Modiga Ukraina

Situationen i Ukraina och dess försvar borde stämma till eftertanke hos dem, vilka är satta att rusta upp vårt förmåga att motstå angrepp. Av allt att döma kommer den militära förstärkningen att följa traditionell svensk rustningspolitik och ligger dessutom en bit fram i tiden. Problemet är sålunda att vi just nu inte har speciellt mycket på plats av det många tror försvaret redan har. Löftet att det ska satsas på civilförsvaret innebär knappast att befolkningen ska beväpnas.

Vi har ju dock totalförsvarsplikten, men den är så pass luddig att dess praktiska betydelse innebär att vi så att säga ska lyda, hålla oss undan och käften, till dess vi blir kallade på. Inte enbart Ukraina har visat att ett beväpnat folk tillfogar fienden mer skada och har större avskräckande verkan än en liten armé. Jag är förvisso fullständigt övertygad om att våra yrkesmilitärer kan sina saker och kommer att strida, kämpa och offra sig hjältemodigt för Sverige.

Men militärt är vi likafullt endast en flugskit på ryska överkommandots operativa karta. Om det kommer till skarp läge behöver samtliga människor, vilka befinner sig i Sverige, beväpnade eller inte, medverka till ett aktivt försvar av riket. Min haka gick i golvet när en representant för civilförsvaret i TV sa att ingen person utan militär grundutbildning kommer att behöva strida.

Det var rent förolämpande, även om min militära kunskap är något ringrostig efter mer än 50 år och min närvaro vid en eventuell krigszon skulle vara tveksamt behövlig, eller ja, OK helt obehövlig och oönskad därtill, men vadå? Här saknas inte viljan att med vapen i hand försvara landet. Civilförsvarets uttalande ligger dock helt i linje med de svenska myndigheternas attityd och märkliga uppfattning om att Staten tar hand om allt. Det må gälla allt… annat än ryssen, då.

Ukrainsk strategi

Av vad jag, av nyhetsfragment från nästan hela den engelskspråkiga världen har slutit mig till, är att den ukrainska armén delats upp regionvis i många, många välbeväpnade och välutrustade små enheter, vilka står i ständig kontakt, dels med varandra, dels med en regional ledningscentral. Ledningscentralen får från de amerikanska säkerhetstjänsterna en strid ström av uppgifter om de ryska truppernas svaga punkter.

På så sätt kan man snabbt samla stora styrkor till en sådan punkt, slå tillbaka anfall eller ersätta förluster för att nerkämpa närgångna ryska förband. I norra Ukraina har skolungdomar hjälp till att ”flygspana” med enkla drönare. En far och son åkte omkring norr om huvudstaden och spanade av området efter fiender. När de upptäckte en kolonn i landskapet, kontaktade de Ukrainas säkerhetstjänst med koordinaterna.

Grabben berättade att han en gång precis hade skickat upp Lede Fis position så började det hagla ner granater över ryssens kolonn av stridsvagnar och bepansrade fordon. Det är visserligen inget rekommenderat sätt att involvera skolungdomar i kriget, men det är tvivelsutan ett extremt krig, vilket kräver extrema lösningar. Just drönare är en sådan lösning som redan förändrat krigets natur.

Inte bara som kamikazebomber eller som bärare av handgranater och minibomber, utan små drönarna har visat sig ovärderliga som scouter och synnerligen användbara för rekognosering av omgivningarna. De har använts som stridsledning och också för styrning av missiler. Ukraina och drönare har skrivit in sig fett i krigshistorien.  

Rysk underrättelsetjänst

Med tanke på att de ryska underrättelsetjänsterna är erkänt duktiga, verkar det otroligt att militärledningen och Putin inte skulle känt till Ukrainas styrkeförhållande och/eller de försvarsanläggningar  och understödspunkter den ukrainska armén skapade i norra Ukraina. Det var uppenbart en försvarslinje med kapacitet att bromsa och stoppa den ryska framryckningen på marken.

Det kanske kan förklaras av att de rapporter agenterna på fältet skickar uppåt förmodligen förskönas vid varje instans, då Putin tydligen enbart vill höra goda nyheter. Per automatik börjar därför medarbetarna underskatta problemen, jobbiga omständigheter mörkas och fördelarna överskattas (typisk hybris, övermod). När rapporten hamnar på Putins bord är den putsad och  friserad till att passa hans fördomar (typiskt ja-sägarregim).

Det var ett grovt misstag. En fadäs som stått den Ryska Federationens väpnade styrkor dyrt, i det att de inte kunde utnyttja det momentum som invasionen drog igång. En kraft, vilken i ett och samma svep skulle erövra territoriet samt tillåta Putin stridsvagnar att oantastade rulla in i huvudstaden. De stupade Kievborna och andra ukrainska medborgare har med sina liv köpt tid nog att slutföra förberedelserna av försvaret.

Den ukrainska säkerhetstjänsten har givits tid att gripa, arrestera eller undanröja ett antal ryska sabotage- och terrorgrupper inne i Kiev. Armén har hunnit bygga effektiva antitankhinder och förvandla Kiev till en fästning. Alla är medvetna om att vilt skjutande stridsvagnar i en innerstadsmiljö innebär en överhängande risk för att stadskärnan ska drabbas av total förstörelse. En sådan katastrof, vilken förvandlade Berlins centrala delar till grus 1945 eller än värre, det som skett i Mariupol.

I huvudet på Putin

Vad som försiggår i huvudet på Putin, måste vara fascinerande. Hur tar han sig runt ansvaret för att ha startat ett utomordentligt blodigt krig, med massiv förstörelse i släptåg? Hur rationaliserar han bort bilderna av civila, vilka utsätts för omänskliga påfrestningar eller alla döda barn, kvinnor och gamlingar? För att inte nämna hans egna soldater, vilka han skickar till en säker död på Ukrainas slagfält.

Det är svårt att greppa, då varje normalt funtad person skulle må riktigt dåligt av att vara skyldig till sådana illdåd och den exempellösa förödelsen hans order bidragit till. Som jag uppfattar Putin tror jag han hade planerat att utropa sig till tsar om anfallskriget mot Ukraina hade avlöpt som avsett. Putin har tsarernas vapen, familjen Romanovs dubbelörn, som presidentemblem och hela presidentmiljön ser mer ut som ett gammaldags  hov än ett modernt administrativt centrum.

---

Hos Putin kombineras uppenbart en stark önskan om att återupprätta ett ryskt Imperium, ett Storryssland, med beredskap att förstöra också ryska intressen. Historiska byggnader, monument och historiskt betydelsefulla platser som finns på ukrainsk mark. Putin bär definitivt på material till flera psykkonferenser. I Putins psykiska profil ingår överskattning av den egen betydelsen och förmågan, där finns en välutvecklad megalomani, dvs storhetsvansinne.

Ett tillstånd, vilket driver honom att skapa, om inte en ny Sovjetstat, åtminstone en auktoritär stat och styre, möjligen ett tsaristiskt envälde. Av hans historiska skriverier kan man med fog sluta sig till att han vill se, ett Stort Imperialryssland med betydande inflytande i världen. Den vägen och ambitionen att aktivt försöka utplåna allt ukrainskt, för att landet inte anpassat och rättat in sig i det ryska ledet, kommer att straffa sig.

Ukraina har intagit helt rätt attityd och skyddar naturligtvis även rysk kultur och gemensam historia med sina sandsäckar och bubbelplast. Det ligger naturligtvis ingen motsättning i att klippa alla band till Ryssland och att ändå skydda rysk kultur. Den moraliska kampen har Ukraina, i alla händelser, åter vunnit på knock out.

President Zelenskyy

President Zelenskyy fortsätter att väcka känslor när han på sitt rättframma sätt vädjar till världen om all slags hjälp och framförallt luftskydd. En spärr av ukrainskt luftrum mot missiler och av det ryska bombflyget som hand i hand med ryskt artilleriet fortsätter sin kriminella terror mot den befolkning som inte flytt. Vuxna och barn slaktas varje dag då ryska missiler och bomber effektivt släggar sönder Ukrainas befolkningscentra och infrastruktur och därmed förutsättningarna till ett civiliserat liv.

Efter sina tal brukar Zelenskyy visa en film, Svt inte ämnar visa, på grund av, dess grymma innehåll. Det är visserligen lite glädjande att vi ska skicka mer militär utrustning och vapen till Ukraina och att USA skickar luftvärnssystem kommer att något lätta trycket på städerna under ständig beskjutning och bättre skydda nästa mål för en förväntad ökad rysk aggression.

Uppgifter från Rysslands Försvarsdepartement (läs Krigsministerium) som gör gällande att rysk trupp bland annat erövrat några av våra 5000 svenska Pansarskott m/86 ska nog tas med en rejäl nypa salt liksom påståendet att de nu användes mot ukrainska soldater. På mig lämnar det ryska utspelet känslan av att vår lilla pansarvärn redan svidit ordentligt i skinnet på den ryska björnen (han borde förresten nog se sig om efter en ny husse).

Pansarskott m/86

Pansarskott m/86 är ett lättare pansarvärn med kort räckvidd för bekämpning av pansarfordon och kommer förladdad i en robottub, vilken endast kan avfyras en gång. Framtagen på Försvarets fabriksverk i början av 1980-talet. Pansarskott m/86 är närmare 40-år och bra att de kommer till nytta innan bäst-före-datum passeras. Pansarskott m/86 är inte Robot 57 (Rb57), men får jobbet gjort. Försvaret menar att det kan krävs upp till tre träffar för att slå ut en stridsvagn och att det kan går åt 5-6 skott. Än sen?

De lättare pansarvärn vi skickat räcker till att slå ut omkring 1000 pansarenheter, det är mycket skrot, mycket pengar och mycket onödig död. Varje skott kostar omkring 20 000 spänn, varav följer att för ca 100 000 kr kan man orsaka fienden miljonförluster i utslagna stridsvagnar och stridsfordon. Stridsvagnarnas dödade och skadade besättningar oräknade.

En träff med Rb57 räcker för att slå ut och skrota en stridsvagn. Å andra sidan kostar den nästan tio gånger så mycket som ett Pansarskott m/86. Naturligtvis är ryssen ganska sur på oss och grubblar på hur Sverige vederbörligen ska straffas. Ja, för att vi hjälper Ukraina i sitt krigföring mot Ryssland. Jag var i och för sig helt övertygad om att det är Ryssland som ligger i krig med Ukraina. Inte tvärtom, men vad vet jag, vad vet jag?

Vi har skickat utrustning och materiel för nästan en miljard och det är seriösa pengar, men oviktiga i sammanhanget. Det väsentliga är att vapnen kommer till avsedd användning i att bidra till att slå tillbaka Putins banditöverfall. Pansarskott m/86 är, för övrigt populärt har sålt väldigt bra. Det är tveklöst en makaber värld, vapenbranschen. Där produkterna är dödliga vapen och där de med högsta förstörelsepotentialen och kapacitet att döda människor tilldrar sig störst intresse och säljs med det vanliga säljsnacket.

Vi har gjort skillnad

Det är inte svårt att föreställa sig snacket när säljaren lovordar en bästsäljande missil som inte ens lämnar ”skiten” kvar av fienden, eller ett raketartillerisystem, vilket i en enda salva ”enkelt raserar” ett helt kvarter. Granater som i en enda smäll ”lätt slår ut” civila anläggningar för el och vatten, osv. Dessa handelsresande i död och massförstörelse kommunicerar med minst sagt läskiga uttryck, ett sorts dödens språk för invigda.

Med en rysning upplever jag en stark overklighetskänsla av att i nåden år 2022 söka info om vapen på Wikipedia. Den bisarra känslan blir inte mindre av tanken på vad pengarna som plöjs ner i vapenutveckling hade inneburit för kampen mot sjukdomar och medicinforskning. Jag är övertygad om att de flesta nu existerande sjukdomarna skulle varit utrotade.

Meniallafall. När vi nästa gång ser en utslagen rysk stridsvagn eller ett ryskt utslaget pansarfordon vet vi vad som kan ha drabbat det. Utan att nödvändigtvis glädjas över de stackars, förmodligen kremerade ryska soldaterna inuti fordonet kan vi, i vart fall, känna lite stolthet och vara nöjda över att vår hjälp ändå gjort någon skillnad.

---

Rb57 till Ukraina

Varje utslagen stridsvagn, varje sprängd kanon och artillerisystem är ett vapen mindre ryssarna kan rikta rakt mot civilbefolkningen i Ukraina, både bildligt och bokstavligt. I förlängningen är det ett vapen vi slipper stifta närmare bekantskap med.  

Jag ska här dryfta en fråga, vilket jag upplever som helt klart märklig. Jag avser den Ryska Federationens sk  Försvarsminister och Försvarsdepartement. Det är visserligen sant att vanans makt är stor, men det är en kraftigt misstag att upprepa ryssens felaktiga uppfattning. En Försvarsminister i uniform är rätt och slätt en Krigsminister. Likaså är en aggressiv krigförande militärmakts Försvarsdepartement, ett krigskabinett eller krigsministerium, inget annat!

Senast Ryssland försvarade sig var under Tredje Rikets infall i Sovjetunionen 1941. Sedan dess har den ryska ”krigsmakten” uteslutande använts för att synnerligen aggressivt invadera andra länder, dessutom flera gånger. Vänta lite här. Ska vi förstå den ryska historieskrivningen som att lilleputtländer som Georgien och Tjetjenien istället anföll Ryssland, sin jättelika granne? OK.

Och anfallet på Ukraina var väl egentligen ett självförsvar, eftersom det var Kiev som attackerade Ryssland och hotade befolkningen i Donbas med utrotning. Den Ryska Federationen kan inför sådana hot, som bl a folkmord, inte stillatigande se på, utan man vill rädda Donbas från Ukrainas förtryck och totala utplåning. Dessa två skäl nämnde Putin själv då han meddelade sin avsikt att genomföra en ”militär specialoperation” i Ukraina.

Putins och Lavrovs ryska nutidshistoria stämmer överhuvud inte. Att Georgien och Tjetjenien skulle anfalla Ryssland faller på sin egen orimlighet. De blev tvärtom rejält tillplattade genom överraskande snabba ryska attacker. Om nu avsikten med Putins invasion verkligen var att skydda Donbas blir det svårt att förstå vad de ryska trupperna gör i Norra Ukraina. Det är omkring 100 mil från Kyiv till Donetsk-regionen i Donbas.

Nej, det är helt uppenbart ett oförlåtligt slöseri med dyrbar tid, att ta del av, dokumentera och analysera Putins, Peskovs och Lavrovs skitsnack och lögner. Inget de säger eller skriver är ämnat att informera oss, tvärtom är alla utsagor konstruerade för att desinformera, distrahera och förvirra oss.

Jag menar att Putins skrammel med kärnvapen och skryt om stora lager av pansar och nytillverkning av modern militärmateriel samt självsäkra förutsägelser om utgången ”enligt plan”, har han utvecklat för att dölja brister i just dessa avseenden. Ryssland har inte den industriella kapaciteten eller teknologin, inte heller yrkesfolk till att realisera diktatorns påståenden. Bättre då att förutsätta att allt de säger är ljug.