Ukraina – Ukraina i Mina Tankar

Frontbild till inlägget - barn på flykt från Ukraina

LÄSTID

15 min.

FÖRFATTARE

DATUM


Ukraina i mina tankar

Ukraina är i behov av all hjälp de kan få och vi måste ställa upp på varje upptänkligt och möjligt sätt. Denna den fjärde dagen av detta urskillningslösa och vanvettiga folkmord, är Ukraina i mina tankar. Detta inlägg får bli till en hyllning till den otroligt tappra ukrainska civilbefolkningen, hängivna frivilliga, tuffa och kapabla militär. Det är inget mindre än en militärhistorisk sensation att de heroiska ukrainska försvararna lyckats stoppa Rysslands eller snarare Lede Fis, markbundna styrkor och aggression.

Ukraina slåss inte enbart för sin egen frihet utan också indirekt för att säkra din, min och Europas framtida oberoende. I detta krig står åter kampen mellan demokrati och totalitarism i Europa. Mellan ont och mycket minde ont. Det känns helt overkligt att en person som Putin, 2022 har makt, att offra tusentals medborgares liv eller hälsa och enorma resurser, pga egna fördomar, oriktig info och för att tillfredsställa personliga sentiment. Det är i stark harm och i djup sorg jag betraktar vad som händer. Det är med djup avsmak över ryssarnas barbari jag läser om alla medborgare, alla ungdomar som offrat sina ovärderliga liv,

Den ryska krigföringen hör till detta milleniets hittills mest inhumana och vidrigaste företeelser och att många barn kommer att få livslånga skador är väl givet? Att Putin begått grova brott mot mänskligheten står väl också helt klart, eller? Han sitter bakom Kremls murar, i skydd av en gigantisk kärnvapenarsenal och håller Europa som gisslan. Varken NATO eller EU, vill riskera ett storkrig, men vi i Väst skulle gladligen driva bort Lede Fi, från det ukrainska territoriet, ända till Moskva.

Medan världen tjafsar och nöjer sig med sanktioner och lama fördömelser, tvingas små dödströtta, men tappra barn att lämna sina bombade, brända och raserade hem. Och från ett tågfönster på väg mot det okända, se sin far och söndersmulade land, kanske för sista gången. Vi har sett yttringar av obeskrivlig sorg och hela floder av tårar från förtvivlade mammor och barn, men ändå märkligt disciplinerat. Nästan kusligt disciplinerat. Barnskrik hörs sällan trots stor ansamling av trötta, stressade och rädda barn.

Barnen – skydda barnen!

Som om de blivit vuxna på stört och insett stundens allvar samt då anpassat sig därefter Småläskigt. Barn ska leka, gå i skolan, växa upp och studera, fixa jobb… Och det under mänskliga förhållanden – eller hur? Det ligger onekligen i farans riktning att barnen som blir kvar kan komma att perforeras precis som Herr Gårman-skylten här ovan. Enbart tanken stör mig något helt jävla enormt Sådant får man inte utsätta barn för, överhuvud inget levande. Absolut inte! Till skillnad från skylten är barns splitterskador oftast irreparabla. Putins desperata krig är ett krigsbrott, brott mot mänskligheten och ett folkmord, i det att Lede Fi effektivt tillintetgör förutsättningarna fören civil tillvaro.

Barn dödas, skadas och blir djupt traumatiseras av våldet runt omkring dem varje dag. Miljoner barn har blivit uppryckta från en ordnad och trygg tillvaro, fått sina liv söndertrasade på det mest förödande sätt. Inte sedan det Andra Världskriget har så mycket människor befunnit sig på flykt i Europa – ett vidrigt rekord och en dyster milstolpe i mänsklighetens avveckling, vilken kommer att innebära bestående negativa konsekvenser för kommande generationer.

Barnen som av olika anledningar blir kvar i Ukraina kommer att leva i en krigszon och uppleva ständiga hot, hot om beskjutning, hot om missiler och hotet mot nära och kära. När barnens vanliga rutiner bryts sönder bidrar det, hand i hand med den ständiga rädslan samt oron över tillgång till mat, rent dricksvatten och andra livsnödvändigheter, till psykiska ohälsa. “Arvet efter detta krig kommer att vara en traumatiserad generation”, skrev Serhii Lukashov, chef för SOS Barnbyar i Ukraina.

Han har förmodligen rätt och den framtida förekomsten av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) lär bli vanlig bland de generationer, vilka utsatts för den Ryska Federationens besinningslösa mördande. Både vuxna och barn drabbas av PTSD och depression som en konsekvens av upplevelser under krig. Det är de vanligaste psykiska störningarna i efterdyningarna av väpnade konflikter.

PTSD kan uppkomma hos barn också efter en enda traumatisk händelse, men risken ökar dramatiskt vid upprepad eller långvarig trauma. PTSD hos barn, uppvisar en mängd varierande symptom, som ex.vis intensiv rädsla, hjälplöshet, ilska, sorg, skräck eller förnekelse. Barnen kan likväl utveckla rent fysiska symtom, som huvudvärk, magont och andnöd. En del kan leva ut och visa plötsliga och extrema känslomässiga reaktioner utlösta av banaliteter. Många får problem med att somna eller sova.

Psykisk ohälsa bland ukrainska barn

Psykisk ohälsa bland ukrainska barn
Psykisk ohälsa bland ukrainska barn

Dissociation, dvs att utveckla en känslomässig bedövning för att eliminera eller blockera smärtan och traumat är en konsekvens av upprepade trauman i barnaår. Depression kan likväl drabba barn från ca tre års ålder – de kan känna sig nere, tröstlösa och visa totalt ointresse för saker de tidigare brukade gilla. Vissa barns  sömnmönster förändras och bidrar till den negativa nedåtgående spiralen. Andra barns energinivåer kan bli helt fel, vilket också starkt bidrar till den psykiska ohälsan. Det förekommer därtill fall med ett självskador.

Barnens vårdnadshavare är den, vilken ger det bästa stödet och faktiskt kan påverka barns psykiska hälsa. Men detta blir svårt eller ogörligt mitt under brinnande krig, då allt ställs på huvudet. Vårdnadshavaren kanske själv drabbas av PTSD eller depression eller t o m dör. Andra separeras ofrivilligt från sina barn närde flyr eller när de stannar kvar för att kriga. Det finns således många situationer där familjen inte är fullt känslomässigt tillgänglig.

För de något äldre barnen som stannar kvar förvärras situationen av att våldsamma konflikter ofta gör skolgång avsevärt svårare, pga demolerade skolor och förstörda utbildningssystem. Vårdnadshavaren kan oftast inte ersätta den struktur skolor erbjuder även om det finns många goda exempel. Till detta kommer att många barn behöver fly från sina hem med kort varsel och kan då lämna efter sig sina värdefullaste ägodel, ex.vis ett gosedjur eller en snuttefilt.

När barn behöver känna sig trygga är det gosedjuret eller snuttefilten som levererar. Men i krig, då barn tvingas fly och behovet av dessa trygghetsskapande föremål är större än någonsin, lämnar många barn sina hem utan dem. Många ukrainska barn lämnar inte endast sina hem, utan de lämnar likväl landet. Flyktingbarn, är mer utsatta för att hamna i psykologiska problem. De möter också ytterligare riskfaktorer som olika former av utnyttjande. Flyktingbarn påverkas både av krigszonen de lämnat och effekterna av att komma till en okänd kultur de måste anpassa sig till.

Dessa stressfaktorer påverkar också familjerna, vilket i sin tur får en negativ effekt på hela gruppen. Det blir bara värre och värre för barnen ju längre kriget varar. Det är inga lätta bördor kriget (den Ryska Federationen) lägger på Ukrainas barn. De har att bearbeta vad de kan ha bevittnat eller upplevt av våld, tortyr och förlust av familj och vänner, i sina hemländer. De har att hantera den ytterligare stress flykten till ett främmande land och försöken att integreras i ett nytt samhälle förorsakar. Denna period benämns ofta som; “sekundärt trauma” och kan vara nog så påfrestande.

Studier, har klart visat att vissa psykiska problem kvarstår över tid, över lång tid. Samtidigt skapas ökad mottaglighet för andra psykologiska komplikationer. Ungdomar har visat sig ha betydande högre risk att hamna i missbruk om de inte kommer tillrätta med situationen. Barn som bevittnat krig och elände kan drabbas av depressioner och ångest, långt upp i vuxen ålder.

Långvariga aktivering av stresshormoner i tidig barndom förefaller eliminera neurala anslutningar i hjärnans områden, vilka är styr och hanterar lärande och argumentation. Detta påverkar så klart barns förmåga att prestera senare i livet. Den Ryska Federationens olagliga, kriminella och meningslösa krig kommer att medföra en gigantisk social kostnad för de ofödda generationerna.

När tar kriget slut?

Det är en bra fråga, jättebra fråga, men jag tror ingen sitter på svaret – inte ens Putin. Det spelar antagligen mindre roll, att vi inte i detalj vet vilka ess, ryssen har i rockärmen, om ens några. Ukrainas vapentillverkning samt vapenleveranserna från Väst kommer att jämna ut styrkeförhållandet. Jag tror dock inte att avancerade vapen kommer att kunna tippa vågskålen till seger för Ukraina. Jag tror däremot att Ukraina kommer kunna försvara sig på en helt annan nivå och skydda sin befolkning mycket bättre än nu.

Kanske kan Ukraina ”trötta ut” Putin, Polarna & Kreml genom att skjuta ner varje luftburet objekt, vilket flyger in i Ukrainas luftrum. Det Ukraina lyckats uppnå under dessa första dagar av krig, är utomordentligt viktigt. Speciellt det faktum att Lede fi inte lyckades ockuperade hela Ukraina enligt plan. Det skulle blivit svårt för att inte säga omöjligt att klå ryssen enbart med partisankrigföring.

Nu kommer förmodligen den Ryska Federationens arméer, att behöva bita sig fast, vid en front för att kunna stanna kvar och ”rädda” Donbass invånare från det påstådda folkmordet. Som jag ser det finns inga förutsättningar för någondera part, att ensam besegra den andre. Konflikten kommer förmodligen bli ett långvarig ställningskrig, företrädesvis i Donbas-regionen.

Barbarossa

Likheten med Operation Barbarossa (Kejsar Rödskägg), Tredje Rikets angrepps- och utrotningskrig mot och i Sovjetunionen 1941, är rent skrämmande. Förberedelserna, uppladdningen och retoriken är samma, därtill också Kremls förnekande att en invasion var nära förestående, är en repris av Hitlers brev till Stalin med försäkran om att ingen militär intervention var aktuell, några dagar innan anfallet. Ovissheten till dess invasionen var ett faktum är lika. Anledning och syfte; att snabbt slå till mot huvudstaden för att eliminera landets politiska ledning och sätta in en ny, är identisk med nazisternas avsikter.

Uppenbart delar Putin därtill, Hitlers uppfattning om att ingen hänsyn ska tas till civilbefolkningen. Förödelsen den Ryska Federationens militär anställer i Ukraina är minst lika omfattande eller kanske till och med värre än vad tyska Wehrmacht ställde till med, i Sovjet, fast ännu i mycket mindre skala. Vad som händer i de av Federationen erövrade områdena är en modern variant av hur nazisternas fejkade allt från folkligt stöd till statsbildning. Putin kommer sannolikt att låta ryska marionetter utropa fler folkrepubliker.

Eller, ja, det heter egentligen satellitstater eftersom de aldrig kommer att erkännas som suveräna stater, utan kommer att behöva snurra runt den Ryska Federationen, för att överhuvud överleva. På detta sätt kommer Ryssland dessutom att ha ett brohuvud för fortsatt expansion in i Ukraina, när de ryska arméer fått sina bortödslade resurser ersatta. Under andra världskriget hamnade den ukrainska befolkningen i skottlinjen mellan Nazityskland och Sovjetunionen, två gånger, med omfattande förstörelse bägge gångerna. Och nu, i detta makabra krig upprepas förstörelsen och förödelsen och dödandet. Jag tror ryssarna definitivt är vuxna uppgiften att förstöra och döda ja, absolut, men knäcka Ukraina? Det tror jag knappast.

Skogstokig Putin

Däremot tror jag, det är ett fundamentalt misstag, att totalförstöra mål, vilka aldrig någonsin av någon armé  klassats som militära objekt och sålunda lovliga byten. Om nu inte den Ryska Federationen avser att helt och hållet utrota den ukrainska befolkningen, vilket svårligen låter sig göras. Vad som utlöst Putins extrema förstörelselusta, verkar vara en stark frustation över att hans soldater, mot all förmodan, inte hälsades som befriare och fick blommor av den ukrainska befolkningen, som nazisterna fick 1941, när de passerade den ukrainska gränsen.

En sådan ”avspisning” tog uppenbart hårt på Putins och den Ryska Federationens stolthet. Putin förefaller blivit skogstokig över att ha haft fullständigt fel och beslutat att släppa alla hänsyn, för en grym hämnd. Att Lede fis taktik förändrades omkring den 27 februari är fullt märkbart. Det märks inte minst på spåren efter beskjutningarna av bostadsblock och -områden, vilka sedan dess uppvisar klara tecken på att Lede Fi utsatt dem för termobariska raketer.

Förstörelsen efter två, tre dagars beskjutningar hade varit reparabla, men då Putin nu gjort invasionen till en straffexpedition, öser rysk militär ofantliga mängder tunga missiler, bomber och artillerigranater över Ukrainas städer. Totalt urblåsta byggnader och bostadskomplex vittnar om mycket kraftiga explosioner. Detonationer, vilka lätt pulveriserar och enkelt raserar betongväggar och utvecklar krafter som kastar omkring cementblock likt leksaksklossar.

Missilerna utvecklar därtill enorma tryckvågor som skickar stora mängder dödligt splitter genom målområdet. Metallfragment, av varierande storlek, vilka effektivt rensar växtlighet, slår rappning och isolering från husfasader och t o m sliter loss fönster och dörrkarmar från sina fästen. Nu beskjuter ryssarna redan sönderbombade ruiner till grushögar.

Krigsbrott?

Det är svårt att riktigt greppa omfattningen av förstörelsen, förödelsen och den ekonomiska förlusten, men jag föreställer mig, bl a många skadade och förstörda fabriker, mejerier, bagerier och andra anläggningar, vilka vi är mer eller mindre beroende av. Ryssarnas krigstaktik är tvivelsutan krigsbrott, i det att civila mål inte utgör några hot, att ägarna till anläggningarna blir lika ruinerade som sina företag och att de anställda direkt förlorar sitt livsuppehälle.

Eftersom Världssamfundet inte mäktar utrota krig som mänsklig aktivitet, har samfundet gemensamt satt upp  regler för krigförande parter, att förhålla sig till. Genevekonventionen är ett sådant regelverk, till vilken ryssen är bunden, dvs tvingad att följa. Att Putin struntat i de konventioner, vilka reglerar krigförande parters värsta excesser, är minst sagt förbluffande. Den Ryska Federationens ledarskikt kan väl ändå inte på fullaste allvar inbilla sig, att illdåden i Ukraina kommer att försvinna i en fredsprocess.

De stackars finnarna tvingades, långt in på 1970-talet, betala ett enormt krigsskadestånd till Sovjetunionen, trots att det var Stalin som oprovocerat angrep Finland 1939. Betalningarna till Sovjet hämmade den finska efterkrigstidens välstånd och allmänna utveckling. Likaså Tyskland hade ett gigantiskt krigsskadestånd att betala till Sovjet och andra och har gjort rätt för sig. Å andra sidan hade det inte funkat att strunta i att betala eftersom handeln är global och sanktioner är effektiva (i de flesta fall). Annars hade (FN/NATO) ”hämtat” råvaror eller annat motsvarande värde.

Brott mot mänskligheten?

I och med att Putin direkt trappar upp invasionen till vad Goebbels kallade ”Der totale krieg” (Det totala kriget), dvs; brutal krigföring på en nations hela yta och mot befolkningen till dess det inte längre återstår några möjligheter att överleva, eller för att citera Sir Arthur ”Bomber” Harris, ”Bomba dem tillbaka till stenåldern”, han var engelsk Flygmarskalk och gjorde sitt bästa mot Nazityskland. (Av kollegor inom RAF, kallad ”Butch” ”Slaktarn’”).

Jag förstår uppriktigt inte hur den Ryska Federationens krigföring i Ukraina inte skulle vara ett brott mot mänskligheten. Vilka ytterligare krigsinsatser utöver beskjutning, bombning, skövling och ond bråd död krävs för att invasionen, i sådana fall skall kunna rubriceras som brott mot mänskligheten? I vissa delar av Mariupol verkar det inte finnas något mer att skjuta sönder eller några att skjuta ihjäl. Det borde räcka med det enkla konstaterandet, att Putin beordrat användning av förbjudna klusterbomber mot Ukrainas befolkning för, att det i sig, fullt ut uppfyller kriteriet för brott mot mänskligheten.

Folkmord?

Om vi hoppar all advokatyr, alla juridiska hårklyverier och överlåter dessa till perukstockarna, menar jag, att den ”Militära specialoperation”, som pågår i Ukraina är ett komplett folkmord. Och det, inte endast pga den urskillningslösa slakten av gamlingar, kvinnor och barn, utan genociden är uppsåtlig. Folkmordet är således uttryck för en vilja hos Putin & Polarna eller Kreml. Den är planerad och ska utföras enligt plan. Att inte aktivt agera för att försöka stoppa eller hindra folkmordet gör vederbörande medskyldig. Det gäller från Putin ner till den potatisskalande malajen i invasionsarméns tross. 

Det duger alls inte, att först efter en fullbordad genocid anklaga och ställa de ansvariga inför rätta. Det måste till en ny typ Nürnberg-rättegång nu, per omgående. Ukraina samlar in och dokumenterar redan mängder av data och uppgifter för, att de ansvariga ska kunna lagföras också i sin utevaro. Det tog nästan 50 år innan någon seriös utredning av Holodomor gjordes och nästan 30 innan balkankrigens etniska rensningar blev utredda och de skyldiga lagförda. Det ska förvisso inte bli fallet denna gång.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Ett ögonblick käre gäst...

Medborgarbloggen har uppdaterat sin privatpolicy i överensstämmelse med EU:s dataskyddsförordning samt för globala medlemmar. I uppdateringen ingår likväl ett klargörande av dina rättigheter och skyldigheter avseende din privata sfär och personinfo. Om du läser igenom bloggens privatpolicy kommer du att vara helt införstådd med vilka cookies vi använder och för vilka ändamål cookisarna samlar in data. Fortsätter du att gästa Medborgarbloggen godtar du den uppdaterade privatpolicyn. Väl mött!

Privatpolicy