Inledning

Ryska säkerhetsrådets mäktige sekreterare sedan 2008, Nikolaj Patrusjev tillhör de ryska hökarna och hans världsbild blir därefter. Han är tillika en rysk politiker, säkerhets- och underrättelseofficer och tjänstgjorde tidigare som chef för Federala Säkerhetstjänsten (Federal Security Service), från 1999 till 2008

Nikolaj Patrusjev är från Leningrad/Sankt Petersburg och tillhör Putins innersta cirkel. Han har ett betydande inflytande i den ryska staten och någon Putin lyssnar på. Dock inte alltid, då Patrusjev, vilken var för en invasion av Ukraina, föreslog Putin, att ge diplomatin en andra chans, tyckte statschefen annorlunda.   

Nikolay Patrusjev skrev föreliggande artikeln för den statliga ryska mediekanalen Rossiyskaya Gazeta, där han utvecklar Rysslands syn i en mängd frågor och på många områden. Det är inget konstigt att  länder uppmärksammar sin säkerhet och jag kan se Rysslands, men Patrusjev har ingen sund inställning till någonting.

Stalins förbannelse

Jag tycker mig se Stalins förbannelse i Putin, Polarna och Kreml, den ryska nojan, misstänksamhet och märkliga föreställningar om andras avsikter. Kort och gott offerkofta. Patrusjevs artikel skrevs efter Rysslands olagliga invasion av Ukraina den 24 februari i år och är således ryssarnas senaste inställning till omvärlden.

Utifrån artikelns upplägg, språk och syfte, är utspelet en ny rysk doktrin – Patrusjevdoktrinen, som ska leda Rysslands vidare verksamhet och ansträngningar, att bryta USA:s dominerande ställning  och dollarn som världsvaluta.    

Det är både en fascinerande och skrämmande läsning. Fascinerande är inblicken i Ryssland mentala process och bärande tankar bakom sin inställning. Skrämmande är den konfrontationspolitik ryssen uppenbart anammat, inte minst med tanke på Rysslands kärnvapenarsenal. Varsågoda.  

---

Patrusjevs artikel

Rysslands säkerhet i den moderna världen

I dagens värld, kräver säkrandet av statens och samhällets trygghet, ett ständigt arbete av många, ofta mycket svåra, beslut om försvarets organisation, militär konstruktion, försvarsindustrins funktion, militärtekniskt samarbete, skydd av den konstitutionella ordningen samt suveränitet och territoriell integritet.

I dag, i en alltmer komplex internationell situation, kan sådana beslut inte fattas utan omfattande expert- och analysarbete. Det handlar främst om att utarbeta prognoser och scenarier för framtiden. Ryska federationens strategiska prognos för perioden fram till 2035 identifierar fyra scenarier för utvecklingen av den globala situationen. Nämligen:

Den första, är övergången till en polycentrisk världsordning.

Den andra är fortsättningen på USA: s försök att behålla sin dominans.

Den tredje är bildandet av en bipolär modell av världsordningen.

Slutligen är det fjärde utvecklingsscenariot en förstärkning av regionaliseringsprocesserna.

Det är viktigt att förstå att den objektiva geopolitiska verkligheten är mycket mer komplex än några abstrakta system. Ingen prognos kan realiseras till 100%, så vi ska hellre prata mer om dominans av vissa trender i den moderna världen.

Således finns det i den moderna världen verkligen trender i bildandet av polycentrisk arkitektur. Det handlar om framväxten av en ny värld och regionala centra för ekonomiskt och politiskt inflytande, vars andel i världshandelsutbytet och systemet med internationella politiska koordinater stadigt ökar.  

Kina

Kina påstår sig vara världens ledande makt idag

I synnerhet, Kina hävdar att de är världens ledande makt idag, och stater som Indien, Brasilien och Sydafrika har etablerat sig som ledare i sina regioner. Det är inte längre möjligt att effektivt lösa globala problem utan att ta hänsyn till de listade aktörernas ståndpunkter. Samtidigt försvagas de traditionella maktpolernas ställning – främst i väst – gradvis.

Även om Förenta staterna, EU och Japan fortfarande är världens mest inflytelserika ekonomiska centra, försämras deras utsikter gradvis mot bakgrund av ogynnsam demografi och uttömda möjligheter till intensiv ekonomisk tillväxt. Den nuvarande minskningen av G7:s vikt, i takt med att G20:s roll och trovärdighet ökar, är också en följd av dessa processer.

USA

USA: utsikter för att upprätthålla global hegemoni

Det är uppenbart att framväxten av en ny världsordning och regionala maktcentra inte skulle passa de traditionella maktcentra – först och främst USA och det så kallade kollektiva väst som leds av amerikanerna.

’På 1990-talet trodde amerikanerna att Ryssland äntligen var avskrivet, och Kina, med alla sina ekonomiska framgångar, skulle inte kunna hävda sin status som en världsmakt av högsta rang. Detta gav upphov till illusionen att världen för alltid hade etablerat en liberal världsordning baserad på amerikansk hegemoni.

Men i slutet av 2010-talet kunde Ryssland snabbt återhämta sin potential och återfå sitt förlorade inflytande på världsscenen. Kina har å sin sida med tillförsikt börjat utmana USA:s status som global ekonomisk ledare. Idag genererar detta land redan mer BNP (när det gäller köpkraftsparitet) än USA.

Andra länder, framför allt Indien, har börjat göra anspråk på rollen som motorer i världsekonomin, och deklarerar allt tydligare sina politiska ambitioner. Under dessa omständigheter blev det klart för Vita huset att dess geopolitiska strategi krävde en allvarlig justering.

Strategi för att avskräcka Ryssland och Kina

I december 2017 godkände D. Trump en ny amerikansk nationell säkerhetsstrategi. Det står öppet att Moskva och Peking utmanar amerikansk makt, inflytande och intressen, i ett försök att undergräva Amerikas säkerhet och välbefinnande. Det betonas att båda länderna har för avsikt att “begränsa frihet och rättvisa i ekonomin, bygga militär kapacitet och kontrollera information och data för att förtrycka sina samhällen och utöka sitt inflytande“.

I detta avseende identifierades tre huvudområden – militärpolitisk, ekonomisk, information och kommunikation – som prioriterade avskräckningsområden för Ryssland och Kina. På grundval av detta, för att definiera huvuduppgifterna för att säkerställa Ryska Federationens nationella säkerhet, bedömer och förutsäger vi regelbundet situationen i vart och ett av dessa områden.

Hotbild

Militärpolitiska hot

Rysslands militärpolitiska säkerhet, liksom världens, kännetecknas idag av ökade risker och minskad förutsägbarhet. Det har samband med början av kollapsen av den nuvarande arkitekturen för strategisk stabilitet och vapenkontrollsystemen. Detta som ett resultat av Förenta staternas ensidiga åtgärder och dess önskan att bli av med den internationella rättsliga ramen som begränsar dess militära kapacitet.

I detta avseende är exemplet med INF-avtalet vägledande. Genom att starta processen med att demontera den försökte amerikanerna förutsägbart, att flytta all skuld på Moskva. Var Ryssland  felat, beslutade USA, att inte förklara.

Samtidigt, endast några veckor efter uppsägningen av avtalet, genomförde den amerikanska sidan testning av en medeldistansmissil, vilket indikerar att Washington förberedde sig för att dra sig ur avtalet i förväg.

Förenta staternas tillbakadragande 2002 från ABM-avtalet, Washingtons ovilja att ratificera fördraget, om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och arbeta för en förlängning av fördraget om ytterligare minskning och begränsning av strategiska offensiva vapen, liksom Vita husets senaste uttalande om förberedelserna för utträde ur Open Skies-fördraget, kan sättas i nivå med kollapsen av nämnda INF-avtal.

Allt detta har en negativ inverkan på förutsägbarheten i den militärstrategiska miljön, inklusive den, att tröskeln för användning av kärnvapen sänks och därmed multipliceras riskerna för oss alla, hela mänskligheten. Självfallet, medan man kallar Ryssland ett hot mot USA på det militära området, föredrar Vita huset att glömma att USA: s militärbudget, som uppgick till cirka 716 miljarder dollar 2019, är mer än 15 gånger högre än Rysslands.

Ekonomi

Ekonomisk sfär

Världsekonomin står också inför allvarliga utmaningar, vilka direkt hotar Rysslands och dess befolknings välbefinnande. Dessa är främst Förenta staternas ökande försök att få ensidiga fördelar i världshandeln, men inte genom öppen och fri konkurrens, utan genom sanktioner, handelskrig samt extraterritoriell tillämpning av sin egen lagstiftning, och olagligt utnyttjande av suveräna staters resurser.

Mer allmänt bevittnar vi en massiv omstrukturering av världsekonomin. Drivkraften för denna process är förändringen av de tekniska grunderna för utveckling, särskilt framväxten av ny teknik inom industri och energi, information, bio- och nanoteknik, robotteknik samt omlokalisering av arbetskraft till produktionen och förändrade demografiska egenskaper.

Omvandlingen av den ekonomiska världsordningen omfattar traditionella marknader för varor, kapital, teknik och arbetskraft samt nationella styrsystem. Betydelsen av humankapital som en faktor, vilka leder staternas ekonomiska utveckling ökar. Den effektiva integrationen av den ryska ekonomin i dessa processer är en viktig uppgift inom nationell säkerhet på lång sikt.

Krig

Krig är både virtuella och verkliga

På området informations- och kommunikationsteknik finns det också allvarliga risker. På detta fält  ignoreras ofta suveräna staternas rätt, att utveckla sin egen tekniska bas för kritisk infrastruktur för information, inklusive digital kapacitetsuppbyggnad för utvecklingsländer och att kunna hantera den inhemska delen av det globala Internet.

I västerländska underrättelsetjänsters intresse introduceras och används dolda skadliga funktioner och sårbarheter i programvara och i IT-produkter. En särskild fara är västs linje att använda info- och kommunikationsteknik för militära och politiska ändamål, för att genomföra fientliga handlingar som syftar till att undergräva enskilda staters suveränitet.

Denna möjlighet anges särskilt i USA: s nationella cybersäkerhetsstrategi, som förkunnar principen om “bevarande av fred med våld“, dvs beredskapen, att använda alla tillgängliga medel för väpnad vedergällning som svar på datorattacker mot den amerikanska infoinfrastrukturen. Samtidigt har USA upprepade gånger gjort det klart, att “förövarna” av dessa attacker kommer att utpekas godtyckligt.

I allmänhet är det uppenbart att Washington avser att använda sitt tekniska ledarskap för att upprätthålla strategisk dominans i informationsutrymmet genom att faktiskt driva en politik för att införa sina villkor för stater som släpar efter i den digitala utvecklingen. Experter kallar sådan praxis “informationsneokolonialism“.

För detta ändamål motsätter sig amerikanerna aktivt upprättandet i internationell rätt av regelverk  med bestämmelser om, att användning av informations- och kommunikationsteknik uteslutande ska användas för fredliga ändamål och till förebyggande av konflikter på informationsområdet.

Terrorhot

Terror och kontrollerad kaosteknik

Många av de listade tillvägagångssätten och strategierna som Washington nu försöker främja globalt har tidigare testats i enskilda regioner, framför allt Mellanöstern, som i huvudsak har blivit en testplats för amerikansk geopolitik.

Det var där tekniken för “kontrollerat kaos” och “hybridkrig” användes för första gången allmänt och trimmades till perfektion. Det mest slående exemplet på deras användning är operationerna för att eliminera S. Hussein i Irak, M. Gaddafi i Libyen, försök att störta B. Assad i Syrien och händelserna under den arabiska våren.

Dessa åtgärder har lett till en aldrig tidigare skådad ökning av internationell terrorism och islamistisk extremism. Kampen mot terrorn, är av USA och dess allierade ett svepskälet för att avancera sina egna intressen och prioriteringar. Således ser vi amerikaner påtvinga länder deras koncept att motverka våldsam extremism, Vilka inte enbart ignorerar den rättsliga ramen för antiterrorism som överenskommits av FN, utan också tillåter inblandning, i suveräna staters inre angelägenheter under förevändning att stödja det civila samhället mot auktoritära regimer, vars handlingar påstås vara grundorsaken till radikala känslor.

Samtidigt, under slogan att bekämpa spridningen av terrorverksamhet, ökar Förenta staterna och ett antal andra stater sin militära närvaro i olika regioner i världen.

Hot mot CIS och CSTO

När det gäller OSS och CSTO har väst konsekvent fört en politik som syftar till att förstöra det enhetliga humanitära utrymmet och ytterligare separera folk. Nationalism, nynazism och öppen russofobi frodas, ryssar diskrimineras och OSS-ländernas gemensamma historia förvrängs och förtalas.

Särskilt oroande är Pentagons ansträngningar att etablera biologiska laboratorier runt om i världen, särskilt i OSS-länderna, där infektionssjukdomar studeras och biologiska vapen kan utvecklas. I detta avseende finns det ett växande behov av nära samordning med våra partners, bland annat genom bilaterala biosäkerhetsavtal.

Förenta Nationerna

FN-alternativ

Alla dessa faktorer leder till en betydande ökning av risken för konflikter i världen. Faktum är att USA försöker ersätta nuvarande internationella rättsordning med ett slags alternativ “regelbaserad ordning“. Vid bedömningen av sådana åtgärder är det viktigt att komma ihåg att den internationella rättsliga arkitekturen har byggts upp av hela världssamfundets ansträngningar under de senaste decennierna och har förkroppsligat hela mänsklighetens kollektiva erfarenhet, inklusive de båda världskrigens tragedier.

Den högsta skiljedomarens roll i internationella angelägenheter har tilldelats FN:s säkerhetsråd, utan vars medgivande användning av militärt våld, ekonomiskt eller politiskt tryck är olagligt. Inom ramen för internationell rätt, som föreskriver jämlikhet mellan alla suveräna stater, är det omöjligt att föreställa sig uppdelningen av världen i “utvecklade” och “släpar efter” länder, i “bra” och “anstötliga” (“banditstater“) och terrorister i  “goda och onda”.

Den viktigaste uppgiften för den internationella rättsordningen är att göra världen säkrare, mer förutsägbar och stabilare. Samtidigt avskaffas inte begreppet nationella intressen eller begränsas suveräna stater i deras förverkligande – det viktigaste är att det inte skadar andra suveräna aktörers intressen.

I sin tur förklarar doktrinen om “regelbaserad ordning” tvärtom Washington som den högsta skiljedomaren i världsfrågor, vilken visserligen hörsammar FN: s beslut, men endast då de ligger i linje med USA:s egen vilja. Inledandet av militära interventioner, införandet av sanktioner mot förkastliga stater och inblandning i deras inre angelägenheter förklaras alla, som Vita husets privilegium.

Rätt till Säkerhet

Rätten till säkerhet

Under dessa omständigheter blir världens länder alltmer medvetna om att dessa hot endast kan hanteras kollektivt. Under de senaste åren har det funnits ett ökande intresse för suveräna stater i alla regioner av världen att upprätta, både regionalt och globalt, ett modernt stabilitetssystem baserat på principen om lika och odelbar säkerhet – i motsats till den USA-förespråkade idén om säkerhet som en “exklusiv” fördel för de stater som är redo att spela enligt Washingtons regler.

Det finns också en växande medvetenhet bland USA:s traditionella partner och mest lojala allierade i den euroatlantiska regionen att det tanklösa efterföljet i Washingtons kölvatten kan få förödande konsekvenser. Exemplet som nämnts ovan, med amerikanernas rivning av INF-avtalet, gjorde det klart för européerna att Vita huset är redo att enkelt offra sina allierades säkerhet för att genomföra sina privata prioriteringar.

Skydd av Ryssland mot hybridhot och andra hot på medellång sikt

Enligt våra bedömningar bör prioritet ligga i, att fokuseras på att bevara och stärka Rysslands konstitutionella ordning, suveränitet, oberoende och territoriella integritet, i samband med användningen av hybridmetoder mot vårt land.

Samtidigt är det viktigt att säkerställa förverkligandet av befintliga och skapandet av ytterligare konkurrensfördelar för den ryska ekonomin, ytterligare förstärkning av vårt lands ekonomiska ställning i världen och en övergång till hållbar långsiktig socioekonomisk utveckling.

Uppgiften att stärka Rysslands försvarsförmåga, inklusive att upprätthålla kärnvapenavskräckande kapacitet och styrkor på den nivå som krävs för att säkerställa nationell säkerhet, är fortfarande mycket relevant. Lika viktigt är genomförandet av en pragmatisk och allsidig utrikespolitik, inklusive fördjupning av jämlika partnerskap med andra aktörer och utveckling av mellanstatliga sammanslutningar – EAEU, CSTO, SCO, BRICS.

Ryssland kommer också att arbeta för att stärka den nuvarande internationella rättsordningen, den globala och regionala arkitekturen för strategisk stabilitet och utveckling av kollektiva mekanismer för säkerhet, under FN:s ledning, som den högsta skiljedomaren för mellanstatliga förbindelser.

Bland de viktigaste säkerhetsprioriteringarna Ryssland har, att hantera, är att ytterligare stärka den kompromisslösa kampen mot det globala terrorhotet, inte bara inom Ryssland och längs dess gränser, utan också vid de yttre gränserna. Dessutom säkerställs och skyddas statens nationella intressen och säkerhet i informations- och kommunikationsutrymmet.

Framgångsrikt arbete inom dessa områden är en garanti för Rysslands hållbara sociala och ekonomiska utveckling, förbättring av levnadsstandarden för ryska medborgare och bevarande och förbättring av den unika kulturella-andliga vägen och historiska arvet i vårt land.

Nikolay Patrusjev för Rossiyskaya Gazeta

---

Sammanfattning

Ja, vad säger man? Artikeln verkar vara baserad på den intervju han gav Rossiyskaya Gazeta och som jag nu uppfattar som en löst hållen doktrin eller hellre avsiktsförklaring. Hade det inte varit för den Ryska Federationens olagliga annektering av Krim och lika olagliga invasion av Ukraina hade det ändå funnits en poäng i Patrusjevs resonemang.

Men nu låter det mest ihåligt, ekande tomt och gnälligt. Spontant noterade jag två saker;

Ett – Patrusjev låtsas, att Ryssland är FN:s laglydigaste medlem och påståendet, att; ”Ryssland kommer också att arbeta för att stärka den nuvarande internationella rättsordningen”, låter som ett hån, i ljuset av Bucha, Irpin, Borodyanka och många, många städer i norra och södra Ukraina.

Två – Patrusjev återkommer med en dåres envishet till USA och det hot landet utgör för hela världen. Objektivt sett är det snarare Ryssland, vilket utgör en påtaglig fara. Till skillnad från Ryssland och Putins uttalade hot om taktiska kärnvapen har USA aldrig hotat hela mänskligheten med domedagsvapnet.

Amerikansk hegemoni

Visserligen är jänkarna ytliga och näriga samt riktigt orättvisa i sina handelsavtal och har lirat fult många gånger samt stött blodtörstiga diktatorer, inte minst i Sydamerika, men de har också blött och dött på Europas slagfält och hjälpt oss, att bekämpa nazismens ondska. De var med och finansierade Europas återuppbyggnad och kulturellt har Europa anammat den amerikanska, det vill säga populärkulturen.

Att USA plundrat försvarslösa länder på sina resurser, är ingen hemlighet. Folk blir, ska naturligtvis bli rejält upprörda, men fortsätter likväl, att handla varor från de företag, vilka ligger bakom plundringen. Världens konsumenter hade för länge sedan kunnat knäcka USA:s ekonomiska dominans genom att som sagt välja andra länders varor.

President Bush lurade och tvingade Europa, att ställa upp mot Saddam Hussein, fast det var en kupp av oljemagnater för att komma åt Iraks olja billigt. Det ställde dock till det för de stackars irakierna, med decennier av omfattande våld och stora sociala problem, sak samma i Afghanistan.

Den gemensamma nämnaren i USA:s agerande utomlands, är uppkomsten av nya terrorgrupper. Allt det här är välkända omständigheter i Europa och framförallt i USA, vilket för lång tid kommer att hindra dem från att skicka trupp till världens stridszoner.  

Ryska kålsupare

Att Patrusjev anklagar USA agerande i och effekter på världen Ryssland överhuvud inte kan svära sig fria från, att ha förorsakat, är faktiskt, inte så lite löjeväckande. Krigen i Afghanistan, Tjetjenien,  Georgien och Syrien, var alla intrång i suveräna staters inre angelägenheter och bidrog alla till skapandet av terrorism.

Det ryssarna menar är ryssfobi, är i verkligheten ryssarnas självisolering från världen. Trots det faktum, att USA stod för mycket av den materiel, med vilket Sovjetunionen kunde hjälpa till, att krossa Nazityskland har ryssarna stängt oss ute från historien, genom, att hävda sovjet som ensam segrare av Hitlers Tyskland och nämna det Andra Världskriget – Det Stora Fosterländska Kriget. Eller menar ryssen på fullaste allvar att vi skulle rätta vår historieskrivning efter deras?

På samma sätt som jänkarna dränerat oskyddade länders resurser har ryssarna lagt beslag på sina delrepublikers råvaror. Och om än, jänkarna förmodligen betalade sina producenterna med näst till ingenting har ryssen ingenting betalt, inte en enda rubel till sina. (Nåväl, det är dock endast småsmulor, vilka återgår till befolkningen).

I många fjärran ryska regioner lever ursprungsbefolkningen, i princip, som deras förfäder gjorde, under tsardömet och Sovjetunionen och fortsätter uppenbart, att leva så också under den Ryska Federationen. Det blir svårt, att ta Patrusjevs invändningar på allvar, att se dem som seriösa bidrag till någon slags förändring.

Realpolitik

Realpolitik är realpolitik oavsett vem som driver den. USA, Ryssland och Kina är lika goda kålsupare, hela gänget, men jag lutar ändå mot USA, för jänkarnas mentalitet känner jag, deras  metoder för att dra oss på slantar känner jag och kan parera och så länge deras form av demokrati kan hålla undan figurer som Trump och allsköns vitmakttrams och en uppsjö av fascistiska rörelser  samt den kristna högern får vi, i vart fall reda på vad som händer och sker omkring oss.

USA:s journalister står, ju som bekant, i en klass för sig. Visserligen har de inte behövt konkurrera med övriga världens journalister, då väldigt många är publicistiskt bakbundna, hotade att hålla tyst, förbjudna att arbeta med nyheter eller helt enkelt mördade, men ändå. Och även om USA inte är det självklara valet räcker det till syvende och sist, att titta på pressfriheten i Ryssland och Kina för att, åtminstone kunna välja bort dem.

Kina finns inte alls på kartan, ett sådant samhälle kan man inte ens önska sin värste fiende eller möjligen den då. Statens eller partiets ständiga påverkan, kontroll och förtryck skulle jag ha haft svårt, att klara rent psykiskt och sannolikt hamnat på något omskolningsläger med uigurer, så tack men nej tack, aldrig Kina.

Ryskt önsketänk

Patrusjev verkar lägga lika stor vikt, som överdrivna förväntningar på ett framtida samarbete med Kina, Sydafrika, Brasilien och Indien. Någon nytt maktcentra starkt nog, att matcha USA, EU och det kollektiva Väst lär knappast uppstå med den konstellationen.

Kina kommer aldrig att överta rollen som världens ekonomiska motor, knappast heller Indien, som har nog med egna problem och vars ekonomi är beroende av handel med Väst. Sydafrika och Brasilien är rena skämten, som stater betraktade. Vad de skulle kunna tillföra det nya regionala maktcentret, förstår jag inte riktigt.

Vad dessa länder har gemensamt utöver en tramsig övertro på egen förmåga, är förtryck av den egna befolkningen och en utbredd korruption. Hur hållbart är det? Ambitionen är väl OK, men föga realistisk. Inte heller Patrusjevs beskrivning av Västs krympande inflytande och inledning till USA:s och EU:s ekonomiska tillbakagång är särskilt verklighetssinnad.

Redan innan kriget i Ukraina var USA:s och EU:s ekonomier rena kassakorna. Speciellt EU:s. Vi, på gräsrotsnivå märker kanske inte så mycket av den ekonomiska boom EU skapat och vilken ökar avsevärt med varje ny EU-medlem. Tack vare kriget kommer dessa ekonomier, dessvärre, att snurra allt fortare.  

Den situation Ryssland befinner sig i är fullständigt självförvållad, Patrusjev kan peka ut skyldiga bäst han gitter, men ingenting förändrar, det faktum, att Ryssland inte har vad som krävs för att komma dit man vill. Således får man ta Patrusjevs utläggning för vad den är – rent ryskt önsketänk.