevelt, och… och… Nä! Det finns naturligtvis många fler, men däribland inga svenska politiker, således försvinnande få. Detta får mig att tänka på, Centerpartiets tidigare ledare Torbjörn Fälldin, som den, i mitt tycke, siste genuint ärlige svenske politikern. Han sågs visserligen som lite bonnig och nördig, men såhär i backspegeln och speciellt i jämförelse med dagens folkvalda, framstår han som en sann politiker.           

Våra Folkvalda

åtminstone lejonparten, är bekväma visionärslösa personer. Karriärister med skygglappar, vilka gjort folkuppdraget till ett yrke, och beror helt på stylade framträdanden och svammel. Jovisst, eftersom Sverige tycks, ”funka”, presterar politikerna något, men ser vi över tid har deras prestationer, på alla sätt varit destruktiva för sitt syfte och följaktligen för oss medborgare. Vi tillåts inte ens åberopa våra konstitutionella medborgerliga rättigheter inför domstol, vilket enbart är ämnat att förstärka bilden av ett parlamentariskt sammanbrott eller redan havererat dito, i alla händelser handlar det om ett konstitutionellt kaos och ett jävla velande. Och som vanligt drar, s.a.s. ”pennan”, iväg med handen och vi hamnar en bit ifrån ämnet. Tillbaka till amerikanarna, och de chockvågor Farbror Orange ,med sin nyckfulla ledarstil och sina handgångna män och kvinnor, globalt skickat, och som fett ställer till det jorden runt. Men någonstans är den sjuka, vridna och fascistoida verklighet, i vart fall, för jänkarna självförvållad och logiskt riktig, och med tanke på att klumpedunsen redan fått en chans, vilken han sumpade är det helt obegripligt att medborgarna ger honom ytterligare en, en andra.

Gott Folk!

Jag ser deadline närma sig med stormsteg, varför resten av byket, alltså Rubio, Bimbo, Waltz, Witkoff och Korn Flakes får vaskas i nästa inlägg, eller imorgon. Men innan jag går, måste nämnas att jag, ta mig fan,  hittade den där sajten, med 5792 partners jag skrev om i inlägget; Se upp för partners! Sajten heter;

oebdcode.com, och syftar att hjälpa till med; Bil reparation. Detta är en maskinöversatt sajt, vilken uppenbart inte endast pysslar med rådgivning till bilentusiaster. Av antalet partners att döma, förefaller den huvudsakliga sysselsättningen istället vara datainsamling komplett, alla mätbara data, m.a.o. Var snälla mot varandra och lev väl. Hadé.