Ukrainska Änglars Galleri –

De Himmelska Hundra.

Dessa ukrainska änglars gallerier står på de stora torgen i många ukrainska städer – en alltid lika aktuell hyllning till de Himmelska Hundra, vilka blivit till andliga änglar i det moderna Ukraina. De blev oskyldiga offer för de omtumlande och tragiska händelserna i januari – februari 2014 på Maidantorget i Kiev och resulterade i många ukrainska föräldralösa barn runt om i landet.

Det fanns och finns de som skulle vilja adoptera ett ukrainskt barn. Tacksamma samhällen och lokala förvaltningar har gått samman för att stödja och skydda familjerna till de stupade ukrainska änglarna. Värdighetsrevolutionen inspirerade politiker, aktivister och medlemmar av den ukrainska diasporan att resa från hela världen för att träffa ukrainska män och kvinnor, fantastiska hjältar, fast beslutna och beredda, att upprätthålla mänsklig värdighet.

Ukrainskt Änglars Galleri – De Himmelska Hundra. består av foton på de 112 män och kvinnor, vilka obeväpnade, kallblodigt sköts till döds på Maidantorget i Kiev. Den yngste medlemmen i galleriet – Nazar Voytyvych är enbart 17 år, den äldsta – Ivan Nakonechnyy är 83. Alla änglarna föll, förefaller det, offer för polisbrutalitet och en korrupt och hänsynslös regim.

Maidan- eller Värdighetsrevolutionen

Händelserna, vilka föregick upprättandet av Ukrainska Änglars Galleri – De Himmelska Hundra kallas den Ukrainska Revolutionen, Maidan- eller Värdighetsrevolutionen och utspelade sig, mest i Kiev, under vintern 2013 – 2014. Jag ska något kort skissa upprinnelsen till de våldsamma och blodiga upploppen.

I november 2013 ämnade den dåvarande ukrainske presidenten Viktor Yanukovych dra tillbaka tillägget till Ukrainas konstitution om att fördela presidentmakten och folkets makt (Rada) rättvisare. Yanukovych hade därtill ändrat inställning till frågan om Ukrainas vägval, att gå mot väst, mot EU.

Han vägrade skriva under, en av Rada redan beslutad avsiktsförklaring och ett handelsavtal med Bryssel. Yanukovych ämnade tvärtom, närma sig Putin och Ryssland samt önskade underteckna Ukrainas anslutning till en eurasisk tull- och valutaunion.

Det tog hus i helvete och folk tog till gatorna, då detta med ryssen var ett slutdebatterat, avslutat kapitel för landet, för dess befolkning. Jag antar, att ingen (OK väldigt få), önskar sig tillbaka till Sovjetunionen, då Ukraina blott var en rysk koloni, med duktig arbetskraft och stor jordbruksareal och där vinsterna gick till Moskva.    

Ryssland? Tack, men nej tack!

Ingen i Ukraine, utom de, vilka utnyttjade korruptionen, vill tillbaka till en lågkvalitativ och lågeffektiv administration och social service, vilken dessutom kostar pengar. Den ukrainska befolkningen vill naturligtvis ha det som i Väst, om än inte helt perfekt, likväl betydligt bättre och mer rättvist än den ryska administrativa traditionen.

Men, det helt avgörande skälet, att närma sig EU är självfallet den hatkampanj som har pågått i Ryssland sedan, åtminstone 2003. En propagandistisk maratondebatt, där ”ryska experter” rullat in och ut ur de statliga TV-studior och brett ut sig och sin kunskap om och lämplig behandling av Ukraina och dess folk. Förslag till åtgärder för den lämpliga behandlingen, ligger i många, många fall, inte nazisternas resonemang avseende judarna, bakom.

En högst negativ bild av Ukraina, dess befolkning den ryska staten, vecka ut vecka in, varje månad och året om i årtionden levererat till det ryska folket. De, mest extrema och hårresande idéerna och förslagen, också för den Ryska Federationens publik, har mer än en gång, viftats skämtats bort, med kommentarer som: ”Tur att inte våra experter kan ta statsledningens beslut”, vilket är ämnat, att smickra Putin.

Vad som sedan ägde rum

Motsättningarna mellan folket och president Yanukovych och myndigheterna ökade fram till januari 2014, då fredliga demonstrationer urartade till våldsamma kravaller och blodiga upplopp. Våldet kulminerade den 20 februari, med Maidanmassakern, vilken skördade 48 dödsoffer och till vilken jag återkommer strax. Galleriet fick, dock sin första medlem, Serhiy Nigoyan (1993 – 2014) den 22 januari 2014. De flesta av de ukrainska änglarna sköts ner under fredliga protesterna i Kiev, den 18 – 21 februari 2014.

Alla avled inte på plats, några dog senare av sår och skador statligt sponsrade styrkor och okända skyttar förorsakade. “Ukrainare. ryssar, armenier. georgier. Judar… Höger – vänster, unga som gamla, från öst till väst. Ingen av dem bar vid tillfället för sin död några vapen. Alla dödades av professionella prickskyttar och de såg mycket väl, vilka de sköt.

Massavrättandet av obeväpnade civila avslöjade en genomkorrupt statsledning och administration. De våldsamma och dödliga händelserna på Maidan (Centraltorget) i Kiev, under januari-februari 2014 var högst omotiverade och djupt skamfulla. För att skydda och behålla sin makt och sina tillgångar var regimen beredd att begå mord.

Taras Shevchenkos (1814-1861)

De våldsamma, brutala och blodiga upploppen på Maidan sammanföll med 200-årsjubileet av Taras Shevchenkos födelse. Han är Ukrainas nationalbard, poet och frihetssymbol och därtill konstnär och politisk samvetsfånge. Shevchenko har varit och är en inspirationskälla för många generationer ukrainare runt om i världen.

Betecknande nog var de ryska tsarerna i Romanovdynastin, på 1900-talet livrädda för motstånd från sina ukrainska undersåtar. Shevchenkos handskrivna debutarbete, Try Lita (Tre år), samlade många av hans revolutionära skrifter – inklusive Kavkaz (Kaukasus).

Den handskrivna, opublicerade hemliga antologin Try Lita skrevs 1843-1845 och blev orsaken till Shevchenkos arrestering av den ryska kejserliga hemliga polis, tredje sektionens, den 5 april 1847. Han fängslades i St. Petersburg, dömdes och sattes på Orsk-fästningen i dagens Orenburg-region, i  Ryssland.

Under sovjetstyret hedrades Taras Shevchenko 1961, med inte mindre än tre frimärksutgivningar, låt vara i småvalörer, men det visar att han, åtminstone var stor också i Ryssland. Det bevisar, att ryssarna var/är medvetna om, att Ukraina har och alltid haft en egen identitet och stark frihetsdröm därtill.  

Första offer – första ängel

Det första offret för våldet på Maidan och således den förste ukrainske ängeln – var alltså en etnisk armenier. Serhiy Nigoyan (1993 – 2014), föddes i Ukrainas centrala regioner, i det industriella hjärtat, söder om staden Dnipro. Nigoyan var son till armeniska invandrare. Hans föräldrar hade flytt från Nagorno-Karabach-kriget i början av 1990-talet och hade flyttat till Ukraina för att söka frihet och rättvisa.

Serhiy Nigoyan sköts med fyra skott; två i nacken, ett i huvudet och ett i bröstet, den 22 januari 2014 och han dog av sina skador cirka 6:00 på morgonen. Vid tidpunkten för skottet var han obeväpnad. Det finns ett klipp, där Nigoyan nära slutet reciterar de berömda orden från Taras Shevchenkos Kavkaz (Kämpa vidare – och vinn din strid!).

Det är en mycket gripande scen, med Maidan-barrikaderna i bakgrunden, vilket filmades av Sergii Proskurnia, chef för Shevchenko-teatern i Cherkasy, Ukraina. Det var en del av hans projekt för att skapa ett galleri med 365 personer som reciterar Shevchenkos arbete som en hyllning till poetens födelse för 200 år sedan. Proskurnia fick istället inleda ett helt annat galleri

Änglar, finns de?

Änglar är övernaturliga varelser eller andar. Det engelska ordet angel kommer från det sena latinska ordet angelus, vilket betyder “Guds budbärare”. Också enligt judisk, kristen och islamisk tradition – är änglar reella varelserar, vilka fungerar som himlens budbärare och bringar Guds ord till jorden.

I alla de tre religionernas traditioner finns namngiva änglar, ex.vis ärkeängeln Gabriel, vilka spelar speciella roller och utför specifika uppgifter. En annan sådan ärkeängel är Mikael, som nämns i den hebreiska Bibeln, Nya testamentet och Koranen. I den ukrainska ortodoxa traditionen är ärkeängeln Mikael beskyddare av Ukrainas centrala regioner och avbildas på ikoner, som en krigare.

Ärkeängeln Mikael finns likväl avbildad på The Order of the Heavenly Hundred Heroes (De Himmelska Hundra Hjältarnas Orden). Orden instiftades den 3 november 2014 och tilldelas dem, vilka uppvisat enastående handlingar för att upprätthålla Ukrainas självständighet, dess suveränitet och territoriella integritet.

Ukrainas skyddsänglar

I den kristna traditionen är änglar inte enbart budbärare mellan Gud och hans folk. De är också skyddsänglar och omvårdare. Den speciella skyddsängel som alla får vid födseln anses vara en personlig beskyddare och ska ge sin protegé omvårdnad.

Enligt ukrainsk tradition är de avlidna ofta utrustade med egenskapen att komma in emellan de andliga och fysiska världarna. Avlidna förfäder betraktas som beskyddare av kärnfamiljen. Kanske

förvandlar sig människor till änglar vid döden och blir en del av det himmelska galleriet

Det finns därför ingen motsättning i uppfattningen, att de som var oskyldiga men brutalt dödade, martyrer i kampen för mänsklig värdighet, ska betraktas som änglar – budbärare och beskyddare av den ukrainska nationen. Det matchar helt och hållet den ukrainska världsbilden och är anledningen till att så många anser, att de himmelska hundra är de ukrainska änglarna!

Sammandrag

Det är denna bild jag fått genom att mestadels läsa pro-ukrainska källor, eftersom jag ännu inte stött på någon speciellt oberoende rysk källa. Det som finns tillgängligt verkar vara samma text  på en mängd olika hemsidor, vilka förvisso inte saknar intresse, men måste läsas med skeptikerns ögon. De pro-ukrainska källorna är alla olika, deras tema, syfte och åsikter skiljer sig, varför de definitivt är mer trovärdiga.  

Det jag tycker sticker ut här är Ukrainas förkärlek för symboler och symbolspråk, som självfallet har uppstått som en rektion på, att i århundraden fått sin identitet, berättigande och eviga frihetsdröm ifrågasatt, motarbetad och undertryckt. Symbolerna och symbolspråket blir till en bekräftelse, att man gör rätt, är på rätt spår, på rätt väg.  

Utgången av den Ukrainska Revolutionen blev, att Yanukovych och regeringen flydde fältet med en helikopter, tillägget till konstitutionen blev kvar, Rada utsåg en president, till dess nyval kunde hållas och avsiktsförklaringen och handelsavtalet med EU undertecknades. I Ukraina tog debatten om NATO fart igen.    

Maidanmassakern

Den Ukrainska Revolutionen var en politisk framgång för Ukrainas folk, en djup besvikelse och katastrof, utifrån en rättvisesynpunkt och rent juridisk. Den förrymde presidenten och hans, så kallade säkerhetspolis, Berkut, vilket betyder den gyllene örnen och är specialstyrkor inrättade för statens säkerhet, som kravallpolis och för att stävja social oro, fick skulden för det urskillningslösa dödandet.

Trots detta var de nytillträdda ansvariga ukrainska myndigheterna uppenbart motvilliga, att ta sig an skuldfrågan och företa en grundlig utredning av hela saken. Den undersökning som verkligen gjordes drog ut på tiden, dokumenterades slarvigt, genomfördes synnerligen bristfälligt och fick en riksåklagare sparkad.

Det har under åren blivit en hel del turer och domstolsförhandlingar, där bland annat, rymlingen Yanukovych, i sin frånvaro dömdes till fängelse, i tretton år för högförräderi och fråntogs sin presidentstatus. Yanukovych hade dessförinnan i intervjuer och i en rättegång i Ryssland bedyrat sin oskuld och ännu en gång upprepat, att han inte gav order om att skjuta skarpt mot demonstranterna.

Juridiskt var Ukraina tydligen nöjd med att fallet avslutades med att några Berkutpoliser åtalades och dömdes. Det är däremot varken de anhöriga till de Ukrainska Änglarna eller till de 14 dödade Berkutpoliserna. Anledningen är att väldigt många anser, att rättvisa ännu inte skipats, att det finns mer till denna story än vad som flutit upp till ytan.

Konspirationsteorier

Framförallt, att det fanns fler skyttar, fler prickskyttar än de 12 från Berkutpolisen, vilka bevisligen var på plats på torget. Grogrunden till konspirationsteorier är given och ovissheten har följdriktigt också producerat en hel radda mer eller mindre fantastiska historier. Omständigheterna är så klart också en källa för den ryska propagandan, att formligen ösa ur.

Och det gör de verkligen, med tyngdpunkten på USA, CIA, att Maidan var en statskupp och prickskyttarna var amerikaner. Visserligen begriper jag syftet med och anatomin hos företeelser som ”falska flaggoperationer”, men det ska mycket till för att tro dem. Det är en hel vetenskap att reda ut och analysera sådana trix.

Idag litar jag inte till någon info, inte på någon auktoritet, inte ens på vår regering, Riksdag och myndigheterna. Och det på goda grunder. Meniallafall. När det kommer till Maidanmassakern är något garanterat fel, för bevisen stämmer inte med verkligheten, som fastställts genom hundratals videoklipp.

Fejkade bevis

Dels, från fasta kameror runt torget, dels från ett antal journalisters reportageteam och civila filmare. Därtill stämmer åklagarens gärningsbeskrivning svårligen med de många, många vittnesmålen. Forensiskt laborerade åklagarsidan med, att fejka bilderna på kulornas in- och utgångshål på offren för, att få kulbanorna, att verka horisontella, vilket skulle stödja uppfattningen om Berkutpolisernas skuld.

Obduktionsrapporterna, analyserna av videoklippen och vittnesmålen påvisar, utan minsta tvivel vinklade kulbanor. De dödande skotten den 20 februari 2014 kom, alltså inte i gatuplanet, utan snett uppifrån. Den enda möjliga lokal för de påvisade kulbanorna var Hotell Ukraina, vilken ockuperats av partiet Svobodas Maidanaktivister.    

Minst hälften av de dödade personerna på Maidantorget sköts med olika typer av jaktammunition, men Berkut använder Kalashnikov med kaliber 7.62. Det är enbart jägare, den amerikanska polisen och prickskyttar, vilka använder jaktammo. Detta för att öka dödligheten på de byten man fäller och det funkar också på människor.

Proffsmördare

Att de var professionella prickskyttar på hotellet skvallrar taktiken och skjutmetoden om. Den går ut på att ständigt vara i rörelse och skjuta från en mängd olika positioner. Vittnen har också berättat, att prickskyttarna avlossade ett eller två skott från ett fönster, för att strax dyka upp i ett annat och skjuta igen.

Tre georgiska, före detta militärer har klivit fram och påstått att de blev lejda som prickskyttar och beordrade att skjuta mot allt och alla och också, rakt in i demonstranternas läger. De har lämnat in undertecknade redogörelser för saken till rysk domstol. Det är en rejäl soppa, vilken rest åtskilliga frågor, men levererat få svar.

Och svaren blir enbart färre och färre över tid och det blir allt svårare, att reda ut vad som verkligen hände där på Maidantorget den 20 februari 2014. Men tanken på, att dessa förbannade mördare, de som planerade och de som verkställde planen går fria är en skamfläck och ett motbjudande hån mot all rättviseuppfattning.

Den nuvarande statsledningen och dess myndigheter verkar ha väckts ur sin slummer för det senaste jag hörde om saken var att vissa myndigheter hade börjat granska fallet. Jag kan endast hoppas, att Ukraina går till botten med hela denna vederstyggliga händelse, för att reda ut vad som egentligen ände och varför. Anständigheten och mänsklig värdighet kräver, att vi åtminstone får reda på sanningen och kan fastslå vilka förövarna var.       

Sedan får vi kanske vara nöjda med att de skyldiga, för tid och evighet är märkta illgärningsmän och, att de aldrig kan känna sig säkra där de befinner sig, utan måste ständigt se sig om över axeln (tyska blicken) för att undvika den ukrainska vedergällningen. Fast livstids fängelse i Haag hade varit att föredra.

Jag vill uppmana alla som skriver och pratar om kriget i Ukraina, att använda krigsdepartement och krigsminister i stället de begrepp ryssen vill att vi ska använda. En försvarsminister i uniform är utan minsta tvekan en krigsminister!

I nästa inlägg, Krisen i Ukraina – del 3 går jag igenom ett antal TASS- artiklar av intresse.