Min Kommentar
OBS! Notera att inläggets andra bild är ocensurerad och synnerligen grafisk. Du som inte vill eller inte pallar, att se sådana hemska bilder bör snabbt skrolla förbi den. För mig uppstår en konflikt, då det kommer till bilder från kriget.
Samtidigt som jag, naturligtvis inte vill skrämma mina eventuella läsare, har jag ingen rätt, att censurera vad du ska få se. Kompromissen jag gjort är, att på detta sätt förvarna om vad som kan dyka upp längre fram i inlägget.
När jag igår läste den överraskande nyheten om, att Lede Fi tvärvänder, sken jag upp och blev först upprymd över en sådan glädjande underrättelse, men nästan direkt därefter mörknade det igen… och misstankar dök opåkallade upp.
Inkräktarnas reträtt är naturligtvis en sällsynt positiv och konstruktiv händelse, vilket knappast hör till vanligheterna i detta vidriga krig och absolut inte hör ihop med något ryskt. Därav mina onda aningar och fullständiga misstro.
Att vända ryggen till, i tron att ryssen står vid sitt ord, är ett kraftigt misstag, vilket denne knappast missar och där sitter kniven mellan skulderbladen. Jag tror inte för ett ögonblick att ryssen bara lämnar scenen och nöjer sig med det.
De här människorna är störda, kriminella missdådare, med patologiska behov av, att skada andra. Dessvärre existerar endast ett sätt att komma till rätta med Lede Fi. Det är samma metod, med vilken kurderna utrotade ISIS, det vill säga, genom att skjuta bort dem, en och en eller i bulk.
Rysk partiell reträtt
25 mars 2022, Generalmajor Sergej Rudskoi på den Ryska Federationens generalstab under försvarsdepartementet (läs: krigsministeriet, min not.) i Moskva, meddelade i en kort notis på fredagen, om ändrad rysk krigföring, i Ukraina. Rudskoi signalerade, att Ryssland kan tänka sig, att något banta sina krigsmål.
Från det ryska försvarsdepartementet kom uppgifter om att målen för, “Etapp Ett, av den militära specialoperationen” huvudsakligen hade uppnåtts, med Ukrainas väpnade styrkors slagkraft “avsevärt reducerad“.
Generalmajor Rudskoi uppgav, att den Ryska Federationens invasionsarmé därför ska utrymma norra Ukraina, för att istället fokusera på att besegra de ukrainska styrkorna i östra Donbas-regionen. Generalen fortsatte, ”medan Ryssland inte utesluter att dess väpnade styrkor kan komma, att storma stora ukrainska städer som Kiev, är det inte ett primärt mål, för militären, att ta över dem”.
Min Kommentar
Det är min övertygelse, att ryssarna alltid slarvar med och aldrig håller sig till sanningen. De vänder hela tiden bort korten och blandar och blandar. Med detta menar jag att ryssen skyller Ukraina för all skit de själva ställer till, alla illdåd de själva begår och tillskriver ukrainarna militära nederlag de själva lider.
Och omvänt, gör de Ukrainas segrar, helt skamlöst, sina. Utifrån den insikten tolkar jag ryssarnas kommunikation, omvänt och kommer sannolikt bra mycket närmare sanningen, än vad de hävdar, påstår och det innehåll, som meddelas.
När jag tillämpar min tolkning av gårdagens ryska utspel, konstaterar jag, att Putin, Polarna & Kreml, näppeligen frivilligt, någonsin skulle banta sina invasionsmål, alltså är de tvingade. Vidare har inte några mål, den militära specialoperationen satte upp, uppnåtts. Inte något! Och det är inte Ukrainas väpnade styrkors slagkraft, vilka avsevärt reducerats. Knappast ens troligt.
Det, är istället ryssens stridsförmåga, vilken kraftig reducerats eller snarare gjorts muskellös. Det är ryssens kompanier, regementen, divisioner, brigader och arméer, vilka slagits i spillror. Inkräktarna kan inte hålla norra Ukraina ockuperad, kan inte hålla undan försvararnas ständiga attacker, bakhåll och partisankrig, med en stympad krigsmakt.
Uttalandet; ”… fokusera på att besegra de ukrainska styrkorna i östra Donbas-regionen”, är lite märkligt och måste innebära, att ryssarna inte tidigare fokuserat på uppgiften, eller? Den här nyupptäckta ryska fokuserade inriktningen, är också den, en tvingande nödvändighet.
Ryskt Icke-Fokus
Mitt intresse ligger varken till krig eller på krigshistoria, men utan att vara ett lejon i ämnet fastnade åtminstone en lärdom: ”Starta aldrig ett krig på två eller flera fronter”. Den Ryska Federationens väpnade styrkor dundrade in i Ukraina genom tre gränsövergångar och öppnade upp sex fronter och anfallsriktningar.
Det verkar faktiskt lite ofokuserat och dumdristigt helt klart, okoncentrerat och korkat. Man behöver verkligen vara en administrativ Axel Oxenstierna, om man ska få organisation, logistik och manskap att lira ihop på sex ställen, med stora avstånd mellan de tre gränsövergångarna. Och det funkade så klart inte för inkräktarna heller.
Den rolige generalen Rudskois avslutning är obetalbar: ”… medan Ryssland inte utesluter att dess väpnade styrkor kan komma, att storma stora ukrainska städer som Kiev, är det inte ett primärt mål, för militären, att ta över dem…”. Uttalandet har ingen förankring i kontexten, utan ”kastas” ut, som en kombination av varning, hot och dementi av Kiev som primärmål den 24 februari.
Det roliga i sammanhanget är, att Ryssland saknar kapacitet, att överhuvud storma någonting. Och omvänt, hade en sådan förmåga förelegat skulle Lede Fi de facto, bara hållit käft och stormat ”stora ukrainska städer som Kiev…” per omgående.
Vad hände – egentligen?
Jag är bara en amatörhistoriker och har inte tillgång till arkiv eller insidesinfo, men har ändå luskat fram en del relevanta fakta. Eller ja, i vart fall omständigheter, vilka klart indikerar eller hellre visar vad som är den verkliga orsaken bakom invasionsarméns återtåg.
Först; den ryska generalstabens anfallsplan, utarbetad av general Gerasimov, en i Ryssland (er)känd militärstrateg, verkar korrekt och militärt genomförbar, åtminstone i teorin. Ryssarnas anfallsstyrka var minst sagt, imponerande, planen ganska enkel och gick ut på följande:
medan invasionsarméns huvudstyrka forcerade gränserna till Ukraina, skulle ett antal spjutspetsar, fallskärmsjägare, Spetsnaz och andra luftburna förband erövra två ukrainska flygfält, ett i söder och ett i norr, varav det senare ligger strax väst om huvudstaden Kiev.
När inkräktarna hade säkrat flygfälten, skulle de bli brohuvuden för, att flyga in trupper och tunga vapen, knappt två mil från Kiev. Praktiskt taget på farstukvisten. Risken/riskerna, vilka alltid finns, i våghalsiga företag och militära kampanjer, låg i logistiken, då infanteri måste vara på plats för att skydda spjutspetsarnas luftlandsättningar.
Men Putin, Polarna & Kreml tyckte kanske, att kartavståndet mellan Belarus och Antonovs flygfält var kort och infanteriet helt motoriserat. De borde hinna fram för, att understödja specialförbanden. Briljant, om det hade lyckats, annars total katastrof…
Gigantisk militär katastrof
Så den 24 februari 2022, vid lunchtid, höll världen andan, chockad över det faktum, att Europa ännu en gång skakades av krig. Medan alla dividerade och spekulerade om saken och den givna utgången, expedierade och utplånade de ukrainska specialförbanden de ryska spjutspetsarna vid de bägge flygfälten.
På Antonovs flygfält dukade flera, enheter ur den, i Ryssland kända, 31:a Luftburna Jägarbrigaden under. Ryssarna intog, i och för sig fältet, men har inte haft någon praktisk nytta av den Pyrrussegern. Var den riktigt berömda ryska 331: Luftburna Jägardivisionen, med egna serierutor blev tillintetgjord är inte helt klart. Men vare sig det var på något flygfält eller i Mariupol; de är lyckligtvis, väck!
På det södra flygfältet gick flera, enheter ur den ryska 2:a Kombinerade Vapengrenars Armé liknande öde till mötes. De ryska specialstyrkorna, ”de bästa”, mejades inledningsvis skoningslöst ner i samma takt de tog mark.
Som om dessa svidande nederlag inte räcker, utan ungefär samtidigt förintade reguljära ukrainska förband, tillsammans med poliser och beväpnade civila eller partisaner, 141:a Specialregementet Akhmad Kadyrov, på motorvägen utanför Kiev, i ett klassiskt bakhåll endast utrustade, med lätta pansarbrytande vapen.
Detta tjetjenska regemente, vilka är en del av den Ryska Federationens Nationalgarde eller snarare Putins personliga SS-kår, ilade mot Kiev för att infria Ramzan Kadyrovs löfte om att överlämna Kiev, som en ”pärla”, till Putin.
Resultatet blev dock föga skimrande vackert pärlelikt, med regementets general och lejonparten av gardessoldaterna likviderade och 56 stridsvagnar och annat materiel förvandlat till sotigt förvridet metallskrot. Det ursinne, vilket måste ha legat i ukrainarnas fruktansvärda attack visar, med all önskvärd tydlighet, att tjetjener, är utomordentligt hatade i Ukraina. Meniallafall.
Läckta dokument
Enligt läckta dokument förlorade den 346:e Spetsnaz-brigaden “nästan alla” enheter, i princip, hela brigaden, med endast 125 överlevande, aktiv personal av 900 utkommenderade. Det förefaller som om, en annan enhet, det 25:e Spetsnaz-regementet, aldrig ens återvände till Ryssland från Ukraina.
Det talas om, extrema personalförluster, då försvararna försöker destruera enheterna komplett, med tross och logistik – rubbet!. Det talas om extrem förstörelse av materiel och/eller förlust av utrustning. Sida upp och sida ner med det ena debaclet efter det andra.
Visserligen är den Ryska Federationen stryktålig som en gammal boxare, men om man ser till vad Putin, Polarna och Kreml förlorat, enbart under den första månadens krig, för två dagar sedan, motsvarar det vad många länder äger av militär förmåga.
De läckta dokumenten, kan inte vara särskilt roliga att läsa och upplevelsen förvärras sannolikt avsevärt, då dokumenten inkluderar både före- och efterbilder från satelliter, vilka ex.vis visar den 22:e Separata Spetsnaz-brigadens något förminskade fordonspool.
Sammanfattning
För att sammanfatta det ryska utspelet den 25 mars 2022, så låtsas ryssarna, att de tvingande åtgärder Putin Polarna & Kreml nu måste genomföra, är frivilliga åtaganden. Att tillbakadragandet av den ryska armén från norra Ukraina är en naturlig och logisk följd av krigsansträngningarna.
Jo, visst, påståendet är inte helt osant. Visserligen är den ryska reträtten, en naturlig och logisk följd av krigsansträngningar, men fullständigt misslyckade sådana! Från dag Ett, den 24 februari 2022, har Lede Fis formidabla slagkraft stadigt och effektivt reducerats, i takt med att de väpnade styrkorna decimerats. Dag för dag, timme för timme.
Den Ryska Federationens statsledning, har vettlöst förbrukat hela sitt anfallskapital, slösat bort sina viktigaste trupper, som kanonmat, lika oansvarigt ryssen alltid gjort, i alla krig. Skillnaden idag, är att dessa moderna specialförband med ny utrustning och nytt materiel, är otroligt dyra resurser, men framförallt; tar det lång tid att träna, utbilda och formera dylika spjutspetsar.
Och nu har Putin, Polarna & Kreml av idel dumhet eller hellre övermod, brutit spjutspetsarna mot Ukrainas fasta och envisa försvar. Tankevurpan ryssen gjorde var, att inte rätt analysera Ukraina och dess förmåga till, just försvar. Övermodet låg uppenbart, i en utbredd vanföreställning, en helt felaktig uppfattning om att, Ukraina skulle bli, ett ”(jätte)lätt byte”, som Afghanistan eller Tjetjenien eller Georgien.
Det ligger otvivelaktigt, en poetisk rättvisa i, att det tvärtom var jägaren, vilken blev till ett ”(jätte)lätt byte”. Ukraina agerade smart genom att inte försöka konfrontera inkräktarna vid gränsen, då Lede Fi med sin koncentration av trupper, med enkelhet hade ”kört över” ukrainarna.
Det Ukraina gjorde, var utomordentligt genialt. Den helt strålande strategin i, att istället ”bjuda in” Lede Fi, avvakta truppernas uppdelning i mindre enheter och sedan leda in dessa i säck för, att… ja, resten blev och är, som man säger, historia.
Kommentera gärna frågan om huruvida självcensur är rätt eller fel, om det nu finns några sådana poler. Hej!
Lämna ett svar