Marina drönare

Detta är verkligen en ovanlig teknisk lösning, vilken hjälper Ukrainas försvar, att återigen lyckats med något, ur militär synvinkel omöjligt.

Den 24 maj attackerade ukrainska marinsoldater krigsfartyget, i den Ryska Federationens Svarta havsflotta, Ivan Khurs, inte bara var som helst utan 74 kilometer från Bosporen. De lyckades skada ett fiendefartyg mer än 400 kilometer från Ukrainas kust – detta gjordes av en flotta som inte har kryssare eller jagare för en klassisk sjöstrid.

Innan dess, i oktober 2022, attackerade den ukrainska flottiljen Sevastopolbukten: då lyckades man förmodligen träffa tre ryska fartyg. Dessa bägge operationer genomfördes inte med stora krigsfartyg istället användes marina drönarna. Till skillnad från deras flygande motsvarigheter är mycket lite känt om dem, även om det inte är första gången dessa maskiner använts.

Med hjälp av info från öppna källor, ska jag förklara vilken typ av drönare de är, hur de kommer att hjälpa Ukrainas motoffensiv och om de kommer att kunna öppna upp Odesa och andra hamnar.

Vad är problemet?

Tack vare hjälp från den ukrainska försvarsindustrin och frivilliga utjämnar Ukrainas försvar gradvis styrkebalansen på land, även om ryssarna fortfarande har mer utrustning och ammunition. F-16 stridsflygplan skulle ge det ukrainska flygvapnet en chans, att sluta Ukrainas luftrum. Svarta Havet är sorgebarnet, eftersom ryssarna fortfarande dominerar.

Den Ryska Federationen har en skvadron av missilbärande fregatter och skepp med liknande vapen, ubåtar och många supportfartyg: från spaning till minsvepare. De får understöd av sitt flygvapen från det ockuperade Krims territorium. Ukraina har inget, att sätta emot – det finns inte ett enda stort krigsfartyg som kan gå till sjöss för att bekämpa ryssarna i ett sjöslag.

Ukraina kan inte heller nå den ryska flottan från kusten: Neptun-missilen kan nå mål på ett avstånd av 280 kilometer från kusten, Detta innebär, att den Ryska Federationens örlogsfartyg kan ankra upp ca 300 kilometer från kusten och avfyra missiler mot Ukraina utan vedergällning. Ryssarna  fortsätter också att blockera sjövägarna till Odesa och andra ukrainska hamnar.

Vad är lösningen?

Använd drönare, det vill säga; marina drönare. Ser man till striderna på marken, har de ukrainska försvararna länge och framgångsrikt använt drönare för att utjämna styrkeförhållanden. Drönare är ett mångsidigt verktyg/vapen –

de kan bli rekognoseringsflyg (söka efter fiender och peka ut artilleripositioner),

de kan agera bombplan (attackera infanteri och utrustning ovanifrån),

de kan också bli till missiler (slå mot ett mål med sprängämnen).

De okända skaparna av marindrönare bestämde sig för att göra detsamma för marinen. Naturligtvis fungerar inte Mavic-drönare i det här fallet, men en kamikazedrönarbåt med fjärrkontroll som kan söka upp ryska fartyg och ramma dem som en torped är en annan sak. Dessa maskiner debuterade i attacken mot Sevastopol i oktober 2022, och en månad senare tillkännagav Volodymyr Zelenskyy officiellt lanseringen av en ny flottilj.

Hundra enheter

Därefter började regeringsplattformen United24 samla in pengar för marina drönare, och folk började uppfinna kreativa namn för dem, till exempel; “Revenge of the Raccoon.” Målet var att samla in pengar till hundra enheter. Samtidigt beskrev United24 också båtarnas egenskaper.

De är 5,5 meter långa och väger upp till ett ton, eftersom en marin drönare, till skillnad från en 23 meter kanonbåt, inte behöver plats för en besättning, vapen och förnödenheter. Istället för dessa har den kameror, en autopilot och ett fjärrkontrollsystem. Med den bestyckningen kan båten arbeta i autonomt läge i upp till 60 timmar och förflytta sig, upp till 400 kilometer från markstationen,

Volontärerna Serhii Sternenko och Ihor Lachenkov visade en av dessa marina drönare i mars 2023. Förresten är Ukraina det första landet, som återupplivar idén med brandskepp – under segelfartygens tidsålder var krutlastade kanonbåtar ett formidabelt vapen mot träfartyg.

Tekniska framsteg hjälpte ukrainska uppfinnare, att rationalisera bort en sådan besättning Branders hade, vilka evakuerades strax före ramning, genom att installera  satellitkommunikation och GPS-navigering. En sådan enhet kostar UAH10 miljoner – det skulle således inte kunna produceras hundratals av dem och inte kunna spara pengar heller.

Å andra sidan, till priset av två Javelins, får Ukraina en enhet som kan slå mot ett fiendefartyg på ett avstånd av 400 kilometer.

HUR funkar det?

Marindrönarna ska attackera den Ryska Federationens krigsskepp och driva in dem i sina hamnar.

Strategin kan gott fungera med tanke på den marina drönarens låga profil och en nyttolast på 200 kilo sprängmedel. Några vapenalternativ finns egentligen inte, då Neptunusmissilen inte passar ens på de större båtarna som britterna bygger för den ukrainska flottan, men det behövs inte heller.

Marina drönare lämpar sig bäst för nattliga attacker, då dess storlek, ungefär som en vattenskoter kan vara lite iögonfallande att ”smyga” fram med, dagtid. En liten svart båt, en svart natt är mycket svår att se eller lägga märke till, då den rusar fram som en veritabel murbräcka. Varje operation börjar, dock med rekognoscering eftersom fienden fortfarande behöver hittas på det öppna havet eller i hamn.

De marina drönarna går på autopilot fram till målet, där tar en operatör över kontrollen och försöker manövrera farkosten att attackera skeppen från olika håll. Eftersom det finns automatiska kanoner och maskingevär på örlogsfartyg måste drönarna hålla undan och undvika sådan eld. Farkosten är ganska lätträffad om den bara syns och exploderar lika lätt.

Neptun-missilen är ett elakt vapen, med sin stridsspets på 150 kg, men marindrönarna är ännu kraftfullare med nyttolasten på 200 kilo. Å andra sidan spelar det mindre roll, då fullträff från vilketdera vapen sänker det skepp, vilket träffas. Ibland krävs ingen direktträff utan en detonation alldeles i närheten, om än effekten är svagare kan räcka för, att allvarligt skada målet.

Spionfartyget Ivan Khur

Det var förmodligen var som hände med Ivan Khur, då det är svårt att komma nära intill under elden från fartygets vapen. Klippet visar hur en av båtarna detonerar bakom Krigsskeppet och tryckvågen träffar Ivan Khur. Ödet för drönaren som nästan nådde babordssidan är fortfarande okänt: exploderade den också eller sjönk helt enkelt?

Kort sagt, det var möjligt att skada det ryska örlogsskeppet men inte, att sänka det. Satellitbilder visade att Ivan Khur återvände till Sevastopol och med slagsida åt styrbord, antagligen på grund av träffen. På detta sätt, har de marina drönarna åtminstone uppfyllt sin uppgift – att ta skeppet ur strid och skicka det skadat i hamn för reparationer.

“Ivan Khur var en sådan enhet i den ryska Svartahavsflottan, vilken deltog i kampanjen, att störa ut Neptunmissilernas banor genom ständigt radio-elektronisk påverkan av Ukrainas kommunikation och radar. Förhoppningsvis kommer Ivan Khur inte, att kunna göra detta på många månader nu“, kommenterade militärbloggaren Kyrylo Danylchenko i sitt inlägg och tillade antaganden om stora skador på fartyget.

Farligt hav

Det är därför marina drönare passar Anti-Access / Nekad Yt-strategin. Den bärande tanken är att göra havet så pass farligt för ryssarna att deras krigsfartyg inte vågar sticka ut fören utanför hamnpiren. Naturligtvis skulle ubåtar kunna mota bort och jaga ryssarnas krigsfartyg in i hamn, men Ukraina kommer istället att använda marina drönare.

Enligt den brittiska militärobservatören, överstelöjtnant Stewart Crawford skulle marina drönare kunna attackera ryska krigsfartyg, som en förberedelse för en motoffensiv. Om fienden inte kunde använda sin Svartahavsflotta för missilattacker, skulle det självfallet underlätta Ukrainas läge på slagfältet och lätta något på missilregnet mot Ukrainas städer.

Marina drönare ensamt kommer, dock inte, att lösa problemet med beskjutning och sjöblockad. Men deras huvuduppgift är å andra sidan, att skydda ukrainska vatten och fredliga städer från kryssningsmissiler som avfyras från ryska krigsfartyg. Den ukrainska flottan kommer också att hjälpa till med, att öppna upp korridoren för civila fartyg, vilka transporterar spannmål för hela världen, berättade uppfinnarna för United24 om sina skapelser.

Befria Svarta havet!

Ambitionen; “… bygg hundratals marina drönare och befria Svarta havet…” kommer emellertid inte att kunna realiseras, då inte ens det mest framgångsrika alternativet av Anti-Access / Nekad Yta garanterar detta. Det största problemet är svårigheten, att blockera havet, eftersom det inte är fast mark där man kan ta kontroll över vägar och bosättningar.

Enligt den ukrainska flottan ska Ukrainas ekonomiska zon i Svarta havet, återerövras. 70 tusen kvadratkilometer – motsvarande storleken på Litauen. Därför kommer den Ryska Federationens  krigsskepp alltid, kunna undvika de marina drönarna och flottiljerna kommer att kunna bekämpa dem, särskilt under dagar, med god sikt. Låt oss också komma ihåg fienden har ubåtar, vilka inte  behöver stiga till ytan alls och den Ryska Federationens flygvapen, vilken opererar från Krim.

Om Ukraina inte kan garantera, att Svarta havet blir 100% farbart och säkert för utlänningar (det måste också rensas på minor), kommer ingen utanför spannmålskorridoren att åka till Odesa till dess segern är vunnen. Det är heller inte särskilt lätt, att stoppa de ryska missilattackerna för gott. Kalibr-missilens räckvidd gör det möjligt för Lede Fi, att avfyra dessa även från den kaukasiska kusten, som fortfarande är utom räckhåll för ukrainska marina drönare.

Nästa generation

Sannolikt kommer nästa generation marina drönare, att kunna nå dit. I april presenterade ett av utvecklingsteamen; Toloka-enheten på Brave 1-plattformen (ett gemensamt projekt för Ukrainas försvars- och digitala departement). Projektet avser, att ta fram en miniubåt med fjärrkontroll, som kommer att kunna övervaka fiendens rörelser till sjöss och vid behov förvandlas till en torped för, att på klassiskt vis sänka det ryska krigsskeppen.

Dessa miniubåtar kommer, att bli extremt svåra att upptäcka och bekämpa under vattnet med fartygens inbyggda vapensystem. I denna kontext ska det erinras om, att det är av största vikt, att samma samarbete sker inom andra tekniska och tech-områden. Det gäller inte minst utbildning. Utbildning på, att flyga spaningsdrönare, utbildning av operatörer och utbildning för system, vilka ska bekämpa drönare på slagfältet och skydda ukrainska soldater från ryska kamikazedrönare.

De  bör också bli projekt under statlig ledning eller med statlig finansiering och insyn. Efter segern kan marina drönare, och/eller de vapensystem, vilka håller på att utvecklas bli exklusiva produkter och lönsamma exportartiklar för Ukraina. Det hör till bilden, att med deras hjälp, kommer även stater utan en kraftfull flotta, att kunna skydda sina kuster till en rimlig kostnad. .