Under

över alla under, jag gjorde det! Fick äntligen ihop mitt bloggprojekt, som släpat och skavt, värre. Dock först; Min avsiktsförklaring finns [HÄR], om någon har intresse av det. Den som föredrar att läsa mina blogginlägg, framför mina undanflykter, kan klicka på denna länk [TILL BLOGGEN]. Annars, häng på! Först, dock frontbilden är bra mycket mer revolutionär, än vad jag är, men ger likafullt en hyggligt rättvisande bild av vad, jag avser med bloggen och vill att den utvecklas till. Bloggen var tänkt att starta den 24 februari 2022, men Putins illegala och fullskaliga invasion av Ukraina spårade fullständigt ur alla planer. Anledningen till att jag först nu färdigställer bloggen är, naturligtvis, delvis lathet, eller snarare en mer bohemisk än disciplinerad vardag. Det beror delvis, likväl på att jag inte har kunnat bestämma mig för hur bloggen skulle interagera med eventuella läsare. Och då det saknas gratis plug-ins för att åstadkomma det jag vill och eftersom jag varken har lust att betala dyra pengar för plug-ins, vilka ska användas en eller ett par gånger. Och då varken hackade eller nollade tillägg och teman, är aktuella att använda, eftersom jag som medborgare, har en skyldighet, att undvika avsiktliga intrång i mina medmedborgares immateriella rättigheter. (Den inställningen gäller, emellertid inte Microsoft och andra Techjättar, men hellre än att hacka deras appar, hoppar jag att använda dem). Jag klarar mig bra på open-source-appar, och på appars testperioder. Långa perioder har jag dessutom varit uppbunden av, och indragen i, en intensiv, för att inte skriva vilt & våldsamt, försvar, av vår värdighet och egendom. Medan, staten, förvaltningen inklusive domstolar, samt etablissemanget d.v.s. Staten & Co:s sabelhugg klingade och sjöng mot parerplåten,  pennfäktades jag tappert, mot en numerärt större och resursstarkare motståndare.

Fullt Fokuserad

på att värja oss, mig och fru P. mot det allmännas, (kommunens), fula, brutala och medborgarfientliga  påhopp, eller snarare rena medeltida gatlopp och elaka trakasserier. Emellertid, bottnar orsaken till fördröjningen mest i min skrivklåda. Jag har hellre skrivit, än att försöka konfigurera WordPress till mitt gillande. Skrivklådan har producerat närmare 350 långa inlägg, varav ca 250 löpande publicerats och jag har skapat 550+ bilder till dessa. Det ligger färdiga, halvfärdiga inlägg och bilder, samt mängder med material till många, många fler blogginlägg. Mitt bloggkoncept har därtill genomgått en hel del varierande stadier. Från storstilade planer byggda på WordPress, BuddyPress-arkitektur, således en fix och färdig gemenskap, med forum och allt, till ett något mindre pretentiöst WordPress, bbPress-bygge, landade jag slutligen i uppfattningen att bygga en basic blogg, utan något lull-lull, för att som gammal knegare, höja min röst, som var avsikten med hela projektet. Om bloggen drar läsare till sig, är det mer naturligt för mig att jag tillsammans med dessa eventuella läsare utvecklar medborgarbloggen.se – eller är resonemanget fel? Eftersom jag själv, avskyr det utbredda ofoget att samla persondata, är jag glad jag slipper. Uppstår intresse, för Medborgarbloggen behöver jag sålunda, bara ett simpelt formulär, för registreringar, en logga in-sida och en enkel medlems, mina-sidor-sida.

Alltså

tillbaka till ritbordet, med svansen mellan benen, som vår Vorstervovve Diesel, under protest, och med ett avsevärt motstånd mot, att kanske s.a.s. behöva smutsa ner händerna på WordPress kodnivå, vilket känns jättekonstigt, då jag i närmare sextio år varit en extrem datanörd, (började med data innan floppy- och hårddiskar fanns och vi lagrade datan på kassettband, gör det begripligt, hehe 😉), och under denna tid, har jag slaktat och byggt minst ett par hundratal+, stationära datorer, installerat datasystem och testat tusentals program, och av pur nyfikenhet, granskat ofantligt många rader programkod. Jag har spenderat dagar i ända med häftiga spel, och i princip blivit bofast på nätet, men t.o.m. Cyberspace upplever jag numer, som fan så tråkigt. Meniallafall. Nu är projektet fullbordat och innebär, att gäster, i vart fall, inledningsvis kan kommentera inläggen, utan registrering eller moderering. De eventuella läsare, vilka önskar registrera sig kan kontakta mig på [MEJL], så ordnar vi med den saken. Registrering betyder inte att man förbinder sig för annat än att respektera andras uppfattning och hålla en god samtalston, i en saklig debatt eller diskussion. Registrering betyder, att man ingår i en gemenskap med syfte, att upplysa våra medmedborgarna om våra fri- och rättigheter och i övrigt belysa, diskutera och utifrån våra förutsättningar agera; kritiskt, starkt men konstruktivt på samtidens alltför många juridiska rättsförluster, orättvisor, maktens godtycke eller vaduvill. Vad jag ändå, verkligen diggar med Internet i kombination med ex.vis WordPress, är dess potential att bygga personliga relationer till, och mellan ALLA medborgare, och därav skapa personliga nätverk, med större nytta än att bara snacka.

Om Du

som jag tycker, att våra tillerkända grundläggande fri- och rättigheter, hör till de högprioriterade och berättigade förväntningar, medborgarna, sedan den 1 januari 1995, förgäves inväntat på att få se infriade, har du kommit rätt. Tycker du dessutom att det är vår medborgerliga plikt, att föra ut det budskap om dessa fri- och rättigheter, Staten & Co, bindande förpliktelse, till trots, förefaller skiträdda att publicera, kan du också agera rätt. Och skulle det förhålla sig på det sätt, att du därutöver instämmer i Wilhelm Mobergs beskrivning, från 1965, av Sverige som en Demokratur, har vi en stark allians. Jag vill, dock vara tydlig med, att jag visserligen önskar, att bloggen kan innebära skillnad för någon, men inte hyser några större förhoppningar om att lyckas skapa en pansarnäve, med vilken det går att dränera och rensa upp politikerträsket. Oppsss! Det där var ju Trump… jag formulerar om… Pansarnäve, med vilken vi, med säkert grepp, kan hålla upp RF, EKMR och Stadgan, för att underlätta Staten & Co:s närmare studier, av denna vår nya och avsett aktiva författning, vilken bättre klär som Konstitution. Jaja, jag vet, är fullt medveten om, att jag tidigare skrivit det några gånger, (få  😉), och lär göra det ett antal fler.

Detta Gäller

likväl den redan nämnda beskrivningen av Sverige som Demokratur, vilken var Mobergs uppgörelse med socialdemokratin, vilka då suttit vid makten i mer än tjugo år, och ständigt flyttade gränsen utåt för partiets inflytande på och över samhället och medborgarna. Lika ständigt utökade våra folkvalda politiker genom Riksdagen, sina befogenheter, närgångna kontroll, och privilegier. Jag kan inte låta bli att ännu en gång återge texten, inte minst för att jag, en gång för alla, ska lära mig den utantill.

I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val,

åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras

av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar ska

släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en före-

ställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten.

Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.

Det Är

således sextio år sedan, i år 2025, Mobergs träffsäkra och analytiska artikel publicerades i Aftonbladet, och etablissemanget gick i taket, och igenom. Fullkomligt chockade över, att en sådan välkänd och populär författare, kunde vara till den grad illojal att denne gav sig på det egna landet. Bullshit! Ett korrekt betraktelsesätt och tolkning är, att det istället, är etablissemanget, vilket visar prov på osolidariskt beteende, genom att vägra acceptera, att det i Sverige förekommit och fortsatt förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna såväl som brott mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Det lite kusliga med denna Mobergska förbannelse är, dels den förflutna tiden, i det att ytterst lite har uppenbart förändrats trots att vi befunnit oss i ett modernt högteknologiskt samhälle, dels att Mobergs analys avsåg ett grundmurat långvarigt sossestyre, men det oaktat har analysen varit konstant aktuell, vilken färggegga, som än, för tillfället ockuperat Rosenbad.  Att Moberg hade en intuitiv förståelse av maktelitens härskartekniker, skarp iakttagelseförmåga, samt en rak och logisk tankekedja för att finna, definiera och förklara dessa tekniker, bevisade Wilhelm Moberg, gång efter annan. Om du tänker på hur, inte bara Strömmer, tjatar om att hela samhället måste mobiliseras mot de s.k. organiserade kriminella nätverken, och hur Moberg redan på 1940- och 1950-talen såg på dylika förhållanden och levererade en av de bättre analyserna, vilken likväl otvivelaktigt relaterar till vår tid, och händelser, och lyder;

När politikerna säger att vi alla sitter i samma båt, innebär det, att det

är du, som ska ro!       

100 % rätt

mitt i prick, Bull’s eye, varför det hos mig näppeligen existerar minsta tvivel på att Moberg och hans insikt, fortfarande efter sextio år högst relevant, och att vi har mycket, att lära om vår roll som medborgare, och vad vi ska göra med våra fri- och rättigheter, då vi äntligen kommer i åtnjutande av dem. Med detta sagt, är det dags att ta upp Mobergs budkavle med varning om en annalkande fiende och fara. Det är likväl dags att ta upp Mobergs fackla för att kasta ljus över RF, EKMR och Stadgan, vilket är förutsättningen för att kunna föra en demokratisk och någotsånär jämn kamp för medborgarnas frihet, från Staten & Co:s förtryck. Väl att märka, i denna  kontext är, det faktum; att Staten & Co inte brukar fysiskt våld, gör knappast förtrycket mindre kännbart och mer befogat. Samhällsnyttan av att undanhålla, fler än nio av tio medborgare deras grundlagsfästa och grundläggande fri- och rättigheter, behöver de domare, vilka åsidosätter gällande rätt, förklara, om de kan. Vi har, i vart fall, under vår nästan tretton år långa och oavslutade process mot staten  inte i någon av de 35-40 domar, beslut och avgöranden, staten försöker begrava oss i, hittat en enda rimlig och acceptabel förklaring, än mindre minsta lagstöd för domstolarnas krumma rättsskipning.

Förresten

rättsskipning, nej-nej-nej, här handlar det snarare om rättsskippning. Vi, jag och fru P. behöver också få förklarat för oss, är varför någon av alla dessa personer, ens bryr sig om att stiga upp med tuppen, bara för att medvetet, systematiskt, och rutinmässigt trotsa lagen, varje dag, alla dagarna. Vi är i alla händelser bombsäkra på att ha uppfattat lagstiftningen korrekt, och den ger vare sig beslutsfattare, domare eller andra makthavare mandat att skönsmässigt tolka, eller sätta sig över lagen. Tvärtom är de till händer, (och fötter), helt bundna av bestämmelserna i RF, EKMR, och Stadgan, enligt vilka dessa personer innehar sin maktposition enkom för att förvalta det allmännas resurser och tillse att medborgarna kommer i åtnjutande av sina rättigheter. Vad är det som är så jävla svårt att begripa, i ett så löjligt simpelt koncept? Eller är det, hela möjligen en så pass banal historia, som att det rör sig om en naturlig känslomässig reaktion på att makteliten utifrån en total överhöghet, utan motstånd kunnat göra precis som man behagat, numer i sin tur har att svara, för sina åtgärder mot en total överhöghet i Europas bägge domstolar? Egen medicin smakar, som bekant alltid, värst och lämnar den beskaste eftersmaken.

Bortsett

från att vissa myndigheter hittat sin nationella plats i Unionen, och tuffar på mot att uppfylla vår berättigade förväntan på god förvaltning, har den svenska förvaltningsmodellen, i allt väsentligt, för övrigt komplett ballat ur, p.g.a. oförmåga att anpassa sig och verksamheterna till den moderna tidens krav och puls. Den har inte, heller klarat omställningen till EU-standard, utan stora delar sprattlar fortfarande efter trettio år, (!), rabiat mot EU-rätten. Inte minst bland våra domare. Hur domare har mage att förvänta sig respekt genom att obstruera lagen, behöver likväl förklaras, för den biten begriper jag inte ett smack av, det är massiv rättsröta, och inget annat. Däremot begriper jag synnerligen väl hur en domare ska vara, och vilka egenskaper denna ska besitta, då jag av en slump råkade träffa Anders Ligner, en tidigare lagman, d.v.s. chef för en tingsrätt, i detta fallet Mölndals, vilken är en av mycket få personer, vilka haft eller har inflytande i samhället, som imponerat, nästan golvat mig, med sin orubbliga integritet, empati och ett sunt svenskt rättsmedvetande när patos är som bäst och starkast. Anders påverkade mig radikalt, bara genom att vara föredömet, eller vad jag kallar, en levande människa, en rakt igenom levande människa. Hans exempel fick mig att tagga ner min, av födsel och ohejdad vana, rebelliska inställning, jag blev mindre kategorisk och mer saklig, och började betrakta vardagen utifrån ett förstärkt rättviseperspektiv. Jag hämtar fortfarande mycket kraft och support ur, hur Anders skulle betraktat omständigheterna, och hur jag ska förhålla mig till dessa. Frid över hans minne.          

Inte Minst

Anders förmåga att lägga undan, också starka känslor och fokusera på fakta och hans obrottsliga lojalitet till lagen och dess bokstav, räcker som mall för den minsta godtagbara inställning domare ska äga. Alla andra eventuella konstruktiva personliga egenskaper är ren bonus. Självfallet känner jag mig bedragen av rättvisan när den producerar domare vilka inte når en bråkdel av lagman Anders Ligners resning. Sådan bias, sådan partiskhet, och indifferens dessa domare, eller ska jag skriva dummare, skamlöst praktiserar, passar inte riktigt in i medborgarnas föreställning om rättsstaten. Och om, de än i viss mening varit samhällsnyttiga, ligger det en större nytta i hörsamhet mot lagen, och det ligger, en ofantligt mycket större allmännytta i att de packar ihop och sticker hem. Eller ser någon hur, på vilket sätt, vi medborgare gynnas av domare, vilka läser lagen som fan läser Bibeln? Jag bryr mig föga om att merparten av dessa domare formades juridiskt, på 1970-talet av Palmes korporativa idéer, där kollektivet, eller det allmänna hade obligatorisk företräde och domstolarna användes för samhällsstyrning, men där är vi inte nu, så de kan glömma den tiden, då Palme kallade den Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna, för regeringsrådet Petréns lekstuga.

Fördrag

har jag icke, och ingen annan ska ha fördrag med, eller tåla domare, som ägnar sig åt aktivism och ren anarki, jag vill ha, nä, jag kräver tillgång till våra, oss redan tillerkända rättigheter. Det är smått löjeväckande att rättsstaten utsåg våra domstolar till att värna och skydda våra fri- och rättigheter, utan att till åläggandet koppla mekanismer avsedda att hindra godtycke, justitiemord och rättsröta eller andra sanktioner att korrigera statens urbota lagtrots. Sannolikt räknade rättsstaten helt riktigt, med att RF, EKMR, och Stadgan skulle förplikta domstolarna att leva upp till rättsstatens principer, vilket de uppenbart inte gör, inte ens försöker göra. Detta ofog, visar med all önskvärd tydlighet, på hur långt vid sidan av verkligheten, dessa domare hamnar, då de medvetet kliver utanför lagens råmärken, eller anständighetens gränser. Vi behöver hjälpas åt att förverkliga de fri- och rättigheter, RF, EKMR och Stadgan eller författningen kräver för vår räkning. Dessa regelverk, tillika primärrätter, med fördragens räckvidd, är det bästa som hänt oss medborgare, någonsin. Jag är redo, är du?