Inleder Dagens

inlägg, gör jag med, hela tiden återkommande, något osorterade tankar och funderingar på JO:s ogiltiga kraftigt stötande beslut, eller ja, överhuvud på de obefintliga medborgerliga fri- och rättigheterna Sverige erbjuder sina medborgare. Jag är tvivelsutan förbannad på Staten & Co:s motbjudande indifferens, fullir och toppridning, men det känns mest sorgligt, vilket gör mig oerhört nedstämd. Denna känsla av sorg måste vara den samma, som drabbar anhöriga, vilka ska hantera en redan dyslektisk fadersfigur, med klara demenssymptom, därtill. Det är ett segt och föga lönande arbete, en kränkande och ovärdig upplevelse. Och nu blir jag istället förbannad på mig själv för att känna sorg… då det ju innebär att jag hyser känslor för Staten & Co. Men, dyslexi eller inte, demens eller inte, staten ska funka och agera som staten ska funka och agera, vilket inte är det sätt staten funkade och agerade i vårt fall. Jag får helt enkelt, tillsvidare stålsätta mig och avvakta rätt tillfälle att med lagens hjälp, räta upp en kapsejsad och totalhavererad svensk rättvisa.       

Man måste

verkligen bara älska Zelenskyj, ukrainarna, och hela landet för deras orubbliga motstånd och fasta beslutsamhet att kasta ut de, vidriga, ovärdiga och kriminella inkräktarna. Ukraina och dess befolkning hade en enorm tur, genom att välja Zelenskyj till president. Så här i backspegeln hade ingen annan av Ukrainas presidenter lyckats ens med hälften av den nytta Zelenskyj åstadkommit. Tvärtom hade vissa av dem sålt ut landet, för dollar till ryssarna, vilket visserligen hade förhindrat en fullskalig invasion, men rysk överhöghet är näppeligen, varken vad Ukraina vill eller önskar. Inte heller Zelenskyj, vars storhet ligger i att, inte ha låtit sig påverkas av den draghjälp han fick av oligarken Kolomoyskyi, eller för att favorisera denne och definitivt genom att aldrig krypa för de Allierades stöd. Utan istället alltid rakryggat och öppet förklara varför stödet behövs och varför det är högst angeläget, inte minst för Europas säkerhet, att de Allierade ser seriöst på saken och vinnlägger sig om att supporten de sålunda ska leverera, är snabb, adekvat och tillräcklig för Ukrainas behov. Det har ännu inte skett!

Zelenskyj

är en hårding och tuffing, likväl mot sig själv, vilket har fått många lustigkurrars hånfulla kommentarer om komiker i politiken, att välförtjänt fastna i halsen på dem. Att den kände skådisen och komikern, istället gjort dem till rena skämt är väl uppenbart – eller? Till skillnad från de mestadels ryska statliga lustigkurrarna, står Zelenskyj på fast grund, med sin juristutbildning i internationell rätt, och till sin hjälp har presidenten en vän, strateg och advokat, i chefen för presidentkansliet; Andrij Yermak. Yermak är jätten, vilken nästan alltid syns tillsammans med Zelenskyj, ofta ett steg snett bakom, vilket först fick mig, att tro att killen var presidentens livvakt. Det kanske han är, om än på en administrativ nivå. Utifrån det faktum att Ukrainas försvarsminister och utrikesminister reste till Washington, tillsammans med Yermak, för förhandlingar, kan man utgå från att denne är viktig för Zelenskyj, och har presidentens fulla förtroende.

Zelenskyj & Yermak

har varit utsatta för rena förtalskampanjer av de ukrainska oligarkerna finansierat av ryska rubel(?). Där den största och mest omfattande gjorde gällande att nationaliseringen av energisektorn var ämnad att göra, Zelenskyj & Yermak, eller andra till oligarker. Tittar man närmare på saken visar det sig att nationaliseringen genomfördes, dels p.g.a. oligarkernas märkliga och olagliga hantering av både företag och dess resurser. Bl.a. för att de tydligtvis försökte skörta upp den ukrainska statens inköp av bränslen till militären. Nationalisering av privat egendom är vanlig i kris- och krigssituationer, och i Ukraina lika oundviklig som självklar. Nationaliseringen har också lett till att befolkningen överhuvud får tillgång till el, gas, och bränsle, samt att skador på system och nät till följd av massiva terrorbombningar, direkt påbörjas och slutförs, vilket oligarkernas företag aldrig ens skulle bry sig särskilt mycket om. Oligarkerna har egentligen inte mycket att grina över och klaga på, eftersom de blir ersatta för sin förlust i enlighet med Ukrainas expropriationslagstiftning. 

Bullshit

m.a.o. ren dynga och det är smått obegripligt att anti-ukrainska känslor, pro-ryska uppfattningar och rysk propaganda- och trolltrix tillåts få en så stor spridning, här i Väst, och det, klädda, eller snarare maskerade, som fakta. De ständigt, till leda, upprepade påståenden om;

att Ukraina regeras genom och av mutor,

att landet är hemvist för Europas nazister,

att befolkningen är ultranationalister,

att nationen inte ens finns,

att ryssarna faktiskt har berättigade intressen och legala anspråk på Ukraina,

att Zelenskyj är en diktator,

har gång på gång visat sig vara falska uppgifter. Det hittills löjligaste påståendet fällde den amerikanske dunderklumpen Trump, med fantasifostret, att endast 4% av Ukrainas befolkning, stöder Zelenskyj medan den rätta siffran är 63%. Detta ska ses mot bakgrund, att Trumps stöd då var nere på runt 40%, och är sannolikt lägre idag. Trump är fortfarande en boren patetisk loser, vilken utan pappa Freds miljoner, inte blivit någon inflytelserik medborgare, i vart fall aldrig valts till, USA:s president. Man kan nog se Trumps barnsliga uppfattning om 4% som en lika barnslig reaktion på Zelenskyjs medverkan i TV-showen ”60-minutes”, vilken hade irriterat Trump.     

100 Dagar

brukar vara en hållpunkt för, att bedöma och ange amerikanska presidenters popularitet och nytta. Jag ser ingetdera, endast en Trump, så desperat angelägen om att återkomma till Ovala Rummet, att han avsiktligt ljög om hur han som president skulle agera på frågor av intresse för medborgarna. Det är svårt att avgöra om knasbollen Musk och lekstugan DOGE, verkligen haft avsedd effekt, då dennes slakt av USA:s administration, håller på att bygga upp en bergskedja av stämningar mot USA, mot Trump, hans regering och staten. Trump verkar varken ha en plan B eller någon bra förklaring till sina brutna vallöften, utan förväntar sig att basväljarna bara ska lita på sin KÄRE LEDARE och acceptera eländet och resten är utan intresse. Den föga smarta presidenten tycks tro att de väljare, vilka valde honom inte är samma medborgare som nu drabbas hårt och orättvist av hans stolleprov och nyckfulla beslut. Av den totala globala oreda Trumps huvudlösa agerande och ondsinta dekret, att döma, förutsåg Trump inte några av dagens realiteter komma.

Trumps Debacle

Det går svårligen, att upptäcka någon åtgärd som inte, nästan omgående studsat tillbaka och blåst av i ansiktet på Trump och den sorgliga skara jönsar som hänger i, ”ledarens”, sköra lojalitetsband. Det ligger något kommunistkinesiskt eller sovjetryskt, i de lovord jönsarna, inklusive Trump nya justitieminister, hela tiden avslutar sina lama försök att förklara Trumps oförklarliga program, om det ens är något. Inte någon av dessa jönsar har en vision och handlingsplan för USA, allra minst den nya justitieministern, Pam Bondi, som antagligen ställer sig i givakt så fort hon hör att Chefen ringer. Utrymmet mellan öronen på dessa lakejer, räcker gissningsvis endast till en vision och en handlingsplan för Trump, hans agenda – inget mer. Allvarligt, att Trump skryter med att ha instruerat justitieministern att undersöka, (jaga), två journalister, vars brott är det… att vara journalister, och USA:s högste representant för rättvisan köper det, ställer upp och gör det, skvallrar om ett allvarligt systemfel och en havererad maktstruktur. En justitieminister ska övervaka att alla juridiska instanser funkar, att de följer praxis, att dess verksamhet är relevant för syftet och att det i övrigt inte förekommer oönskade inslag i de juridiska processerna.

Att istället

för, att engagera sig, som en korrekt justitieminister, i det viktiga arbetet, ger hon sig in i en ren förföljelse, alls inte olikt Joseph “Joe” McCarthys galna häxjakt på förmodade kommunister. Och det på, avgjort lika lösa grunder som då, vilket flaggar för att amerikanerna själva, någonstans på vägen, satt Montesquieus maktdelning ur spel och korrumperat Konstitutionen! Mig minner situationen mest om Nazitysklands statsskick, om det går att kalla det så, där det vid sidan om den officiella hackordningen, eller ordergången, fanns genvägar baserat på kontakter, mutor och nepotism. Tack vare justitieministerns inkompetens och oförmåga att rätt hantera den osannolikt klumpiga och olagliga deportationen av en oskyldig migrant, med klara papper och dessutom inte kan få honom återförd till USA, tillsammans med sin roll som inkvisitor, kommer rendera henne ett livslångt rykte som bitch. En flickan kommer behöva göra mycket Pro Bono-tid, d.v.s. den tid och ansträngning jurister spenderar på, att hjälpa de medellösa i juridiska spörsmål. Det brukar, om jag inte missminner mig avsluta juridikstuderandes utbildning, som en slags praktik.        

De andra

jönsarna, Musk och Ramsay, förstärkt med Bezos, Pichai, Zuckerberg, Nadella och andra Tech och nätjättars toppar, blev sannolikt i grunden skakade av Trumps tullblunder, då dessa oförblommerat giriga suckers förmögenheter krympte betänkligt. Eftersom Trump i förväg berättat vad han skulle göra om han blev vald, kan dessa herrar knappast besitta något bättre omdöme, då de inte förutsåg vad som komma skulle. Det måste vara speciellt surt för Elon Nazze, som skänkte Trump 200 miljoner dollar, (SEK två miljarder), till Trumps återvalskampanj. Jag säger, eller ja, skriver dårå, igen att Musk är en idiot, eller äger ett barns fantasifulla betraktelse av verkligheten. I en intervju jag läste, menade Musk bland mycket annat trams och nonsens, att han ämnade skaffa en legion barn, innan Ragnarök inträffar. Legion var romarnas beteckning på en militär trupp, bestående av 4600 till 6000 tusen soldater. Musk har redan 19 barn med olika kvinnor, så han har en hel del jobb framför sig. Killen yrar och tydligen besatt av megalomani. Musks gästspel, eller hellre taskspel i den amerikanska inrikespolitiken, ser ut att ända med både förmögenhets-, marknads- och ryktestapp, därtill. Jag kan knappast betrakta det som speciellt smart.   

Jönsgäng II

Justitieminister Pam Bondi, Bimbo Blondi, har vi redan träffat och de övriga; vicepresident JD Vance försvarsminister Pete Hegseth, utrikesminister Marco Rubio och den nationell säkerhetsrådgivaren Mike Waltz, har bortom rimligt tvivel, demonstrerat sin fullständiga inkompetens och olämplighet att inneha offentliga positioner. Till dessa ärkenollor ska läggas Trumps speciella sändebud mäklaren, Witkoff, vilken är envoyé för Ukraina, Gaza och Iran, och som knappast pysslar med medling utan är den ryska propagandans nya härold, som enbart basunerar ut Putins syn på saken. Denne Witkoff verkar på allvar tro att han kan få Ukraina att avträda 18% till 20% av sitt territorium till ryssen, det är dödfött skulle jag säga, och hans idé, att zonindela Ukraina, på samma sätt Berlin delades upp efter 1945, hör nog de absolut mest korkade lösningar, jag tagit del av. Ett fönster in i Trumps infantila världsuppfattning ger utnämningen av Witkoff, som fullständigt saknar erfarenhet av och kunskap om de områden han ska medla inom. Trump har tänkt – ”Förhandlingar? Aha, då känner jag en mäklare…”. Jösses! Var och hur ska denna dårskap sluta?   

General Kellogg

vilken utsågs av till speciellt sändebud för Ryssland, efter att Trump måste ha tänkt; – ”Ryssar? Aha, hårda typer, bäst att skicka en gammal militär”, vilken inte oväntat, direkt sprang på patrull. Generalen pushade för en massiv militarisering av Ukraina, med EU-trupper och en frysning av frontlinjen, varför Putin vägrade träffa det amerikanska sändebudet, eller ens snacka med honom. Trumps agenda går knappast på räls, den har spårat ur, och det på många områden. Också flöjten Vance avslöjade sig som den oärliga person han tvivelsutan är, då han under en ceremoni för sitt gamla universitetets fotbollsgäng, skulle överlämna den pokal universitetet så länge kämpat för att komma över, och drullen Vance pundar till det, tappar och delar pokalen på mitten. Det är inte mycket att orda om, däremot att vicepresidenten senare, på sociala media gjorde gällande att pundet var avsiktligt, eftersom han inte ville att något annat universitet skulle få pokalen i sin ägo. Den snubben är en fullfjädrad lögnhals, bara pinig, och skämmer ut sig själv och sitt land, och bidrar stort till politikerförakt, inte enbart i USA.       Hadé, Gott Folk, och krama varandra för en tryggare tillvaro, vi syns imorgon.