Oväntat Antiklimax

Den, minst sagt omfattande processen mot Sean Diddy Combs, och den jättelika bevakningen sprack och upplöstes, likt en såpbubbla, och lämnade ett präktigt antiklimax och ett antal människor, vilka övertygats om Diddys skuld, som fågelholkar. Skuldfrågan är nu avgjord i domstol, och också jag blev överraskad, men oaktad killen blev friad från de tunga åtalen, är han en störd människa, vilket Diddy bortom allt tvivel visade, i den numer ökända, men sex år gamla, hotellklippet, och bekräftade ostridigt saken efter lika lång tid, då han i en intervju, bad om ursäkt för sitt olämpliga beteende, tog det fulla ansvaret för det inträffade, och förklarade handlingen med att HAN hade nått; ”Rock Bottom”, dvs, urberget, eller som vi säger, gått in i väggen. Ojojoj, stackars liten, och inte hjälpte det att en domstol tidigare dömt Diddy att avhjälpa sin urusla impulskontroll, istället för, att döma till fängelse. Hursomhelst, blev min spontana reaktion, att likhet inför lagen, så långt pengarna räcker, ja. Visserligen ska åklagarsidan presentera, tillräcklig bevisning för att åtminstone göra gärningen trolig. I detta fallet föreföll åklagarna ha rejält på fötterna, ett vattentätt mål. Men Diddy har stålarna, att pröjsa de bästa advokaterna, och de är svindyra, men synnerligen skickliga på vad de gör. De sätter privatdeckare att gräva upp användbar dynga, bokstavligen gräva i soptunnor. De sätter team av unga jurister på att jaga prejudikat, praxis och lagkommentarer, eftersom den amerikanska rättsordningen, i allt väsentligt, är uppbyggd kring prejudikat. Dylika resurser står knappast till vanliga medborgares förfogande, men det är jänkarnas ensak. I Diddys mål tycks förvaret, därtill ha lyckats så, tillräckligt med tvivel hos juryn för att skulden inte bortom rimligt tvivel skulle kunna anses styrkt. Obegripligt nog har killen fortfarande fans, men har väl inte längre med musik, att skaffa – eller?

Under Ett Par

dagar har jag besökt en sajt vid namn stoppalansstyrelsen.se. Det är en blogg, vilken slår hårt mot länsstyrelserna, eller specifikt mot myndighetens djurtillsyn, med massiv kritik mot de förfaranden som där förekommer. Förresten, förfaranden? Det är en förvaltningsterm, men vad bloggaren beskriver, är i all väsentligt, en grov missförvaltning, med inslag av godtycke, trakasserier, onödigt tvång. Och nej, ingen fejk. Vad bloggaren skriver om, är dels bekräftade uppgifter och det övriga är alltför detaljerat och omfattande för att inte vara självupplevt, eller en näras story. Dessutom känner jag igen mönstret. Staten & Co är som Zebran, vilken som bekant är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Detta är intressant, så vi tar det från början, nästan. I myndigheternas förlovade land Sverige, har länsstyrelserna, (LS), en speciell ställning, då de inte bara, som andra myndigheter representerar och tillvaratar statens intressen, LS kan i vissa lägen bokstavligt talat bli staten, med oinskränkt makt och mäktighet. LS är en rest av 1100- och 1200-talens feodalsystem, där länsherrar, vilka svurit kungen trohet, fick regera sina län, (lån?), mot att samla in skatt och ställa manskap till kungens disposition för dennes härar och krigsföretag. Fogdar ersatte så småningom länsherrarna men funktionen förblev densamma. När vi kommer fram till Gustav Vasa, har feodalsystemet ersatts, dels av fogdar, dels av kungliga slott och kungsgårdar spridda i riket. Detta sannolikt pga, att den kungliga administrationen, eller ja, apparaten hade vuxit betydligt, att det varken hjälpte eller räckte, att skatten i mynt och varor, kom till Tre Kronor i Stockholm. Logistiken fanns ännu inte. Kungafamiljen och hovet fick sas söka upp folkets skatter, och konsumera dem på plats. Det är knappast någon slump att Vasaborgarna ligger där de ligger. Dit räknas de slott och herresäten Gustav Vasa eller hans söner byggde och/eller renoverade och de är följande;

Gripsholms slott – Södermanland
Kalmar slott – Kalmar
Tre Kronor – Stockholm
Uppsala slott – Uppsala
Vadstena slott – Vadstena
Örebro slott – Örebro
Kronobergs slott – Växjö
Borgholms slott – Öland
Gävle slott – Gävle
Jönköpings slott – Jönköping
Linköpings slott – Linköping
Skaraborgs slott – Västergötland
Stegeborgs slott – Östergötland
Västerås slott – Västerås
Örbyhus slott – Uppland
Uleåborgs slott – Finland
Bullerborg – Finland
Åbo slott – Finland

När Gustav II Adolf,

blir kung 1611, har han tillgång till, minst arton slott och kungsgårdar, men de levererar i stort sett enbart inkomster, eftersom logistiken nu kunde förse huvudstaden med erforderliga mängder livsmedel och varor. På 1620-talet var den ”nya” länsfunktionen sedan länge etablerad och passade som hand i handske in i organisationssnillet Oxenstiernas, förvaltningsmodell, då han skapade råkopian till den myndighetsstruktur vi ännu kan se. Framförallt satte han ribban, för myndigheternas ledning och dess personal, till obrottslig lojalitet, mot kungen, mot staten, vilken likväl går igen idag fast kungen numer, är avpolletterad. Meniallafall! Genom Oxenstierna fick kungen, utöver kyrkans vakande öga över undersåtarnas Gudsfruktan, dygd och lydnad, (mot kungen), likväl en lokalt förankrad administrativ enhet i varje län, länsherren behövde inte kuska runt för att skipa rättvisa, utan med en centraliserat domstolsväsen blev kungens lagar snabbare och ”bättre” tillämpade. Länsherrarna, blev fogdar, skattmasar, de var kungens befallningsmän, eller kungens ställföreträdare. De var kungens spioner, med uppgift, att efterforska stämningen bland befolkningen och rapportera sådant missnöje hos denna, som kunde urarta i folkliga uppror. Folkuppror hade varit Vasaättens värsta mardröm, ända sedan Gustavus Primus  blev Riksföreståndare 1521. Länsherrana blev till slut byråkrater och tituleras idag; landshövding och alla spår av ett feodalsystem är puts väck! Spioneriet och övervakningen fick prästen och länsman ombesörja. När jag växte upp på 1950- och 1960-talen, nämndes länen möjligen, då en ny landshövding tillsattes, och vid invigningar av mässor och dylika event.

På 1970- och 1980-talen

och framåt upplevde jag länsstyrelserna som del av statens normala förvaltning. Till och från, dök i nyhetsinslag på ”His Masters Voice”, (SVT), fall upp där LS ingripit och beslagtagit vanvårdade djur. Jag borde ha reagerat med annat än misstankar om, att allt omöjligen kunde stå rätt till med LS djurtillsyn, eftersom endast de verkliga allvarliga fallen av vanvård rapporteras, trots ca 1000 årliga ingripanden, emellertid sällan eller aldrig, vad som låg bakom. Det jag tidigare endast anande mig till, att sköra människor, som  gamla dementa jordbrukare, vilka inte längre klarar sin djurhållning körs kallt och mekaniskt över, och lämnar förvirrade, förtvivlade oförstående gamlingar åt sin ångest. Det var först i samband med protesterna mot Västlänken 2012/2013, jag insåg att LS var ett vakande väsen, en drake, vilken bara väntade på order. En dag då vi ”trädkramare”, märkte, ett antal hundratjugoåriga, i lag skyddade träd, i Kungsparken, med blåvita platsband och plakat med info, träffade vi en hel avdelning av LS personal. Dessa höll med oss om att Västlänkens nytta inte var värd den kulturella vandalism projektet innebar, bl a på resterna av den gamla befästa stenstaden. De ansåg likväl att Västlänkens tunnel under Göteborg skulle borras, för att minimera skadorna på vårt kulturarv, inte anläggas i öppna schakt. Vi blev både överraskade och glada, men personalen tar inte besluten, och LS ledning var av annan mening, eller kanske beordrats att skaffa den. I alla händelser, hade LS, som tillsynsmyndighet med befogenhet att stoppa verksamheter och projekt de anser felaktiga eller farliga, inga invändningar.

Feodalismens Comeback

LS hade inget att säga om, att rasera stenstadens enda kvarvarande någotsånär intakta bastion, Drottning Kristina, de protesterade inte ens mot, att såga ner ett dussin skyddade träd, inte heller mot att stympa Lisebergs yta och förstöra originalbyggnader från utställningen 1923. Inte heller minsta ifrågasättande av Trafikverkets ytliga arkeologiska undersökningar av fyndplatser, dvs. ett antal fotografier och nästa fornminne eller historisk plats förintas fullständigt. Ingen myndighet eller ens staden respekterade viljan hos Göteborgs grundande fäder, vilka testamenterade träden i Kungsparken till göteborgarna, med villkoren; att varken ta bort träden, innan de självdör, eller bebygga området. Eftersom Staten & Co, helt enkelt, och med den fräckheten, samt med vett och vilja körde över folkviljan, besöker jag inte längre min födelsestad. Vi, flyttade redan 2009, ut på landet utanför Göteborg, och slipper se eländet. Det var under våra protester och turerna kring sanningen om Västlänkens nytta, jag upptäckte att processen bakom projektet saknade lagstöd, den bygger således på fejk, i parti och minut, från start till finish, om det blir någon… den storyn ryms inte inom ramen för detta inlägg, men jag kan lätt leda, vad jag gör gällande, i bevis, vilket kommer att få ett eget inlägg. Under denna period, kom jag slutligen över mitt motstånd mot, att slå fast att Staten & Co:s agerande var lagstridigt, okonstitutionellt, och helt baserat på egenintresse. Jag kunde konstatera, att staten är suverän nog, att begå vilka intrång och överträdelser den gitter, (men det kommer att komma surt efter). Jag kunde likväl konstatera, att länsstyrelserna var medborgarfientliga, våra demokratiska protester således lönlösa, och vår inblandning oönskad. Där och då, kände jag den brutala neo-feodalismens närvaro.   

Hade Det Inte

varit för LS nästa märkliga, eller snarare obegripliga utspel, vilket de iscensatte, i samma veva, kanske vår upplevelse av svek mot Göteborg och oss, dess befolkning, med tiden bleknat. Men någon byråkrat i chefsställning måste ha tänkt till, och kommit på det idiotsäkra sättet, att eliminera den fosfor enskilda avlopp förmodades tillföra naturens kretslopp. LS beräkningar hamnade på fullkomligt orimliga värden, baserade på okunskap och antaganden. Följaktligen fick vi ett föreläggande från LS om förbud mot att använda vår avloppslösning. Anledningen, var att de sju hushåll i byn vi bor i, påstods förorena Rivö fjord, vilken ligger vid Göta älvs inlopp närmare trettio km fågelvägen från våra enskilda avlopp. Med föreläggandet följde anvisningar för avloppslösningar. Jag kunde knappt sluta skratta, jösses! Först försöker LS motivera sitt föreläggande med uppgifter, vilka inte bara är medvetet osanna, de är helt enkelt inte möjliga. Om vi så än tömde skiten rakt ner i älven, skulle inte ens en enda bajsmolekyl hamna i Rivö fjord, eftersom, upp till 75% av Göta älvs vattenflöde leds till Nordre älv. Därpå försöker LS pusha sina råd och anvisningar som gällande lag… jag kunde inte sluta skratta, myndigheterna tar oss för idioter, vilket vi förmodligen är, eftersom vi inte sätter ner foten, då vi utsätts för grova bedrägerier. Det tog mig ett par timmar, att med den akvatiska databasen VISS, Natura 2000-statistik, samt Göta älvs vattenvårdsförbunds rapporter bevisa, att LS ägnat sig åt hitterpå-projekt. Nu hade jag slutat skratta åt det korkade tilltaget, men med skrattet försvann också resten av min tillit, inte bara till LS, utan till hela det högst opålitliga systemet. Jag behöver inte längre gissa, att medborgare, vanemässigt förs bakom ljuset, av myndigheter, det är visst som ett fastställt faktum!  

Med Bakgrund I

mina erfarenheter av LS och myndigheter, framstår bloggaren på stoppalansstyrelsen.se, som trovärdig, och vad denne skriver, och som sagt, kan bekräftas, genom artiklar och nyhetsinslag, lägger ytterligare ett lager av missförvaltning, extrem missförvaltning, till Staten & Co:s redan ansenliga repression och den når nya nivåer av godtycke, och egenmäktighet. Det lite svårt att hitta rätt ingång, till denna kontext då hela LS verksamhet avseende djurskyddet stinker. Formligen dryper av övergrepp, trakasserier och översitteri. Men ribban sattes av en numer pensionerad djurhandläggare, vilken utbildat ett antal andra handläggare, och vars utgångspunkt i arbetet, var/är; ”Alla djurägare är kriminella, det gäller bara att sätta dit dem”. Uttalandet stärker, dels bloggarens påståenden, dels bevisar bortom ALLT tvivel, att personen talade som han hade vett till. Pladder och nonsens, inställningen, är i bästa fall förtal, eller falsk tillvitelse, men jag skulle jag nog rubricera den, som kriminell, i vart fall, näst intill! Denne malplacerade dödgrävare namnges av bloggaren, som kallar honom ”Bödeln”, men min vana trogen ämnar jag inte namnge, eller kalla honom bödel, fast han sannolikt gjort sig förtjänt av epitetet. Vad jag funderar på, är varför personen ens bryr sig om att gå upp på morgonen, bara för att möta näste kriminelle djurägare? Om det nu inte beror på, att makt över andra berusar, vill säga. Med en sådan inställning hos tillsynsmyndigheten, är bloggarens varje påstående potentiellt sant! Är sådan inställning vanlig hos våra myndigheter, kan man med fog fråga? Kan extrema fördomar om medborgare, och LS beteckning av djurägare som ”objekt”  verkligen ligga till grund för smidiga relationer? Bah! Strukturell förvaltningsanarki, maktmissbruk och hänsynslöshet smakar denna äckliga och oätliga soppa.           

Fortsättning följer…  Gott Folk! Jag avslutar med, att önska er allt gott på eventuell semester. Hadé & Lev väl och krama varandra, och missa inte den spännande fortsättningen på Feodalstatens Återkomst, där dagens moderna och dynamiska lagstiftning klargörs, och vad den innebär för mig, för dig, för oss alla!