Jag Hade
tänk hoppa, att skriva något inlägga idag, men så kom jag på att det är idag, den 15 maj 2025, som Putin och Zelenskyj skulle mötas i Istanbul. Men var är karln? Senast jag såg tyrannen, talade han till en stor samling medbrottslingar och meddelade att, ”Vi”, skulle tala direkt med Kyiv och Zelenskyj. Detta uttalade, Putin, lätt och ledigt, som om det alltid varit Lede Fis avsikt. Sedan dess har världen väntat på Putins svar på Zelenskyjs krav på en 30 dagars vapenvila, något sådant hade inte kommit igår kl 24. Vad ryssen är ute efter nu? Vad är det för spel Putin, nu tänker lira? EXTRA – EXTRA, där kom beskedet! Varken Putin eller Lavrov kommer till Istanbul. Putin, Polarna & Kreml skickar i princip samma team som redan, i slutet på mars 2022, förhandlade med Ukraina, i just Istanbul. Förhandlingar, vilka bröt samman inom kort. Att Putin först verkade intresserad av ett presidentmöte, för att sedan skicka en förhandlingsdelegation på en så låg diplomatisk nivå, kan endast vara avsett att dissa Zelenskyj. Att kränka och håna honom, vilket tycks vara det enda Lede Fi lyckas åstadkomma för militärt rår inte ryssen på Ukraina. Vad kan en handfull föredettingar, ledda av den tidigare kulturministern och Kremls utrikespolitiske rådgivare, fixa? Och varför är chefen för den Ryska Federationens militära underrättelsetjänst, GRU med på resan? Trump, som hade tänkt ansluta till presidentmötet, avstod från att resa, han också, men han kan knappast längre förneka att Putin, bara är intresserad av att kriga vidare.
Putin Har
knappast ändrat uppfattning angående Zelenskyj, som han menar inte är en legitim president, (vilket kommer från rätt käft – eller hur?), han anser fortfarande att Ukraina inte finns, och att det som inte finns, ska likafullt inkorporeras med Moder Ryssland. Bah! Lögnhalsen Lavrov påstår att hans och Putins inte närvaro inte krävs förrän alla detaljer är avhandlade. Men sanningen är den att eftersom Putin, Polarna & Kreml inte önskar fred skickar de en förhandlingsdelegation, utan befogenheter, varav följer att USA, eller utrikesminister Marco Rubio, vilken ska närvara i Istanbul, istället för Trump, inte kan ställa krav och dessa förhandlingar liksom de tidigare kommer att rinna ut i sanden. På mig verkar Zelenskyj direkt fattat att det, i Istanbul, aldrig kommer att avhandlas några frågor, vilka kan leda till ett fredsavtal. Som jag förstod denne, hoppas Ukraina kunna växla Zelenskyjs stora krigsfångepool, mot sina egna medborgare, och få till någon typ av vapenstillestånd, om än kortvarig. De är smarta, de där ukrainarna, att ta det kallt och inte hänge sig åt överdrivna förväntningar och tro att kriget är över.
Ukrainarna
måste också veta att Putin behöver en break, eller ja en paus på några år, för att återupprusta sin militär till en sådan slagstyrka Ukraina inte kan hejda. Tyrannen i Moskva drömmer om den formidabla militär han hade den 23 februari 2022, vilken besatte två halva ukrainska regioner inom loppet av ett par dagar. Vad Lede Fi nu presterar på slagfältet avancerar förvisso inkräktarna meter för meter, men det är idel pyrrhussegrar. Och på hemmaplan funkar ingenting, industrin haltar, dels beroende på sanktionerna men lika mycket, p.g.a. korruption, (att medborgare, mitt under brinnande krig, berikar sig på försvarsmedel, är obegripligt). Valutan, rubeln har passerat botten och fortsätter att falla, ekonomin, vilken skulle stå på krigsfot står istället på huvudet. De ansenliga reserver ryssarna hade i guld, dollar och andra valutor håller på att ta slut, då både Iran och Nordkorea tar bra betalt för sina drönare och robotar. Och det blir inte bättre, då den s.k. skuggflottan, vilken fraktar olja i gamla rostiga vrak, oförsäkrade och utan minsta säkerhetstänk, håller på att ringas in och tas ur drift av Östersjöländerna. Detta leder till ytterligare påfrestningar på ekonomin och svårighet att finansiera kriget. Mycket värre blir det därtill om EU slutar köpa rysk olja och gas, någon gång.
Jösses!
Jag som såg framför mig en fet UD-skandal, var istället något mycket mer sensationellt, och synnerligen anmärkningsvärt i det att två medarbetare på regeringskansliet, Rosenbad, och ytterligare en tjänsteman på UD, annan än Diplomaten, är föremål för förundersökningar avseende spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift. Utrikesministern Malmer Stenegard förklarade saken för journalistuppbådet, som bevakar NATO-mötet i Turkiet, precis som om det var den naturligaste sak i världen att ha eventuella mullvadar mitt i Sveriges maktcentrum. Ministern menade att regeringen i slutändan kommer att dra lärdom, av det inträffade, och ändra på säkerhetsrutiner, o.s.v. samtidigt påstod hon att regeringen löpande alltid håller koll på säkerheten och ständigt uppdaterar den. Men här missade man tydligen grovt. Vi får väl se var denna mentala kullerbytta landar.
För Att Inte
tala om nästa skandal, en aktieskandal. Skandalerna, verkar ligga på rad som lågtrycken över atlanten, vilka regelbundet rullar skurpaket in över land. I detta fall skandalpaket! Ett sådant är när den ena politiker och/eller tjänsteman i ledande ställning, efter den andra, påstår, att man inget visste i förväg, då man, gjort sagolika aktieaffärer, efter regeringens miljardbeställningar hos försvarsindustrin. Var och en kan själv avgöra hur stor sannolikhet det ligger i att deras påstående är med sanningen överensstämmande. Sådana formidabla aktiebusiness är kända för att emanera ur insiderkunskap eller som effekter av ponzibedrägerier och pyramidspel. Och i skrivande stund meddelar ”His Masters Voice”, (SVT), att den spionmisstänkte diplomaten, vilken släpptes, är död, och jag tänkte att skandalpaketen duggar tätt. Efter att ha hört diplomatens advokat, Strand, kan jag förstå vad som drev den stackarn i döden. Advokaten beskrev en äldre medborgare, akademiker, aldrig tidigare straffad, som upplevde hur lägenhetsdörren formligen exploderade, och in stormar civilklädda och maskerade typer, med vapen i hand, och börjar rya och röja. Jag förmodar att chocken av att en vacker afton bli överfallen i sitt eget hem fick diplomaten att inte blixtsnabbt lyda snutarnas vrålande att lägga sig ner, varför de synnerligen hårdhänt kastade den gamle mannen i golvet.
Advokaten
bekräftade, att han sett spår på diplomatens kropp, av vad han, s.a.s. diplomatiskt kallade, ”omild behandling”, och menade att något måste ha hänt, eftersom diplomaten behövde söka sjukhusvård omedelbart han släpptes. Han fortsatte med att berätta att diplomaten mått riktigt dåligt, p.g.a. det inträffade och att polisens häkteslokaler är inhumana platser. Och sedan kom det mest intressanta, då advokaten sa, att då diplomaten faktiskt släpptes kan misstankarna knappast ha stärkts. Alltså åklagarens lilla vita lögn. Jag tycker iofs synd om den gamle, då ålderismen i Sverige är strukturell, men han tillhörde makteliten och sålunda ansvarig för respektlösheten för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Jag menar, därför att han drabbades negativt och blev ett offer för sin egen inställning. Incidenten med diplomaten visar hur lite medborgarnas rättigheter betyder i Sverige, och jag borde kanske vara nöjd med att nästan dagligen få mina påståenden om missförvaltning och obefintliga mänskliga rättigheter besannade, men ju mer jag gräver i denna dynga, ju ledsnare blir jag bara. Staten & Co:s agerande och åtgärder strider mot den modernaste rättighetslagstiftningen i världen, Stadgan och; Avdelning, 1 artikel 1, Värdighet.
Brevet
En annan anledning till att jag igår inte publicerade något inlägg var att jag snubblade över ett dokument, vilket fick mig att skriva ett brev, vilket följer här. Gott Folk, vi hörs och syns, till dess; Hadé.
Från: Roy på medborgarbloggen.se Datum: 2025-05-16 Till: Se sändlista, på sidan 2.
Hej,
Ursäkta mitt inhopp och eventuella störning i arbetet, men alla ni organisationer, vilka stod bakom det föredömliga uppropet och protesten mot situationen i Gaza genom; ”Öppet brev till utrikesminister Tobias Billström”, av den 14 december 2023, har tillskrivits i en, för medborgarna synnerligen angelägen fråga, vilken jag strax återkommer till, men först; Det är naturligtvis vällovligt att engagera sig för, att försöka hindra maktmissbruk, intrång och överträdelser, av de mänskliga rättigheterna i fjärran länder, speciellt när det kommer till barn och ungdom och alldeles särskilt flickors och kvinnors rättigheter, möjligheter, och framtid, eller ja, de i alltför många länder/kulturer, icke-existerande rättigheterna, de blockerade möjligheterna, och den obefintliga framtiden.
Men ni gör alla, ett gott jobb, och skillnad på olika plan. Den synnerligen, angelägna frågan jag nämnde, rör våra medborgerliga grundläggande fri- och rättigheter, och mitt ärende är att erinra om att dessa rättigheter, ni så naturligt och självklart står upp för, inte endast är hotade, här hemma, utan genom att domstolarna inte tillämpar rättighetslagstiftningen, och inte heller tillåter medborgarna att åberopa den, i domstol, existerar helt enkelt inga mänskliga rättigheter i Sverige. Vänta… innan du skrollar vidare, ska nämnas att vad jag gör gällande visserligen drabbat mig och fru P. men uppgifterna är uteslutande hämtade från en garanterat säker källa, d.v.s. det statliga Institutet för Mänskliga Rättigheter, (IMR).
Som bekant har rättsstaten givit domstolarna uppgiften att värna och skydda, medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, och komma till den enskildes undsättning, då staten avsiktligt eller oavsiktligt begår intrång eller överträdelser av dennes tillerkända rättigheter. Uppdraget inkluderar att likväl, ex officio, d.v.s. att på eget bevåg rätta felaktiga beslut, eller åtgärda unionsrättsstridiga avgöranden och bestämmelser. Vad detta innebär i praktiken står att läsa i IMR:s årsrapport om Mänskliga Rättigheter i Sverige, 2024, vilken publicerades för ett tag sedan. Trots att jag förstått att det står riktigt illa till med de mänskliga och medborgerliga rättigheterna här hemma, blev jag grundligt överraskad och smått chockad, av IMR:s slutsatser och faktaunderlag.
Där IMR:s för tredje året i rad, för staten påpekat att en strikt maktdelning är en absolut förutsättning för att kunna realisera de mänskliga rättigheterna, men staten har inte ens brytt sig om att kommentera rapporten. Lika obegriplig är IMR:s uppgift, vilken rejält sticker ut, om att fler än nio av tio medborgare, som väcker talan mot staten och gör gällande intrång eller överträdelse, samt har anspråk på gottgörelse, förlorar sina mål! Detta gäller likväl överklagade beslut och domar. Att 92-95% av medborgarna skulle ha feltolkat lagen, eller saknat fog för sin talan, och/eller inkommit med en ogiltig sådan, finns självfallet inte, kan omöjligen finnas, utan disproportionen i domstolarnas domar och avgöranden härrör från ett klassiskt godtycke och egenmäktighet.
Ett i denna kontext aktuellt ärende är Linn, ambulanssköterskan, som fick sitt körkort indraget motiverat av PEth-tester, men hon ämnade inte acceptera ett lika olagligt, som rent huvudlöst beslut, tog målet genom besvär till förvaltningsrätten, som på outgrundliga grunder avvisade Linns talan. Tjejen har, dock skinn på näsan och hissade besväret vidare till kammarrätten, vilken av begreppsmässigt obegripliga skäl, likväl avvisade Linns besvär, men hon har gått vidare till Högsta förvaltningsdomstolen, där målet nu ligger.
Förvaltnings- och kammarrättens avgöranden är kristallklara rättegångsfel och domvillor, eftersom domstolarna t.o.m. hoppade över grunderna för god förvaltning; Legalitet – Objektivitet – Proportionalitet, vilket innebär att myndighet endast får vidta åtgärder, vilka har stöd i rättsordningen, men det existerar inte en, av Riksdagen antagen lag, paragraf eller bestämmelse, vilka ger myndigheter befogenhet att bestraffa medborgare innan ett brott är begånget och konstaterat. Domstolarnas agerande är otvivelaktigt fördragsbrott, enligt; Artikel 5(4) FEU, i det att den obligatoriska proportionalitetsavvägningen åsidosattes.
Avgörandena är uppenbart, som bäst ogiltiga, och bekräftar vad IMR rapporterat. Annars har vi efter nästan tretton år av process mot den svenska staten, samlat en bastant dokumentsskörd, med bevis, verifierade av den ostridigt säkraste auktoriteten; samma stat. Vårt fall inleddes med att kommunen för mer än tolv år sedan, utan giltiga skäl, förbjöd vårt enskilda avlopp, vilket i grundlagens mening, i enlighet med; 2 kap. 15 §, RF, är en otillåten egendomsinskränkning, därutöver åsidosattes det obligatoriska proportionalitetstestet, vilket som redan nämnts är ett fördragsbrott. Istället för att backa och lösa fnurran, har varje instans som rört om i fallet, bara lyckats, att klumpigt klampa in och klanta till det, samt i processen begå ytterligare intrång.
Kort och gott; lite märkligt är det tvivelsutan, att vi, som utsatts för statens övergrepp, rättsstridigt ådömts vite om sextiofemtusen kr, vilket helt sonika lyftes från vårt konto, en pensionärs och en vuxenstudents hushållskassa. Detta är sjukt löjligt och rättvisa på sann Apartheid-nivå, och min spontana reaktion blev därför, ett minne från ungdomen, möjligen en skröna, meniallafall.
En vit man kör, med sin bil på en svart man, men den svarte mannen dömdes att ersätta skadorna han förorsakade på bilen. Jag funderar på om vi har slutit ett vridet kretslopp, då staten sedan min ungdom gått från att aktivt stötta ANC och agera med eftertryck mot den sydafrikanska apartheid-regimens bias och godtycke, till att agera på samma egenmäktiga och ytterst diskriminerande sätt? Det stannar dock inte härvid, utan vi tillställde JO, sju glasklara, verifierade domvillor, och bad denne att titta lite närmare på omständigheterna.
JO:s, utredning av saken i den omfattningen ärendets beskaffenhet kräver returnerade ett nonsens- och icke-svar, misstänkt likt en AI-respons, en känsla, vilken förstärktes av att jag inte kan göra begripligt att en svensk jurist, helt kallt noterar och låter fundamental orättvisa opåkallat passera. Det är i alla händelser, så här landet ligger, och jag kan konstatera det lönlösa i att försöka driva rättighetsfrågor, men ämnar fortsätta så göra, förmodligen ända upp till de bägge europeiska domstolarna.
Till skillnad från mig är ni alla etablerade och ingår i etablissemanget, och blir lyssnade på, får svar på era frågor, medan mig, ännu ingen haft anständighet, eller behagat svara, varken sjutton folkvalda i konstitutionsutskottet och EU-nämnden, eller de åttiofyra nyhetsredaktioner, eller ett antal fackförbund, m.fl. vilka samtliga tillskrivits i anledning av de mänskliga rättigheternas svaga, för att inte skriva obefintliga ställning i Sverige.
För mig är, sålunda Wilhelm Mobergs artikel om Demokratur, från 1965, inte teori, utan i allt väsentligt, en påtaglig, och lika sorglig, som kontraproduktiv realitet. Avslutningsvis undrar jag hur Sverige, inte skulle vara en källa till stor stolthet, som väktare, värn och uttolkare av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, samt i framkant, och i ledning av dessa rättigheters utveckling? Den situationen är vi, Sverige sannerligen svårligen ens i närheten av, och hur någon svensk kan låna sig till att verkställa en veritabel förtryckarstats repression, motstår alla förklaringar, något i vart fall jag aldrig kommer förstå eller ens godta.
Med vänlig hälsning
Roy & fru P.
MEJLLISTA
Amnesty International Sverige – info@amnesty.se
ForumCiv – info@forumciv.org
Olof Palmes internationella Center – info@palmecenter.se
Barnrättsbyrån – info@barnrattsbyran.se
ActionAid Sverige – info@actionaid.se
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. – info@svenskafreds.se
Individuell Människohjälp – info@imsweden.org
Diakonia – diakonia@diakonia.se
Kvinna till Kvinna – ewa.sangert@kvinnatillkvinna.se
MÄN – info@mfj.se
Clowner utan Gränser – info@clownerutangranser.se
Lämna ett svar